Slumpad post: Anne på Grönkulla
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Ett halvår senare och närmare visionen

| 2020-10-09 kl 09:33 (2020-10-09, 9:33 GMT +2) | 0

I våras när jag hade jobbat två år gjorde jag en sammanställning och nu känner jag att det är dags för ännu en. Jag hade ju lite olika anledningar till varför jag valde att börja på Klarna och det har tagit tid att faktiskt hitta hem på riktigt. Vi letar återigen folk och när jag la ut annonsen på LinkedIn så var jag ärlig med att när jag började trodde jag inte att jag skulle vara kvar efter 2,5 år men nu ser jag inte något slut på det. Ett slags beslut jag tog i våras när ett aktieprogram för anställda lanserades.

  • Ett team har jag äntligen som funkar. Vi har på tok för mycket som landar på vårt team men i princip allt är roligt och lärorikt. Vi har visioner om ännu mer!
  • Kompetensen inom Klarna är grym. Dagligen imponeras jag av olika personer som vet och kan, och vågar. Känner själv att jag lärt mig massor och vågar mer. Vågar vara väldigt öppen med när jag inte kan eller förstår, eller glömt/gjort fel/misslyckats och det är en skön känsla. Nu jobbar jag dessutom bredare med fler verktyg vilket är otroligt roligt och utmanande!
  • Geografiskt spelar det ju faktiskt just nu väldigt liten roll. Älskar att vara mest distans även om det är superkul att träffas på kontoret ibland.
  • Nytänk är det verkligen nästan hela tiden. Har man svårt för förändring passar man inte hos oss. Jag kan ha svårt för det men med rätt inställning har jag insett att det bara är en rolig utmaning. Att tänka nytt.
  • Coacha team och personer blir det en hel del av och vi hoppas på ännu mer.
  • Känner att jag bidrar på många olika sätt, högt och lågt.
  • Sjukt många möjligheter och jag trivs väldigt bra med min roll. Sen 1 oktober har vi dessutom blivit en ny domän med 14 team (eller så) och det ger ännu mer möjligheter.
  • En kund känns det inte riktigt som eftersom vi är så stora och vi är/blir inblandade i högt och lågt.
  • Älskar att kunna jobba hemifrån som sagt och det kan jag.
  • Att inte fokusera på timmar har jag nästan glömt bort. Är noga med att inte jobba kväll/helg såvida det inte absolut måste göras. Att göra det som behövs och ibland inse att det är för att vi är för få som vi inte hinner det vi behöver. Dvs vi kan inte jobba hårdare utan måste prioritera.


Reflektera med instagram

| 2019-05-02 kl 07:23 (2019-05-02, 7:23 GMT +2) | 0

Ibland funderar jag på om det var rätt med hund, om vi har fostrat honom bra och massa såna olika tankar.

Det är lätt att se allt som inte är perfekt. Se alla andra som åker på tågluff ett par veckor, som enkelt drar hit och dit.

Alla som har hundar som går lydigt i koppel, klarar hundmöten galant. Hundar som inte verkar skälla så mycket och så vidare.

Så sätter jag mig och kollar igenom Raffes instakonto och inser att jag ju glömmer bort allt det ger att ha hund. Blir nästan lite tårögd, ler åt det vi upplevt och inser att vi självklart gjorde rätt i att skaffa hund, och att han såklart har utmaningar precis som alla andra varelser. Att sen se och lyssna på barnen interagera med honom ger ännu en kick att vi valde rätt.

Otroligt glad att jag har instagrammat som Raffe. Att jag tycker att det är roligt i sig. För att sen sitta och titta tillbaka ger väldigt mycket. Jag gör det även med mitt vanliga konto men där är det ju inte lika mycket inlägg (där har jag oftast bloggen till att reflektera).

Livet är till stor del vardagen, den vi är i varje dag. Den behöver vara bra och belönande för att jag ska känna lycka.



Reflektera med bilder

| 2018-05-28 kl 09:53 (2018-05-28, 9:53 GMT +2) | 0

För mig är det otroligt bra avkoppling att titta på gamla bilder. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag älskar instagram. Visst att jag gillar att titta på andras bilder, få lite inblick i vad andra gör, få inspiration eller information eller vad det nu må vara.

Men rätt ofta sätter jag mig och bläddrar bakåt i mina egna bilder. Tittar och minns.  Det härliga är att det oftast är positiva saker man visar upp, eller knasiga och roliga och det gör att det blir en positiv upplevelse att se bakåt. Förvisso även jobbiga (mammas begravning tex) men det är ju delar av livet och jag gillar att fundera på saker som hänt.

För mig ger det verkligen ro att tänka tillbaka. Kanske samma sak med en hel del saker jag sparat på. Att titta på dem, bläddra i gamla dagböcker och känna att det här är livet, och livet har pågått och pågår.