På jobbet är våra kalendrar öppna för alla anställda. På varje bokning kan man dock välja att göra den privat, dvs alla andra ser att något är bokat men inte vad och med vem. Personligen använder jag den väldigt sällan.

Förra veckan kom en bokning från en person över mig, som jag haft lite att göra med ibland. Tackade ja. Det dyker ju upp rätt mycket olika bokningar kring högt och lågt.

I fredags gick jag igenom veckan som kommer för att ha lite koll. Då ser jag att den bokningen är privat.

Snacka om att min hjärna har funderat över det där. Mötet är på torsdag. Jag försöker även tänka att det kan ställas in, det kan flyttas.

Men jösses vad nyfiken jag är!

Tänker att det förmodligen blir platt fall. Inget intressant utöver det vanliga. Men man vet ju aldrig. Och då kan hjärnan hitta på!

Jag hatar på sociala medier när folk lägger ut att de har hemlisar som de inte kan säga något om. För jag blir såklart nyfiken (oftast). Tänker att det hade varit roligare om de skrev såna här saker – när de själva inte heller har koll!

I morse när jag gick morgonrundan med Raffe lekte vi som vanligt på ängen. När vi gick därifrån såg jag blåljus, en ambulans kom körande utan sirener. Inte helt ovanligt då ett “behandlingshem” ligger nära. Vandrade vidare och när jag var på väg hem igen (en väg en liten bit bort) hörde jag flera sirener i fjärran och funderade på om jag kunde höra var de körde. Så tystnade de.

En kort stund senare kommer en ambulans till körande, tätt följd av en brandbil. De åkte inte till behandlingshemmet. Gick vidare hemåt och ser en polisbil och akutläkare komma körande oxå. Precis innan jag gick ner mot huset så åkte brandbilen därifrån.

Inte helt utan att jag är nyfiken.

Här hemma pågår mycket diskussioner kring önskelistor, tomten och julafton.

Barnen vet att det finns lite saker på vinden som kanske tomten redan lämnat där och det är stor spänning varje gång vi öppnar luckan och ska ta ner och/eller ner något.

De brukar få ta några steg upp men inte längre komma upp på vinden. Frustration blandas med enorm nyfikenhet.

Härom dagen gick Joel upp några steg och pekade sen upphetsat uppåt och sa att han såg en äpplekopter. En sån som Daggemask i Sysselstad har. Jag insåg snabbt att han fått syn på ett spel vi köpt som jag tydligen inte ställt undan helt och hållet. Men jag flyttade snabbt undan det och spelade lite svår med Joel.

Älskar julen!