Slumpad post: Den där bilen, igen
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Kroppsstatus igen

| 2020-11-30 kl 07:26 (2020-11-30, 7:26 GMT +1) | 0

Lite nyttigt att stanna upp och reflektera lite ibland, med olika fokus. Så nu blir det med fokus på kroppen. Gjorde i maj och det har nu gått ett halvår sen dess. Snart dags att reflektera över hela året dessutom. Sen senast har jag hittat en osteopat som hjälpte men som sen gick på föräldraledighet så nu får vi se.

  • Höften/ryggen har hållit sig väldigt bra efter osteopat och yogaretreat. Inte ont när jag sover och sällan dagtid. Tror några rörelseövningar jag gör hjälper väldigt mycket och det känns enormt skönt! Märker dock att en viss stelhet är tillbaka så ska försöka fånga upp det snarast.
  • Nacken/armen har hållit sig bättre. Kanske för att jag gör en del rörlighetsövningar. Tycker även osteopaten har hjälpt en hel del här, plus yogaretreatet.
  • Nässelfebern som beror på saker jag äter håller sig bra. Någon gång ibland dyker någon enstaka upp för att sen snart försvinna igen. Köldurtikarian har funkat bättre i år faktiskt. Inte märkt av den så mycket på hundrundor. Kanske för att jag i år är beredd och har bra vantar. Plus att jag vant mig vid att inte göra saker i köket med kalla saker utan försöker lämna dem till John – fördelen med att vi båda är hemma hela tiden och kan hjälpas åt med måltider.
  • Hälarna är just nu värst. Hatar verkligen att begränsas på det sättet. Kan inte gå så långa rundor som jag vill med Raffe, kan inte börja löpträna som jag verkligen längtar efter, kan inte träna så jättemycket eftersom jag inte kan stå och belasta så länge, kan bara sitta och jobba etc. Kör med inlägg i olika former (inklusive specialgjutna inlägg) och försöker gå på mjuka underlag. Försöker även göra en del övningar för fötterna men oklart om eller vad som i så fall hjälper.
  • Liktornen finns kvar även om jag har försökt behandla en gång till. Även den gången lossnade det mystiska plåstret.
  • Finnar har dykt upp lite mer än vanligt – där typ polisongerna skulle kunna växa. Ogillar! Misstänkte godis men så har vi inte ätit godis i november så nu misstänker jag hormoner.
  • Synen tycker jag har försämrats en del, snabbt. Kan tyvärr tänka mig att det blir sämre av att jobba hemifrån eftersom det blir samma skärm (=avstånd) hela tiden och hela dagarna. Läsglasögon är i princip ett måste, gärna även när jag använder mobilen. Har även börjat använda terminalglasögon vid datorn som jag fixade i höstas. Svårt att vänja sig dock. Gillar läsglasögonen bättre.
  • Vagel i  högra ögat har jag lite då och då. I oktober hade jag en (eller om det faktiskt var en finne?). Är fortsatt känslig mot vind och ögonen tåras väldigt lätt utomhus.
  • Vårta tror jag minsann inte fick en egen rubrik förra gången utan bara nämndes eftersom jag hade blivit av med den. Trodde jag. Den dök upp igen, på samma ställe på tummen men jag började behandla direkt och nu växer den inte utan håller sig liten (då brukar jag inte alltid komma ihåg att behandla heller…)

Träning i allmänhet ligger lite på is. Kör lite rörlighetsövningar som jag fick med mig från yogaretreatet. Plus Rafferundor. Vi har kört lite övningar hemma med fokus på skidbacken.

Tidigare: 2020-05



Bottennapp

| 2020-08-13 kl 20:57 (2020-08-13, 20:57 GMT +1) | 0

Jag är ganska bra på att fokusera på de bra sakerna numera. Har jobbat hårt på det. Ibland blir det dock bottennapp. Idag var en sån dag.

Vakande vid 4-tiden av en mardröm (som jag inte minns längre) och sen hade jag svårt att somna om. Värkte lite i höften. Den värken som tidigare har försvunnit.

Nackspärren som kom efter ett träningspass för någon vecka sen blev bättre efter osteopaten men inte bra. Känner en punkt i bröstryggen i många lägen.

Hälarna som ändå verkade bli lite bättre har varit sämre. Fötterna som helhet skitstela och när jag suttit en stund känner jag mig som en krum gammal gumma.

Blir så jäkla frustrerad på att hela tiden behöva anpassa mig efter en kropp som inte funkar som jag vill. Inte kunna gå långa rundor med Raffe, inte kunna jogga, inte kunna springa med barnen eller hoppa på jumpyard med dem. Inte kunna träna vanligt utan att få ont. Gah!

Imorgon ska jag till osteopaten. Känns såklart jättebra och hoppfullt – på lång sikt. Jag vet ju att det inte finns någon quickfix. Det jag vet är att hon sen är ledig två veckor så oavsett hur det går imorgon så kommer det att vara två veckor utan chans till behandling. Plus att hon är gravid så det finns någon slags deadline.

Det som ändå är lite skönt i kråksången är att jag numera vet att jag har såna här svackor och sen tar mig upp igen. Skönt att veta men ändå surt när det sker. Roligare att vara glad och positiv lixom.



Kroppsstatus

| 2020-05-17 kl 11:32 (2020-05-17, 11:32 GMT +1) | 0

Tänk att kroppen bär runt på sig själv hela tiden. Oavsett (i princip) hur man behandlar den. En del i mitt årsfokus handlar om kroppen, men kanske främst huvudet på något sätt. Tänkte att jag helt enkelt listar status med olika problem jag har så kan jag sen se tillbaka att det faktiskt blir bättre.

  • Höften/ryggen har jag haft ont i på tok för länge men senaste månaderna har det känts så himla mycket bättre. Det hugger till någon enstaka gång i månaden kanske och då har jag oftast överansträngt ryggen. I övrigt kan jag vända mig i sängen utan att det känns och ja, det känns helt enkelt inte längre.
  • Nacken/armen har jag oxå haft problem med rätt länge. Här har naprapaten fokuserat senaste tiden (utöver fötterna) och det tillsammans med att jag försöker göra en del nackövningar (i princip röra på nacken på massa olika sätt) har gjort att bröstryggen börjar lossna lite, och det pirrar faktiskt oftare men annorlunda. Väljer att tolka det som att det är på väg åt rätt håll.
  • Nässelfebern som beror på saker jag äter tror jag att jag har kontroll på. Har lite på knogarna och misstänker att jag ätit för mycket lakrits, eller hjortonsylt (går ju inte att äta våfflor utan det!). Däremot är köldurtikarian lite mer störande. Har lite svårt att hålla i kalla saker och det kräver vantar på hundrundor, och när jag skär grönsaker från kylen blir det rött och kliar, så jag behöver komma ihåg att ta fram dem tidigare. Likaså undviker jag gärna att skära fisk, kyckling eller kött för det blir kallt att hålla i.
  • Hälarna har tillkommit senaste året och har varit mitt största problem sista tiden. Blir lite fånge i min egen kropp när jag inte kan röra på mig som jag vill. Nu har jag tagit tjuren vid hornen och John får ta de flesta Rafferundorna och jag får vila. Kör med en tennisboll under foten för att lossa eventuella spänningar. Verkar blir lite bättre!
  • Liktorn har jag fått under vänster fot. Minns inte riktigt när men ett bra tag sen. Tänkt att det varit en vårta (tills jag googlade lite) och jag hade en vårta på tummen som jag blev av med i höstas (och kanske är på väg att smyga tillbaka?). Försökte behandla liktornen i vintras med ett plåster och den försvann nästan. Nu känner jag den igen och ska ge mig på den igen.
  • Synen börjar bli sådär när det gäller att läsa på nära håll. Har nu tre par läsglasögon (styrka 1.0) utspridda i hemmet för att underlätta läsning
  • Vagel i ögat hade jag under en lång period. Under ögonlocket på mitt högra. Den känner jag kommer tillbaka lite ibland. Märker oxå att ögonen är känsligare för vind.

Har i princip lagt ner träningen i boxen just nu och fokuserar på mina 10 minuter om dagen. Kör vidare med sötsaker och godis när jag vill för jag kan inte ta flera fajter samtidigt.



En ny upplevelse

| 2016-08-03 kl 21:14 (2016-08-03, 21:14 GMT +1) | 0

Kroppen blir inte helt bra. Så om en annons (?) upp på facebook från Napralogica – kroppsdetektiverna och jag läste lite. De fick väldigt bra recensioner. Så jag bokade en tid. Idag fick således barnen packa med sina paddor och vi drog in till stan.

Barnen hängde med in i behandlingsrummet. Simon spelade på paddan under 35 minuter som vi var där men Joel la den i knät och lyssnade intensivt.

Jag fick berätta om var jag hade ont och lite så. Nacke, arm, höft och vad.

Sen låg jag på rygg och fick testa styrka på höger ljumske och axel. Lite på vänstra sidan men mest som referens eftersom det funkade där.

Otroligt intressanta saker Jonas berättade, men framför allt testade. När jag höll vänster hand på höger sida av nacken så hade jag helt plötsligt styrka. Samma när jag höll två fingrar på en punkt i pannan. Den punkten och en under höger bröst vid revbenen verkar vara centrala. Han tror på stress eller sorg, sånt brukar vara faktorer.

Fick göra en övning där jag ska hålla två fingrar på pannan och med andra handen klappa andra punkten. Samtidigt tänka på nacken och titta snett ner åt höger (tränar små små muskler som jag fattat det). Låter helt hokus pokus men det ska jag nu göra 7 minuter varje dag. Sen tillbaka på torsdag. Känns hoppfullt faktiskt.



Ont i höften

| 2011-11-03 kl 12:46 (2011-11-03, 12:46 GMT +1) | 0

Det där med smärta är intressant. Så länge man har ont har man fokus på det. Så fort det är borta glömmer iaf jag bort den (annars hade nog ingen fött flera barn) och har svårt att inse hur ont jag haft.

Nu drygt tre månader efter mina besök hos Leif på Nirvana är min höft nästan helt bra. Några få massagebehandlingar sen dess bara, men ingen sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor och kroppen som helhet känns bra.

Rörligheten är mycket bättre, ännu bättre än efter mitt Cia-besök förra våren. Knälyft går att göra på riktigt. Hållningen är som sagt bättre den oxå.

Det är endast i några få lägen som det gör ont och jag har insett att jag nu kan ligga hur jag vill i sängen, inget sätt gör ont!

Närmaste månaderna efter besöken hos Leif hade jag ont, men inte ont som före utan på ett bättre sätt. Lite som någon slags träningsvärk. Särskilt mycket kändes det efter att jag hade tränat. Nu är det oxå borta!

Intressant slump att min mamma samtidigt fått ny höftled och även hon snart är smärtfri i höften 🙂