Slumpad post: Ny naprapaterfarenhet
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Cykelvurpa

| 2018-06-29 kl 14:03 (2018-06-29, 14:03 GMT +2) | 0

Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.



Kommentera