Ett ord jag lyfte i mitt fokus 2021 var nyfiken. Gjorde inte så stor affär av det just då men det har varit med mig väldigt nära under året. Haft det lite som mantra i olika situationer.

• På jobbet har det besparat mig en del frustration.
• Med Simon har jag kunnat komma närmare än jag trott och försökt förstå vad hans utmaningar är.
• Med mig själv har jag fått insikter som jag saknat.
• I samtal med diverse ställen/personer har det gett nya dimensioner.

Idag hämtade Anna och Tilda upp mig och Raffe och vi drog till Flaten för vår specialrunda där vi gissade att det inte skulle vara så många och inte så isigt. Helt rätt.

Raffe har varit rätt sur och skällig mot Tilda och vi har kämpat på och det har blivit bättre. Idag plockade jag fram hans boll rätt tidigt och han fick springa av sig lite. När jag byter till mig bollen brukar han få mat om han inte redan ätit.

Idag testade jag att ge Tilda en matkula när Raffe fick några stycken. Det har tidigare varit helt otänkbart men idag var jag med och gav båda samtidigt och hade sen bollen redo för Raffe att kasta iväg igen. Då glömde han bort sig lite. På slutet av rundan kunde de till och med stå på en sten tillsammans och jag kunde ge båda godis. Han är fortfarande väldigt på och hög i energi när det sker men han vrålar inte åt Tilda.

Känns väldigt hoppfullt!

Vi lyckades dessutom tappa bollen så den ligger på isen på Flaten nu. Vi vågade inte chansa på att gå ut även om det troligen är säkert. Får se om det kan bli en räddningsaktion imorgon.

Jag hoppade ju på en läsutmaning av Enligt O. Den har väl inte fått supermycket fokus men ibland har jag kommit ihåg att snegla på den.

Lite överraskad av att jag nog lyckats bocka av de flesta. De få som är kvar är såna som jag inte ens trodde att jag skulle läsa.

De jag inte lyckades bocka av var:

1. En bok av en författare från ett (för mig) nytt litteraturland – har mest läst svenska författare faktiskt.
2. En klassiker som jag ännu inte läst – mest läst nya böcker eftersom det går via Storytel. 
3. Ett verk av en oläst Nobelpristagare – inte någon jag varit supersugen på.

De jag klarade av var:

1. En snackis från 2020 som jag inte hann läsa – Där kräftorna sjunger – dock väldigt överskattad i mina ögon. 
2. En hyllvärmare – Vålnadens röst – legat till sig ett bra tag hemma.
3. En bok som utspelar sig i ett land jag besökt – Utloggad – typ Skottland eller åtminstone Storbritannien
4. En bok som utspelar sig i ett land jag vill resa till – Solsystern – Etiopien hade varit najs att besöka
5. En bok från en genre som är utanför min komfortzon – Ålevangeliet – sällan jag pallar såna här faktaböcker
6. En bok av en författare jag tänkt läsa något av länge – Lektioner i kärlek – Lucy Dillon har jag tänkt att jag ska läsa länge
7. En bok av en författare jag inte läst något av på länge – Älskade barn – Marianne Fredrikssons böcker gillar jag verkligen
8. Nästa bok i en serie jag påbörjat – Månsystern – De sju systrarna! Älskar serien. 
9. En bok som blivit film eller tv-serie – Cirkeln – inser nu att vi inte kollat på den än!
10. En bok av en debutant – Falla fritt – Helénes första som var helt ok men gillade mycket mycket mer hennes senaste. 
11. En bok som ”alla” borde läsa – Vad jag pratar om när jag pratar om rasism – oerhört viktig bok
12. En biografi – Munkavle – mycket imponerad av att Sofie delar med sig av detta svåra men viktiga

Skrev om dem i april. Då var det lite bättre iaf. Nu har nästan hela 2021 gått och det är typ 2,5 år sen jag började få ont. Skulle säga att det i princip är bra nu.

• Jag tänker i princip aldrig på fötterna när jag är ute och går, eller någon annan gång. Minns hur jag förra våren tänkte på varje steg jag tog. Ibland är vänsterfoten lite stel undertill men jag stretchar fortfarande varje dag och gör lite olika övningar med fötterna rätt ofta.
• Jag kan, och vågar, ha vilka skor som helst – utan att flytta över sulorna som podiatern gjöt.
• Jag har kunnat jogga en gång i veckan (ca 4000 steg) sen i början av november och det funkar utan problem! (känner inte ens av höften)
• Jag kan gå fritt inomhus utan skor och utan att tänka.
• Jag kan trampa på tex mattkanter utan att skrika till.

Helt galet vad man vänjer sig vid att ha ont. Det värsta var hur begränsad jag kände mig, och hur jag fick fundera över vad jag valde att göra för att inte få för många steg.

Före ett år sen sa jag upp de flesta tjänsterna på ComHem (numera Tele2). De gav dock erbjudande om att ha kvar tv-lösningen i ett år till ett bra pris. Igår ringde jag upp för att det nu skulle gå upp med 500 kr per månad och vi använder ju inte tjänsten så mycket.

Berättade bakgrunden lite kort. Att vi om ett år kommer se oss om igen då nuvarande lösning håller till dess (bredband snackar vi då). Berättade att vi kollar väldigt lite på vanlig tv och har flera streamingtjänster.

Sa som det var att vi mest var inne på att säga upp, såvida vi inte fick samma pris (sa att vi inte kunnat säga nej till det erbjudandet förra året såklart). Vips hade vi ett år till med samma pris och samma paket.

Skönt att slippa böka med andra lösningar och kunna köra på ett år till.

Sjunde boken om Bridgerton och det tog typ två dagar även denna gång. Så himla härligt att dras med i dialogen och historien.

Känns lite härligt att ha en familj att koppla ihop allt till hela tiden, och att det dyker upp personer från tidigare böcker (och från hennes parallella serie). Som vanligt är jag imponerad av hur hon hela tiden lyckas hitta nya vinklar på hur paret träffas, vilka utmaningar de har och hur de kommer över dem.

Perfekt att läsa om man behöver hitta läsflytet. Faktum är att jag läst sju böcker av Julia i år. Galet!

Trist att det inte finns så många kvar även om det översätts lite hela tiden. Den här är skriven 2005 såg jag så det finns förhoppningsvis massor att läsa.

I mitten av september gav jag mig på att gissa lite inför hösten och corona.

• Vaccinationspass dök upp (jag som hoppats på inte)
• GES blev av!
• Rekommendation om hemarbete kom tillbaka
• Rekommendation om munskydd i kollektivtrafiken kom tillbaka
• 12-åringar och uppåt vaccineras
• Och det har inte blivit lika illa som i våras

Vet inte om jag ska ge mig på att fortsätta gissa. Jag misstänker att 2022 oxå kommer att påverkas en hel del. Helt overkligt och ändå vardagen nu.

Bara 4 dagar efter att jag lyckats köra duolingo 100 dagar i rad glömde jag helt bort att köra en dag. Insåg dagen efter när jag skulle köra.

Där ser man.

Men tänker att det är styrkan i att hålla i när man tappat fästet som är det viktigaste och nu fortsätter jag “på ny kula”.

Varvar lite olika språk.

• Franska började jag ju med och återvänder ibland, mest för att känna att jag får kämpa rätt mycket för att lära mig, eller ens komma ihåg något.
• Ryska som är helt ofantligt svårt och jag garvar rätt ofta när jag ser hur det skrivs och sen hör hur det uttalas. Det krävs en hel del av hjärnan känner jag. Bara att tolka texten. Har inte ens försökt lära mig några ord.
• Spanska känns lite som att hitta hem efter att ha kört franskan i början. Jösses så mycket mer jag fattar och kan. Och då har jag läst franska 4 år och spanska 3…
• Swahilin var det längesen jag testade för den var på håret för svår.
• Tyska har jag nyligen börjat med eftersom jag jobbar med så många tyskar. Riktigt roligt faktiskt. Väldigt likt svenskan ändå.

Uppskattade den här boken jättemycket (mer än första jag läste av samma författare). Hade svårt att släppa den när jag väl börjat läsa och har spenderat stor del av annandagen i sängen med snarkande Raffe och min storytel reader.

Gillar den historiska delen och hur den knyter ihop boken på ett bra sätt.

Bra att man får följa flera olika perspektiv, och hur man tar upp det att allt inte är vad det verkar.

Kan verkligen känna igen mig i huvudpersonens rädslor efter att ha förlorat en förälder ganska tidigt.

När jag läser på storytelen så tänker jag inte alltid på vad boken heter men inser så här efteråt att titeln är oerhört passande.

Lustigt hur förra boken fick mig att vilja vara hästmänniska och hur den här fick mig att vilja ha en surdegskultur!

Jag växte upp på 70- och 80-talet i ett samhälle med rätt lite möjligheter i en familj som inte hade det särskilt fett. Jag tänkte att jag minsann ska ge mina barn alla möjligheter.

Områden som jag tänkte att de skulle nyttja men kanske inte riktigt gjort.

• Olika idrotter. Allt möjligt finns ju, men det är oftast kö, och kanske inte alltid så nära. Hade sett framför mig att jag skulle bli en engagerad förälder i olika idrotter.
• Spela olika instrument. Har sett till att de har tillgång till olika instrument, frågat om de vill spela för lärare etc. Hade sett framför mig hur jag dammade av tvärflöjten för att spela tillsammans.
• Läsa böcker. Gödslat med böcker sen dag noll men just nu är det få böcker som går hem.
• Vilja ha djur. Tänkt att jag gärna skulle tillåta olika typer av djur om de velat, eller skjutsa till stall eller vad som helst.

Kanske har de haft för många möjligheter? Kanske har deras generation en skärmutmaning som heter duga. Kanske är de väldigt olika mig. Eller så hade jag inte heller nyttjat saker om jag haft möjligheten… Vet ju att jag har en “tendens” att vilja göra mycket.