Slumpad post: Koll på april
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Utvecklingssamtal

| 2018-12-03 kl 22:03 (2018-12-03, 22:03 GMT +1) | 0

Joel hade sitt i mitten av oktober (glömde dock blogga om det) men Simons lärare var sjukskriven då så de hade vanlig skoldag på den dedikerade dagen för utvecklingssamtal. Idag var det dock dags.

Det är alltid lika roligt att gå på dessa tycker jag. Få en lite djupare inblick i hur barnen uppfattas i skolan och hur det går för dem. Vi får ju en bild hemma av vad de berättar men vis av erfarenhet så vet jag att det alltid finns flera sidor av allt.

På mellanstadiet så driver de mötet själva mer eller mindre och får lite hjälp med att skriva nya mål. Minns knappt hur det var när jag gick i skolan.



Nära repris

| 2018-10-22 kl 09:00 (2018-10-22, 9:00 GMT +1) | 0

Igår när Simon insåg att han behövde steg – man får inte så många steg när man spelar Fortnite – så hängde han med på en promenad med mig, John och Raffe. Vi gick förbi skateparken och strax efteråt så viftade Simon med armarna och vispade till min hand där jag höll telefonen (spelade pokémon go såklart) och den flög i backen.

En stunds tystnad uppstod när vi såg hur skalet åkte av och telefonen gled någon meter på asfalten med framsidan neråt.

Tog ett djupt andetag och var helt övertygad om vad som skulle möta mig när jag tog upp den. Simon såg lite blek ut och bad om ursäkt. Jag sa att sånt händer men han kanske inte måste vifta riktigt så mycket nära mig.

Snacka om att vi andades ut när jag plockade upp telefonen och den var helt oskadd.

Borde köpt en lott inser jag så här efteråt.



I skateparken

| 2018-10-21 kl 14:56 (2018-10-21, 14:56 GMT +1) | 0

Jag, John, Simon och Raffe tog en promenad efter lunch och Simon föreslog att vi skulle gå till skateparken. Raffe drack lite sunkvatten och sen gick vi upp till rampen och insåg att Raffe var sugen när Simon sprungit runt en stund.

Först kunde han inte alls komma upp utan gled men så testade han med lite högre fart och vips kunde han. Snacka om att han tyckte det var kul!



Feg telefon

| 2018-10-17 kl 22:03 (2018-10-17, 22:03 GMT +1) | 0

Skulle ut med Raffe och gick runt lite i huset och samlade ihop mig. Pratade lite med John och sa något om pokémon go (ny generation har börjat dyka upp nu) och min telefon.

– Har du en feg telefon undrar Simon från sitt rum.
– Nä, jag har en seg telefon, säger jag och skrattar.



Inte 140 cm

| 2018-08-31 kl 19:23 (2018-08-31, 19:23 GMT +1) | 0

Årets besök på Grönan blev lite tidigare än normalt eftersom de tre första veckorna i september är lite fullspäckade av annat. Vi är bortskämda med strålande sol, varmt och lite folk. Extremt förra året med korta köer trots 7000 besökare (konsert). Redan utanför insåg vi att det skulle bli lite mer folk än normalt och att det var mulet men lagom varmt.

Det visade sig att det bara var på Vilda musen som vi fick köa typ 10 minuter, i övrigt så var de flesta där för konsert med Thåström. Strax runt 5 valde vi att äta och det gick supersnabbt att köpa maten (ingen kö). När vi ätit klart var det trippla köer till maten och sen blev det bara värre. Även till toa men framför allt till de ställen som sålde öl. Precis före vi gick hem frågade jag hur många gäster det var. 17 800, men i våras hade de haft 23 000 på någon konsert…

Det var tom så mycket folk runt konsertdelen att vi lyckades få åka sista åket med Kvasten (som brukar vara öppen hela konserten) för sen stängde de eftersom det inte gick att gå ut vanliga vägen utan vi fick gå tillbaka där vi kom in.

Nåja, vi hann åka det vi tänkt oss, förutom det lilla faktumet att Simon faktiskt inte hunnit bli 140 cm utan endast 139… så han kunde inte åka Jetline som han planerat. Det gjorde stämningen lite sämre tyvärr så jag har lovat att nästa år drar vi dit redan i april.



Ägd

| 2018-08-31 kl 19:05 (2018-08-31, 19:05 GMT +1) | 0

På Grönan igår köpte jag först kebab åt barnen och sen pizza åt mig (John hade redan ätit en wrap precis vid 15-hugget och passade på att gå på toa).

När vi sen satt och åt.

– Kebab är såååå gott säger Simon varpå John och Joel stämmer in.
– Jag har faktiskt aldrig köpt kebab berättar jag.
– Jo, det har du, svarar Simon snabbt.
– Gah, ja jag menar jag har aldrig köpt det för att äta själv suckar jag.

Ägd.



Äter allt?

| 2018-08-28 kl 09:16 (2018-08-28, 9:16 GMT +1) | 0

Jag garvar alltid väldigt mycket när jag läser roliga saker om barn och deras matvanor. Kanske för att igenkänningsfaktorn är extremt hög.

Igår vid matbordet (tror det var kvällisen).

– Jag äter vad som helst! säger Simon glatt

Jag och John vänder oss mot honom med tappade hakor.

– Ibland. När det är gott, lägger han till och skrattar lite.

Jag och John storgarvar.



Skolstart

| 2018-08-20 kl 21:43 (2018-08-20, 21:43 GMT +1) | 0

Idag var det dags för skolstart. Vid 9-tiden samlades båda barnen vid sina skolbyggnader. Joel tyckte inte vi behövde hänga med och Simon var nöjd med att vi inte var i klassrummet.

Givetvis kom det regn. Som rektorn sa så var väl idag förmiddagen enda dagen på länge som han inte tyckte det skulle kunna regna lite. Fast konstigt nog kändes det helt ok med duggregn.

De höll det ganska kort och jag fick hälsa på nya vicerektorn på Joels skola.



Faror som lurar

| 2018-07-20 kl 10:56 (2018-07-20, 10:56 GMT +1) | 0

I bilen från Flaten igår diskuterade vi hemlarm. Varför man har det och så.

– Det kanske är så att man inte bara är rädd att de ska ta grejer utan att man är rädd för att bli skadad, säger jag.
– Bli skalad?! utropar ett barn.
– Nä skadad sa hon men det lät som skalad tyckte jag oxå säger andra barnet.



Cykelvurpa

| 2018-06-29 kl 14:03 (2018-06-29, 14:03 GMT +1) | 0

Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.