Idag kom Anna, Tyra och Olle på oplanerat besök. Mycket trevligt och spontant!

Efter lunch och fika begav vi oss på Simons uppmaning/önskemål/krav till Kaninparken. Där badade våra barn men inte några andra (och vi förstår varför för det var kallt) och cyklade runt ett tag.

Joel och Simon cyklade, övriga gick dit. På hemvägen ville Olle nyttja vagnen och Tyra fick åka på Annas rygg. Vi tog en liten annan väg för att komma direkt till deras bil som stod parkerad vid snickerifirman ovanför oss.

Joel cyklade i förväg och helt plötsligt såg jag honom inte längre. Hade två möjliga vägar han kunde tagit och tänkte att vi gör enligt plan och ser om han förstått var bilen står och tagit sig dit. Den vägen är en vanlig väg med viss lastbilstrafik så vi la i en extra växel och Tyra fick åka på mina axlar och Anna tog vagnen.

Vi kom fram till bilen och ingen Joel syntes. Jag och Simon satte fart ner till oss och samtidigt som vi såg huset såg vi oxå Joel komma rullande. Han undrade var vi tagit vägen. Jag förklarade vilken väg vi tagit och han hade mycket riktigt tagit den andra, via dagis.

Jag höll mig föredömligt lugn hela tiden, men kände mig mycket lättad när han kom cyklande. Berömde honom för att han cyklat hem – vilket jag sa att man ska göra om man tappar bort varandra.