Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Mys till slut

| 2012-12-26 kl 23:11 (2012-12-26, 23:11 GMT +1) | 0

Simon är upp och ner i humöret. Ikväll låg jag i myshörnet och sjöng Trollmor för dem (de låg i sina sängar). Efter tre omgångar så började jag nynna istället.

– ”Mamma, du kan gå nu” säger sur Simon. (gillar inte att man nynnar)

Så jag gick upp och stoppade om Joel och pussade och kramade och sa att han är världens bästa Joel och massa sånt.

Gick till Simon som sur säger att jag ska gå. Jag frågar om jag kanske får stoppa om honom men icke. Jag väljer dock att klappa på honom och säga samma saker som jag sa till Joel. Han mjuknar lite och fnissar när jag pussar i nacken.

– ”Mamma, jag tror du kan krypa ner och mysa lite med mig nu” säger en mycket gladare Simon.

Givetvis kröp jag ner så han fick värma sina goa fötter på mig samtidigt som jag sjöng lite julsånger. 3-4 minuter senare sov han tungt.



Trots var det ja

| 2012-12-14 kl 21:52 (2012-12-14, 21:52 GMT +1) | 0

Undrar om Simon blev sur för att jag skrev att han var trotsig för idag var det nog värre än någonsin. Till en början vid hämtningen så sprang han mest runt och tramsade när jag bad dem klä på sig och frågade vem som ville ha hjälp. Joel klädde snabbt på sig med viss assistans från mig.

Sen sa jag till Simon att det var dax att klä på sig nu och att han fick göra det själv för nu skulle jag klä på mig själv. Det slog slint totalt och han blev helgalen. Viftade och slog och skrek. En förälder frågade om hon kunde hjälpa till på något sätt men jag tackade och sa att det nog gick över. En annan sa till Simon att man verkligen inte får slå andra.

Till slut slutade han slå och då kramade jag honom istället (efter ett djupt andetag), och frågade om jag kunde hjälpa honom. Men han kunde minsann själv. Det tog sin lilla tid och han blev arg ett par gånger när sakerna trilskades med honom, men till slut så hade han lugnat sig och vi kunde gå ut.

Jag mutade Joel med löfte om en överraskning senare i helgen om han lät Simon köra snowracern hem (Simon hade kört till dagis nämligen).

Gick hyfsat hem även om de bökade lite. Hoppades innerligt att datorn äntligen skulle ha kommit (vilket den borde), och bröt ihop när den inte hade kommit. Tur att det är helg.



Trotsen kvar på hög nivå

| 2012-12-13 kl 21:40 (2012-12-13, 21:40 GMT +1) | 0

Den där treårstrotsen. Frågade på fejan för någon vecka sen hur länge den håller på och det var en klen tröst. Ikväll läste jag tillbaka till en post för ett halvår sen då vi tyckte det eskalerade.

Den nivån det nådde upp till har han stannat på så jag repeterar listan:

  • Inte lyssnar utan totalignorerar oss
  • Gör precis vad man säger till honom att inte göra
  • Är en retsticka utan dess like (värst för Joel)
  • Slår både oss och saker ibland
  • Kastar saker kring sig
  • Kallar oss för dumma
  • Blir en gråtande hög om man höjer rösten och/eller blir arg på honom

Det är tur att det går att lura honom till skratt fortfarande, ganska ofta iaf. Sen kan han såklart vara världens mysigaste lilla kille.



Inga öron

| 2012-10-10 kl 09:24 (2012-10-10, 9:24 GMT +1) | 0

Igår hittade Simon en kasse med sommarleksaker, typ racketar och bollar. Jag sa direkt att det där är uteleksaker, inget man håller på med inne. Simon ignorerar mig totalt (han är bra på det) och tar en boll och slår iväg med ett rack.

Jag höjer rösten lite och säger till igen. Total ignorering, igen.

Höjer rösten ännu mer varpå Simon tittar på.

– ”Den här mullvaden har inga öron” säger han och ler finurligt.
– ”Hörre duru, mullvadar har dålig syn, inte dålig hörsel” säger jag och försöker hålla mig för skratt.

Vips plockar Simon undan leksakerna.



Apropå trots

| 2012-06-17 kl 09:14 (2012-06-17, 9:14 GMT +1) | 0

Igår kväll när jag gick och la mig gjorde jag som vanligt först en vända in till barnen. Pussade Simon på kinden varpå han slår upp ögonen i mörkret och sätter sig upp.

– ”Nej!”

Så lägger han sig ner igen och somnar om.



Trotsen eskalerar

| 2012-06-14 kl 16:40 (2012-06-14, 16:40 GMT +1) | 0

Simon har trotsat ett bra tag och för någon vecka sen trodde vi att det började lugna ner sig lite. Men det har visat sig vara lugnet före stormen. Simon har lagt in en trots-växel till och vi har en treåring som:

  • Inte lyssnar utan totalignorerar oss
  • Gör precis vad man säger till honom  att inte göra
  • Är en retsticka utan dess like (värst för Joel)
  • Slår både oss och saker ibland
  • Kastar saker kring sig
  • Kallar oss för dumma

En sån tur att det inte är hela tiden och att han varvar detta med att vara en fantastiskt go och underbar unge!



Tålamod tålamod

| 2012-04-03 kl 21:59 (2012-04-03, 21:59 GMT +1) | 0

Det krävs en hel del tålamod för att hantera vår numera ganska stora Simon. Han vägrar lyssna (man blir totalt ignorerad), låter gärna lite extra, gör saker vi tycker är jobbiga.

Säger man till honom på skarpen, eller om något inte blir som han tänkt sig går han iväg och surar, eller gråter.

Idag vid middagsbordet när jag och John försökte prata lite satt Simon som på bilden och lät högt.

Tur att han varvar allt sånt här med att vara den härligaste lilla person man kan tänka sig!



”Inte så lite”

| 2012-03-13 kl 21:33 (2012-03-13, 21:33 GMT +1) | 0

Just nu är Simon inne i en trotsperiod och ofta handlar det om att han vill bestämma. Tex hur mycket han vill ha av mat och dryck. I princip varje gång vill han ha mer dricka. Inte för att han någonsin dricker upp den, utan för att han bara vill det.

-”Inte så lite” utbrister han missnöjt gång efter gång.

Helt lönlöst att försöka förklara för honom att han inte kommer dricka upp det. Om man inte hörsammar honom tar det en liten stund och sen stampar han trumpet ut ur köket för att inte återvända på en lång stund.



Hes

| 2012-03-08 kl 22:28 (2012-03-08, 22:28 GMT +1) | 0

Joel hostar och är för krasslig för dagis. Igår familjens dag (kommer bloggpost) och idag min tur att vabba. Nu på kvällskvisten känner jag mig lite hes och har funderat på om jag verkligen ska lunchträna imorgon på jobbet.

När jag tänker efter lite så ska jag det. Tror tyvärr inte hesheten beror på förkylning utan snarare på att jag varit arg och skrikit talat högt till barnen.

Efter att ha haft en ganska bra period där de lekt och pysslat känns det som att de nu kräver 100% närvaro. Mobilsurf funkar bra dock, men det känns ju inte direkt som om man gör någon nytta – således blir frustrationen än större.

Simon verkar ha gått in i en ny trotsperiod och ignorerar totalt regler och liknande. Slår gör han gärna och säger man till honom en aning argt bryter han ihop i en gråtande hög. Pust! Tur att jag ska jobba imorgon och John är hemma.



Simon trotsar sömnen

| 2011-10-11 kl 21:59 (2011-10-11, 21:59 GMT +1) | 0

Ja så är det hemma hos oss just nu. Simon är inne i en trotsperiod.

Just ikväll vägrar han sova så nu sitter han och leker med garnet på golvet och klockan närmar sig 10.

Det är en spännande resa med en trotsig tvååring och det märks verkligen att han tar enorma utvecklingssprång på diverse områden. Helt plötsligt kan han saker han inte tidigare kunnat.

Vi misstänker oxå att hans separationssvårighet vid lämningen just nu hänger samman med det här. När vi hämtar vill han ju sen inte gå hem…