I år blev det Valborg “på riktigt” igen efter pandemin. Ovant. Jag orkade faktiskt inte ta mig dit, inte Simon och John heller.

När jag gick kvällsrundan kände jag dock suget av att kolla på brasan. Joel skulle dit med sina kompisar så jag bad honom messa när de skulle tända den så att jag kanske ändå kunde smita dit en sväng.

Strax före 20 kom messet.

Hmm… redan? Jag hade sett framför mig en brasa i mörker och hade glömt att man brukar tända den när det fortfarande är ganska ljust.

Suget försvann.

Fick ändå en bild och kände mig rätt nöjd med det.

I år blir det inget stort firande av Valborg så jag har istället kollat bilder från valborg för 20 år sedan. Då jag gick sista terminen i Uppsala och vår klass bestämde sig för att delta i forsränningen. Vi var tre som var villiga att åka på flotten.

Dock ett större gäng som var med och byggde och fixade. Den kändes stor när vi byggde den hemma hos Håkan men när vi tog den till den officiella byggplatsen, och framför allt när vi satte oss på den i vattnet, kändes den inte alls stor.

En meter från strandkanten var vi nära att välta. Välte gjorde i självklart i båda fallen och det var inte hallonsaft som flyter i ån vill jag lova.

Valborg och i år stannade John och Raffe hemma (ingen av dem var särskilt ledsna för det). Brasan blev typ 40 minuter försenad pga strul med vatten för eventuell släckning men ingen dog även om det tydligen var många som klagade (grupper på fejan).

Nåja, det blev ju faktiskt mysigare eftersom det hann mörkna mer. Barnen sprang runt på egen hand och det var knappt jag såg skymten av dem. Numera känner man igen väldigt många från många olika sammanhang (förskola, skola, scouter, träning, vårdcentral, grannar etc). Roligt!

Vi följde traditionen och runt halv 8 drog vi till Kaninparken (John var helt slut efter dagen och stannade hemma). Barnen köpte varmkorv, träffade på ett gäng kompisar och lekte. Fackeltåget kom, elden tändes och de träffade kompisar och lekte.

Sen gick vi hem och drack varm choklad och sprang sen upp på balkongen för att kolla på fyrverkeriet därifrån.

Nu är det verkligen en tradition att knalla bort till kaninparken och titta på brasa och fyrverkeri. I år klädde vi oss bäst hittills så vi frös inte. Simon hittade Havanna och lite andra kompisar och det slutade med att Havanna hängde med hit och vi drack varm choklad med grädde och marshmallows och tände ljus. Nu ligger de alla tre och försöker sova.

Igår var det dags för traditionsenligt firande i Kaninparken. Lek i skateboardrampen, klättrande här och där, lotter, fika, prat, letande, brasa och fyrverkeri. Trött familj sen.

Som vanligt kallare än man tror och överraskande hur många människor man nu känner och känner igen.

Ännu en halvdag på jobbet. Åkte den här gången till en av mina kunder och var där halv 8 till 12. Passade på och prata med mamma på hemvägen (passade även på att köpa en dricka och en varmkorv till lunch under tiden). Hämtade Joel, sen även Simon såklart och Havanna följde med. En timme senare kom Mathem-leverans och Elvira samtidigt.

Det var paddor, wii, briotågbana, kakätande (jag bakade kakor), lek och film.

Strax efter sju så knallade vi bort till Kaninparken för traditionsenlig brasa där. Roligt att se hur många Joel numera känner. Det blev kallare och kallare. Huga och det var inte svårt att få med barnen hem efter brasan trots att det vankades fyrverkeri.

Enligt traditionen så knallade vi bort till kaninparken. I år väntade vi dock till efter 19 vis av tidigare år. Simon frågade säkert var femte minut om det inte var dax för majbrasan nu.

Väl där lekte de massor, åt korv (John råkade ta ett bett på Simons så vi fick köpa en ny till Simon), lekte monster, kollade fackeltåg, fiskade fiskdamm (fick var sin bil), klättrade, lekte i skateboardrampen och tittade lite kort på brasan.

Joel undrade vad lotter var och fick köpa några (2 kr styck så han köpte fem). Så snurrade de hjulen och han vann inget. Stor besvikelse, men så snurrade de igen – för första pris. Och ta mig tusan om inte det var Joel som vann. En chokladask. En mycket mycket nöjd kille vill jag lova som nog tyvärr nu tror att det är väldigt lätt att vinna om man köper lotter.

Sen var det fyrverkeri. Första året vi orkat vara kvar så länge. Klart värt det. Joel ville gå nära för att se hur det funkade och Simon ville titta och titta upp i himlen. Roligt!

Sen cyklade vi hem i mörkret och åt lite choklad före barnen la sig.

Det börjar numera bli tradition för oss att knalla bort till Kaninparken på fältet för att spana in valborgsbrasan.

Eftersom det var vanlig jobb- och dagisdag för oss så fick Joel somna i soffan en stund på eftermiddagen vilket gjorde att han faktiskt orkade. I år fick Simon sitta själv i cykelvagnen för Joel ville cykla. Däremot kröp han gärna ner i vagnen en stund och myste när vi kollade på brasan.

Annars var det fullt ös i klätternät, skog, gräsmatta, tom plaskdamm osv. Konstigt nog träffade vi på väldigt få vi känner, men det var som vanligt galet mycket folk och vårt fokus var mest på att inte tappa bort Joel och Simon.

Joel lånade förresten min mobil en stund och tog så pass många bilder att det nästan blev en film 🙂

På valborgskvällen förra lördagen packade vi ner barnen i cykelvagnen och knallade bort till fältet där brasan skulle tändas vid halv 9. Joel hade inte sovit mer än kanske 5 minuter på dagen så han var ganska trött.

Tydligen hade någon försökt bränna ner brasan två dagar tidigare men de hade byggt upp den igen som tur var. Dock var det rätt fuktigt i den för det tog sig inte rejält på en bra stund och när det väl gjorde det rök det mycket.

Barnen gillade det iaf och gillade definitivt att sitta omstoppade i vagnen. På vägen hem somnade Joel.