Slumpad post: Svarta jeans
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Tåkern runt

| 2010-06-13 kl 12:30 (2010-06-13, 12:30 GMT +1) | 0

Igår var det så dax för Tjejvättern. Problemen började redan före vi kom iväg med en del sjukdomar här och där så det blev bara jag och Anna som åkte ner, utan påhejare. Det visade sig att vi var ute i alldeles lagom tid för från att vi hittade parkering tills att startskottet gick hade vi fullt upp, ingen slötid alls.

Man anade att det skulle bli tufft för på vattnen vid starten gick det gäss på vågorna och de första tre milen var urjobbiga. Trots nerförslut, bra cykel och pigga ben så spelade det ingen roll hur man trampade, farten stannade ändå på 17-18 km/h. Efter depåstoppet kom väggen, dvs det var en enorm stigning på väldigt kort sträcka, men sen kom belöningen. En fantastiskt mysig väg utan trafik med skog runt så blåsten kändes knappt. Vi susade på och plingade för att få fri framfart. Livet lekte!

Så när backarna i princip tagit slut hör jag hur mitt bakdäck låter konstigt och inser att jag fått punktering. Ropar på Anna och vi stannar. Bakdäcket, suck. Ingen av oss har någonsin fixat en punktering men hade med slang såklart och genom viss telefonsupport av Peter så lyckades vi byta innerslangen och efter ca 20 minuter rullade vi iväg till depån 1 km bort för att pumpa upp däcket ordentligt. Under tiden vi bytte däcket gick det säkert förbi 10 personer som hade fått punktering och de första frågade om vi oxå fått nubb. Vi kollade och jepp där satt ett nubb i mitt däck.

Efter luftpåfyllning gick banan åt ett annat väderstreck och motvinden byttes till medvind. Vilket fantastiskt lyft! Det gick så fort och det var så lätt att vi låg mitt i vägen och bara körde förbi alla andra. Underbar känsla. Många många gående med punktering såg vi och jag inser idag att vi nog hade tur som cyklade mitt i vägen för där verkat det inte ha funnits några nubb.

Sista delen var det lite blandat medvind och motvind, men framför allt en sidovind utan dess like. Man fick luta sig åt vänster på cykeln för att inte blåsa ner i diket. Galet!

Vi kom iaf i mål till slut och efter dusch, mat och shopping styrde vi kosan hemåt. Ett dagslångt äventyr kan man säga!

Både Corren och DN skrev om sabotaget.

Sluttid: 4:46, men om man räknar bort alla stop vi gjorde så blev den faktiska tiden på cykeln precis under 4 timmar vilket var målet!



Tur på racern

| 2010-04-29 kl 20:46 (2010-04-29, 20:46 GMT +1) | 0

Snart två månader har gått sen jag anmälde mig till Tjejvättern så i helgen var det hög tid att komma igång med cykelträningen. John fixade med cykeln (jag tycker sånt är ofantligt trist nämligen och han gillar det). Letade bland träningskläderna för att hitta lämpliga klädesplagg. Konstigt hur man tappar rutinen när det har gått lång tid.

Till slut kom jag iväg och vilken härlig känsla! Solen sken, vinden blåste iofs lite kyligt men farten var underbar. Musklerna orkade mer än jag hade väntat mig så crossen har gjort sitt jobb.

Blev en runda på dryga två mil och snittade 20 km/h vilket var överraskande för mig eftersom det vissa sträckor gick extremt långsamt pga byggen. Till helgen ska jag försöka få till två rundor!