När jag var på Hela spektrat i våras dök Charlie Michaelsen upp och drog lite ur sin show. Uppskattade det enormt mycket så jag har hållit lite koll på när hon skulle ha ett tillfälle i Sthlm. När detta dök upp hörde jag av mig till en annan förälder (och schnauzerägare) vars ena barn oxå har utmaningar med skolan. Hon hakade på och i fredags var det dags.

75 minuter utan paus kändes som en kvart. Högt och lågt. Skratt och ont i hjärtat blandades i en fantastisk blandning. Mycket igenkänning och det ger så mycket insikt i att livet är så olika för olika familjer.

Kan varmt rekommenderas för alla som lever nära någon med npf.

Sanna messade härom dagen och frågade om jag ville hänga med på Dannys show på Cirkus (hon har Abundo live) och jag var givetvis inte sen att tacka ja.

Så på eftermiddagen tog vi tunnelbana och båt till Djurgården.

Suverän show måste jag säga. Utan paus (gillar). Otroligt ljusshow, dans och ljud (kändes i kroppen på bra sätt men inte för högt).

Igår var det äntligen dags för mig och Sanna att ta oss till Djurgården, käka gott och lyssna på musik. Vi bokade för nästan exakt 2 år sen och skulle gått oktober 2020. Så blev det ju inte utan det har blivit framflyttat ett par gånger.

Vaccinationspass var ett krav och det var oerhört smidigt. God mat, skönt miljö och härligt sällskap. Vi var inte ensamma på Djurgården så vi fick parkera vid Rosendahl men skönt med en promenad faktiskt.

Snacka om nostalgi! Känns overkligt att det är 27 år sen sommaren 1994. Då jag inte var hemma i Sverige utan fick uppleva allt från USA där det inte var så mycket fokus (trots att det var i USA). Konstigt.

Underbar ljusshow!

I fredags var det äntligen dags att besöka Ola Salos show. Gick dit med mina vänner Anna och Anna. Vi hängde en hel del i början av 2000-talet. Alla tre singlar och vi hade en massa skoj. Sen fick vi respektive och barn (samma årgångar) och när barnen blev äldre tappade vi bort det hela lite.

Tre timmar hade vi middag före showen och det räckte inte. Kände nästan att Ola kom och störde. Nåja, det var en bra show. Minns hur han hade sån jäkla scennärvaro när jag såg The Ark på Grönan för typ 17 år sen eller något sånt. Först de sista låtarna när alla stod upp kunde jag känna igen glöden – så det är den känslan jag tar med mig.

Igår träffades jag och Nina vid Göta Lejon för att käka middag (och babbla ikapp) och sen gå ner till Magnus Ugglas show “Varning på stan nu mår kung i baren illa igen” som spelas just nu.

Halleluja vilken show! Minns att jag var på Uggla på Skansen en gång och gillade mycket.

Det här var dock sjukt bra. Jag kan sällan släppa annat och bara njuta men här gick det hur bra som helst.

Hela uppsättningen var suverän. Allt från folket på scen, upplägget/storyn som de berättade, figurerna som fick vara med, låtarna, scenen och ljuset. Sen hade vi väldigt bra platser oxå, rad 9 i mitten.

Efter att ha gått igenom sitt liv/sin karriär avslutades det hela med allsång (alla stod upp) av Jag och min far. Inte så lätt att sjunga med en klump i halsen dock och det var nog inte många ögon som var torra.

Fast, gillar man inte Uggla och hans låtar så gillar man nog inte detta, såklart.

I mitten av februari bokade jag och Sanna showen “Skarpt läge” med Tomas Ledin. Idag var det dags. Vi hade visst lyxat till med lunch före så vi brummade till Cirkus på Djurgården vid 12-tiden. Åt, babblade och hade det allmänt trevligt.

Sen var det dags och vi hade platser mitt fram på rad 2. Kanske nästan lite väl nära faktiskt.

Snygg show, häftigt ljus, bra låtar och proffsigt gjort. Tror tyvärr att vi som satt så där långt fram inte hörde sången lika bra som övriga, eller så börjar vi tanter bli döva. Ålderssnittet på de som gick på eftermiddagsshowen var tämligen högt. Fast trevligt att känna sig ung 🙂

Igår efter middagen brummade jag och bilen in till Djurgården och parkerade utanför Cirkus. Tände taklampan och skulle kolla något (tänkte att jag måste komma ihåg och släcka den), kollade grejen och gick för att fixa parkeringsbiljetten. Gick sen och träffade Lotta för att gå på Freddie 70 years (borde egentligen vara 71 men vem bryr sig…).

Sen hade vi 26 härliga Queenlåtar att lyssna på. Väckte många minnen måste jag säga. Har under vissa perioder lyssnat väldigt mycket på Queen och Freddie. Johan Boding har en enorm röst även om han inte slår Freddie och det var en mäktig show. Musik, sång och ljus var väldigt imponerande.

Vi satt i logen på höger sida och hamnade bakom ett gäng extremt peppade tjejer (de stod upp mycket och dansade) och framför de fullaste och högljudaste danskarna i publiken. Men det var lite roligt ändå för vår loge blev pekad på av dem på scenen 🙂

Efter pausen kändes publiken lite seg (vår del undantag då) och jag tänkte på artisterna lite extra för det var sista föreställningen. Två låtar senare var det dags för publiken att sjunga och jösses vilket ös det blev. Asbra helt enkelt. Sen stod publiken upp resten!

Körde Lotta hem och vi fastnade rätt länge och babblade i bilen (ses inte så ofta).

Igår var det dags för oss att se Niklas Strömstedt på Hamburger Börs. Vi hade lyxat till med showpaketet (förrätt, huvudrätt och efterrätt). Tre timmar hade vi till vårt förfogande att äta och dricka och babbla. Var rätt lagom. Vi delade ett bord med tre andra vilket först kändes lite skumt men det var som två bord typ. Vi satt superbra och den ena scenen där bara han var ibland var precis bredvid vårt bord så man såg hur spottloskorna for när han sjöng.

Showen var väldigt underhållande och tiden gick alldeles för fort. Kände igen alla låtar utom en tror jag (en som han skrivit åt någon annan) och kunde sjunga med. Han bjöd väldigt på sig själv och det var kul med de små “sketcherna” som bröt av sångdelarna. Roligast var nog han satt vid pianot och skulle göra en cover på en låt som legat på Spotifys listor under hösten, så spelar han sin egen låt som Miriam gjorde succé med på Så mycket bättre. Lyckolandet gav rysningar, särskilt som de bakade in viktiga budskap i sina sketcher.

Efteråt tog vi oss faktiskt till Odenplan och hälsade på Sannas dotter som jobbar där. Babblade ett tag och vips stängde de (klockan var 1) och vi fick ta taxi hem. Jag och Jennie tog en sväng förbi träfflokalen och fick agera surtanter eftersom klockan var nästan halv 2 och volymen liiiiite för hög. Håhåjaja.

Det var evigheter sen jag var ute på sånt här men verkligen roligt och faktiskt har jag inte varit så trött idag utan det gav en hel del energi!