Slumpad post: En grävling!
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Coronapåverkan

| 2020-07-28 kl 09:50 (2020-07-28, 9:50 GMT +2) | 0

Nu är det snart 4,5 månad sen vi gick hem från kontoret och sen dess har jag varit där färre än 10 gånger. I början skrev jag en del på bloggen om det men sen blev det som vardag (alla poster om corona på något sätt). Kanske för att livet inte påverkades så mycket för oss? Minns att jag första veckan trodde det skulle gälla i två veckor typ. Snacka om naiv. En månad in – i mitten av april trodde jag det skulle vara fram till sommaren. Nu tror jag snarare på nästa sommar åtminstone till viss del. Såg en meme som fick mig att skratta. Time traveler. Nu börjar jag inse.

Det fanns lite ovana i att jobba hemifrån mest hela tiden och inte bara då och då.

Efter två veckor gjorde jag en sammanfattning av påverkan just då. Hunddagis ordnade upp sig men vårt behov är minimalt (vill dock inte säga upp platsen); Morgonkaffe har körts digitalt (inte riktigt samma sak men funkar!); Barnen har sommarlov och skolan lär dra igång som vanligt,  Har tröttnat på webinarier då jag insett att jag har väldigt bra koll; Aktier och fonder har återhämtat sig; Skojigheter har påverkats lite – ett bokevent flyttade först till september och nu till april, GES på Cirkus i september vet jag inte vad som händer, och framför allt kan vi inte hälsa på farmor i Halmstad.

Fattade aldrig det där med att ha svårt att sysselsätta sig men jag har å andra sidan aldrig haft det (uppvuxen på landet med mamma och hund – utan syskon, på 80-talet före datorer och med få tv-kanaler och tv-tid etc.). Vi hade tänkt ta oss till Höga kusten nu i sommar men det är så många andra som gör det nu så vi har valt att campa i närheten istället.

Veckoplanen blev enklare och under en period kändes varje dag samma. Men så fick jag inse att jag inte kunde vara med på alla Rafferundor pga hälarna och då blev det lite olika igen.

Behovet av lång semester försvann tycker jag. Att jobba hemifrån har varit oerhört lyxigt på många sätt. Vi har funnits här båda för barnen. Vi har kunnat vara ute mycket mer än normalt och jag har upplevt våren mer än jag någonsin gjort tror jag. Känner mig mer nervarvad än på länge – trots att det varit intensivt på jobbet. Mycket kan bero på att ingen annan kan göra så mycket så jag behöver inte välja bort. Pallar inte göra saker hela tiden men viljan finns och nu behöver jag inte säga nej. Enda är väl att jag sällan är hemma själv?

Mataffärerna har hunnit ikapp behovet av att handla online så nu kan vi återigen göra det.

Det känns att vi lever i ett experiment när ingen vet vad som kommer hända och hur livet kommer påverkas av detta. Superintressant att jobba med människor som bor på många olika delar av jorden och kunna höra hur det är i olika delar av USA, Australien, Tyskland etc.



Kommentera