Slumpad post: Badrum dag 32
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Turer i ny skog

| 2019-10-31 kl 16:28 (2019-10-31, 16:28 GMT +1) | 0

I somras var det svårt att få med barnen på hundrundor. Så nu på höstlovet föreslog jag att vi skulle ta bilen och hitta lite ny skog. Så i tisdags började vi och hittade alldeles underbar skog. Barnen som var lite skeptiska före och sa att vi kanske inte vill gå så långt etc var verkligen de som ville stanna kvar i skogen!

Så i tisdags var det Strålsjön, igår en källa vid Sandasjön och idag drog vi lite mer mot Tyresö. Olika typer av skog och äventyr. Idag hörde såg vi två älgar vilket var första gången för barnen (vilda vill säga) och Raffe kände definitivt doften före vi såg dem.

Att hitta skog där vi kan släppa Raffe (med långkoppel på) är helt underbart! Vi tränar honom på att hålla koll på oss och jag har köttbullar med som gör att han är extremt benägen att komma vid inkallning (10 veckor utan köttbullar ger lite resultat i motivation). Han gör sitt absolut bästa att hålla ordning på barnen!



Vilken skog!

| 2019-04-14 kl 21:50 (2019-04-14, 21:50 GMT +1) | 0

Vi vaknade rätt tidigt som vanligt och strax före 8 stack jag och John ut med Raffe. Vi testade en stig vi såg igår som vi inte testat tidigare. Vilken skog vi hittade! Otroligt härligt.

Älskar verkligen skog!



Skogen

| 2019-03-05 kl 07:39 (2019-03-05, 7:39 GMT +1) | 0

Skogen. Jag växte upp i skogen, typ. Vi hängde mycket i skogen. Jag orienterade ett antal år. Det var helt enkelt mycket skog i mitt liv.

Så flyttade jag från Ed och skogen. Först nu med hund tycker jag att jag återigen hittat tillbaka till skogen. Åren på folkhögskola var inte mycket skog (kanske liiite mer i Skinnskatteberg än Värnamo), i USA var det definitivt inte det (minns egentligen mest en naturupplevelse i Oklahoma, på gränsen till Kansas där vi såg bältdjur och badade i flod) och åren i Uppsala bjöd inte heller på särskilt mycket skog. I Orminge var det en hel del promenader i skogen som jag minns det.

Så flyttade vi hit, och det var så himla bra med Flaten och Nackareservatet i närheten. Men faktum är att det tog ett par år innan vi ens badade i Flaten.

Visst, vi har varit ute en del med barnen men jag har aldrig lärt känna skogen, eller känt mig hemma där. Så någon gång i augusti började vi gå lite längre promenader mer Raffe och sen har det blivit mer och mer. Jag har utforskat de skogar vi har i närheten. Nu känner jag mig hemma. Promenaderna känns ganska korta – för att det känns som hemma – min skog.

Och jag älskar det!