Slumpad post: GPS logger
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Ingen paddling

| 2019-10-19 kl 18:00 (2019-10-19, 18:00 GMT +1) | 0

Jag har väderknarkat lite för att se om lördagens väder skulle leverera sol eller inte. Såg länge mörkt ut men så ljusande det och såg ut att bli helt fantastiskt. Jag hämtade nyckeln i torsdags och såg verkligen fram emot att paddla.

  • Så dök det upp en möjlighet för Joel att hänga med kompisar på Talanginspelning.
  • Min rygg sa ifrån.
  • Veckan var rätt fulltecknad
  • Det var tillräckligt många vuxna med på paddlingen, och nästan lite väl många anmälda

Så efter lördagsträningen (en kort sväng till utegymet med John, Sanna och Martin) så kände jag att det skulle vara rätt skönt att vila. Så jag cyklade över med nyckeln till en annan scoutledare.

Kändes som rätt beslut även om jag blir lite avis när jag ser bilderna!



Den där kroppen

| 2019-09-15 kl 19:49 (2019-09-15, 19:49 GMT +1) | 0

Det händer något med kroppen när man passerar typ 35 tror jag. Den återhämtar sig inte lika snabbt längre och den blir sämre att hantera det ena och det andra.

Min höft och min nacke har ju strulat en del sen strax före den åldern. Jag tränade på bra under några år (2010-2014) och trots det var det aldrig helt hundra. Nu har jag med min senaste naprapat och medlemskap i box tänkt att jag minsann ska får ordning på det.

Genom att gå på regelbundna behandlingar så länge det behövs, och genom att inte träna för hårt utan verkligen lyssna på kroppen. Målet är tex att träna två pass per vecka.

För två veckor sen körde vi rätt mycket knäböj på söndagspasset. Det kändes bra, jag orkade. Trodde jag. Blev såklart helt slut i benen sen, och på tisdagens morgonpass som innehöll en hel del rodd tog ländryggen stryk. Där borde jag har lyssnat mer på kroppen men icke.

Så som jag sa till naprapaten måndagen efter så var jag rätt arg på mig själv. Hade på tok för ont för att det skulle vara roligt. Naprapaten fixade till lite och jag vilade till fredagen. Då var jag verkligen lyhörd för kroppen, trodde jag. Dock visade lördagen att jag var rätt slut i kroppen och idag när jag skulle göra en rörelse med armen brände det till i bröstryggen. Tog ändå morgonrunda med Raffe och det lossnade upp det hela.

Imorgon är det naprapat igen och vi får väl se hur det skrider framåt i höst.



Lång näsa

| 2018-12-08 kl 19:37 (2018-12-08, 19:37 GMT +1) | 0

Låg i torsdags kväll och tänkte på att jag inte alls har värk i höften längre. När jag ligger ner, och inte heller vid andra tillfällen. Liggande har jag haft väldigt länge och blev tämligen nöjd när jag insåg att jag inte har ont längre. Tänkte att då är det nog ok att jag faktiskt håller i trainalongen och sen tar mig i kragen och tränar mer och mer.

Igår kväll satt jag lite snett och nös några gånger. Vips så var jag sne i ryggen och har ont i höft/rygg igen.

Pust. Nåja det känns mer som en tillfällig grej och nu tänker jag snarare att jag faktiskt borde göra de där grundövningarna som naprapater pratar om…



Status på kroppen

| 2018-03-17 kl 15:29 (2018-03-17, 15:29 GMT +1) | 0

I somras hittade jag Pär som kör manuell stretch/massage och träning. Jag har kämpat på och gått 1-3 gånger per månad och det börjar verkligen ge resultat. Jag för kroppsdagbok där jag skriver hur kroppen känns med tanke på nacke och höft efter varje behandling/träning. Sen när jag är där börjar vi alltid med att gå igenom det. Så funderar Pär, behandlar och oftast avslutar vi med träning. Den här gången (torsdags) så ville han testa att bara behandla och sen fick jag träna på egen hand idag.

För några besök sen testade han bindvävsmassage på nacken. Jösses så det kändes och vad stelt det var. Sen har han kört vidare på det så i torsdag kändes det en hel del på sina ställen vill jag lova. Utöver stretchen då som han kör vidare med. Kommer dessutom att ha träningsvärk imorgon efter dagens pass…



Hoppfullt

| 2017-11-20 kl 20:52 (2017-11-20, 20:52 GMT +1) | 0

Jag kämpar på med behandlingar och har nu varit hos Pär elva gånger. Det har gått upp och ner och för någon vecka sen kändes det motigt. Det gjorde rätt ont vid stretchen och det onda i höft/nacke/arm kom tillbaka snabbt.

Idag kändes det riktigt bra. Den här veckan som gått har det känts väldigt bra så det känns hoppfullt. Höften mest för jag tror nog egentligen inte på att jag kommer bli helt bra i nacke/arm. Vi får se om jag har rätt eller inte.

Nu vill jag verkligen komma igång och träna igen!



Ännu en behandlingsform

| 2017-08-19 kl 19:09 (2017-08-19, 19:09 GMT +1) | 0

För två veckor sen testade jag en ny typ av behandling. En sorts manuell stretch. Påminner lite om det naprapaten som flyttade gjorde.

Fick berätta, sen visa lite och så testade han, Pär, lite saker. Testade lite stretch/tryck och testade rörlighet/styrka igen. Sen körde han igång på riktigt. Jösses. Jag som gillar massörer som tar i fick så jag teg vill jag lova. När han gick in på vänster sida av nacken så brände det till rejält i kinden typ. Aldrig känt något liknande. Han berättade att det är nerverna och att känseln kan försvinna 5-14 dagar. Vilket det gjorde i örsnibben. Aningens skeptisk var jag såklart men när jag dagarna efter hade sjuk rörlighet i bröstryggen och armen inte domnade när jag cyklade ökade mitt förtroende.

Det onda kom dock smygande tillbaka och igår var jag där igen (planerat från början då han gissar 3-4 besök). Känseln var tillbaka på örsnibben men borta igen när jag gick efter ytterligare en omgång. Jösses. Men det känns väldigt rätt. Om två veckor ska jag dit igen.



Ryggen och nacken

| 2017-06-30 kl 20:05 (2017-06-30, 20:05 GMT +1) | 0

Det kommer tillbaka, det blir totalt sett bättre och bättre, eller kanske så att sämstanivån blir bättre och bättre.

I slutet på april testade jag en ny naprapat på Napralogica. David, som förvisso snart skulle sluta men som var ensam en viss teknik (minns inte vilken just nu) och fokuserade under två besök på nacken. Blev klart bättre!

Sen har det rullat på. Jag har försökt göra lite övningar nu och då men det känns inte helt bra. Så åkte vi på scoutläger och där påpekade Sanna att jag var sned. Kände det ju egentligen själv men orkade inte ta tag i det. Så jag surfade in där och då och bokade en tid. Det var idag!

Så jag inledde dagen hos Jonas. Hade några rörelser före besöket som är lite tuffa (känner mig som gammal tant vill jag lova) och som nu funkar. När han fixat lite med kroppen och det kändes bättre fick jag testa en övning för framsida lår. Gick inte (muskeln krampade). Då minns jag hur John klarade av den galant hemma, men inte jag.

Jonas letade vidare och en stund senare gick det utmärkt. Samma med bäckenlyften som jag har fått som övning tidigare. Funkar dåligt. Nu funkar den.

Så nu blir det övningar framöver så att jag orkar med resten av mitt liv! Känns väldigt skönt att åtminstone ha hittat någon som hjälper min kropp att hitta tillbaka till sitt rätt jag.



Magi, voodoo eller vad?

| 2017-03-07 kl 22:01 (2017-03-07, 22:01 GMT +1) | 0

Jag har inte bloggat om mitt besök hos Jonas i februari och idag var jag där igen. Ryggen som igår kväll kändes rätt ok blev sämre i natt (vaknade med ett ryck av någon anledning och fick väldigt ont).

Varför jag inte bloggat? Kanske för att jag själv inte riktigt förstår. Kanske för att det faktiskt funkar. Kanske för att det nästan känns lite magiskt.

Mitt första besök hos kiropraktor var i juni 2008 (har vagt minne av att jag testade någon behandling på kiropraktorhögskolan före det…) och sen dess har jag testat många olika behandlare och behandlingsformer. Många har hjälpt ett tag men det har ju aldrig blivit helt bra. Alla behandlingsformer (undantaget Cia som behandlare faktiskt) så är det knak, tryck, nålar etc som ska göra sitt. Jag som alltid ogillat knakande i fingrar har fått bita ihop och tänkt att det säkert är bra. Alla säger ju det. Typ.

Så hittade jag kroppsdetektiverna av en slump (?) och det jag läste gillade jag. Att gå till orsaken, inte bota symptom. Sen har det inte gått att trolla bort allt, såklart. Det är ju inte magi, däremot väldigt logiskt allt som Jonas berättar och förklarar. Sakta men säkert tycker jag kroppen blir mer och mer vad jag vill. Och det utan knak och brak! Idag berättade jag vad som hänt och hur det kändes. Fick lägga mig på rygg och Jonas testade lite olika styrkor i arm och ben för att hitta var det felar. Aktiverar, eller avaktiverar sen signaler i kroppen på olika sätt (tex med tandpetare som på ett ärr idag – bättre form av voodoo?). Sen känns det bättre. Gick dit med min korsett idag då jag hade problem att resa mig på förmiddagen, och gick därifrån med lätta steg. Visst känns musklerna fortfarande men rörligheten är där.

Höften som strulat väldigt länge är bra. Inte känt något sen förra besöket. Det jag känt istället är ett ovanligt lugn i kroppen, något jag inte haft på länge.

Ryggen den här gången, ja den verkar bero på svag rumpa, och när man åker skidor behövs den muskeln. Om den är svag får andra muskler jobba desto hårdare, vilket de inte alltid gillar (bör?). Så nu ska jag göra ensidiga bäckenlyft, 5×10 på vänster sida ett tag. Kan meddela att man hinner en omgång när man mikrar mjölk (varm mjölk med honung är inte dumt när man är hes pga förkylning), så slut med dåliga ursäkter om att inte hinna dessa småövningar.



Förkylningen

| 2017-03-06 kl 18:55 (2017-03-06, 18:55 GMT +1) | 0

Funderade i morse när det halsonda var borta men snorproduktionen satt fart. Är jag tillräckligt sjuk för att vara hemma? Uppväxt med en sjuksköterska som jag är vet jag ju att det sällan är så att jag faktiskt är så sjuk.

Så eftersom jag inte hade feber så gick jag iväg. Mäter lite känslan av att gå till tunnelbanan och det var faktiskt helt ok. Dagen gick bra, var hos en kund där jag mest agerar rådgivare och ritar lite på tavlan. Sånt funkar såna här dagar.

Nu är jag dock rätt trött. Vi har tittat på Planet Earth II, första avsnittet och jag laddar för att läsa Mördarens apa som vi läser just nu (typ fortsättningen på boken om Sally Jones).

Imorgon har jag tid hos naprapat så då blir det jobbet oxå. Inget bra att synka förkylning med ryggont även om det gick över förväntan idag.



Lite sämre

| 2017-03-05 kl 17:03 (2017-03-05, 17:03 GMT +1) | 0

Kände ryggen lite sista dagarna i Hassela men kom alltid igång efter en kort stund på skidorna. Så i natt. Vaknade, hade skitont men gick ändå på toa. Inte den smidigaste stunden i mitt liv men jag kom tillbaka till sängen.

Idag har jag tagit det mycket soft. Letade fram vetevärmaren, kollat på skidor (rätt bra tajming) och börjat snora – det halsonda börjar gå över nämligen. Läst och slöat.

Vi tog en kort pokénad men den blev väldigt kall så ingen var direkt nöjd faktiskt. Förutom att vi fick en ny pokémon faktiskt.

Har tid hos naprapaten på tisdag.