Slumpad post: Förberedelser
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Raffes och våra utmaningar

| 2020-03-23 kl 08:11 (2020-03-23, 8:11 GMT +2) | 0

Ska inte sticka under stol med att jag trodde jag skulle vara en bättre hundägare. Få pli på hunden att gå i koppel, inte skälla etc.

Men det var jag inte.

Så vi har lite utmaningar med Raffe.

  • Hundmöten. Alltså jösses vad dåliga vi varit på detta. Minns några gånger när han var valp och vi försökte säga nej till att hälsa men de vi mötte inte riktigt lyssnade och jag tror att såna gånger har satt sina spår. En förväntan. Det har gått lite upp och ner, och efter hältan i höstas gick det upp…
  • Skälla. Maken till skällande hund får man leta efter. Största utmaningen är att han inte fattar att han ska sluta.
  • Hälsa på andra. Han är väldigt nyfiken (förväntansfull) när vi möter andra människor och andra människor tror lätt att han då vill hälsa, och vill bli klappad på huvudet (alltid detta huvudklappande). Han vill faktiskt bara nosa snabbt och sen är han nöjd. Men om personen ifråga rör sig, eller säger något, eller gör något ljud ser man hur något händer och han går upp i tokvarv. Skäller. Kryper ihop bakåt. Helt klart rädd för vad som ska hända.
  • Oro inför vad som komma skall. Vissa moment har han fått för sig är läskiga. Då sätter han sig och darrar. När han fattar att han ska duscha tex. När han ska åka bil. Och säkert fler tillfällen.
  • Sele. Att ha sele fullkomligt avskyr han. Vi har den när vi går där det är många andra för han går så mycket bättre i koppel.
  • Gå i koppel. Går som en gud på dagis. Med John rätt ok och helt horribelt med mig. Så ja, det är väl bara att räkna ut… Tror flexikopplet förstör för oss, men det var enda sättet att få ut honom som valp (vi var för fega för att ha honom lös när han var valp – tyvärr). Så att orka träna med kort koppel vore något…
  • Inkallning. Vi har inte 100% koll på honom vid inkallning. Oftast kommer han, men i några få fall när han tappat fokus så är det kört. Vi försöker minimera såna lägen såklart.

Otroligt nog känns detta som överkomliga saker. Hade jag hört det före vi skaffade hund hade jag tvekat hårt. Fast nu är det ju Raffe. Underbara älskade Raffe. Som blir så sjukt glad av att leka. Som myser med oss. Som ligger och snarkar gulligt i sängen bredvid mig (ja, numera sover han i vår säng). Platsade således inte riktigt in på listan över surdagar.



4 kommentarer to “Raffes och våra utmaningar”

  1. Mia skriver:

    Igenkänning på detta inlägg 🥴 Men som sagt, de är ju också underbara!

  2. Sandra skriver:

    Gapflabb…älskar att de e kaos för dig, de är de här med…o vi har 3 skällande yrbollar va glad du har iaf bara 1🤣🤣🤣🤣

Kommentera