Slumpad post: En spretig onsdag
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Författarkväll med Ninni

| 2016-10-27 kl 21:10 (2016-10-27, 21:10 GMT +2) | 0

2016-10-27-19-36-10Ikväll var det författarkväll på Bergholmstorpet här i Skarpnäck. En av mina favoriter, Ninni Schulman, var på plats och berättade om sitt författarskap, hur det kom till och lite så. Vi fick ställa frågor och det var förvånansvärt många som ställde frågor. Jag ställde ett gäng oxå. Enkelt när man är intresserad på riktigt.

Hon svarade själv på två frågor innan hon började.

  1. Är du släkt med Alex? Nja, jag har varit gift med hans bror.
  2. Hur lång är du? 144 cm

Det var nära att jag inte orkade gå men så bestämde jag mig och jag är jätteglad att jag gick.



Schulman, Ninni: Välkommen hem

| 2016-09-06 kl 08:45 (2016-09-06, 8:45 GMT +2) | 0

valkommen-hemFemte boken om samhället i Värmland och precis som Fiktiviteter som kommer därifrån så känner jag igen mig från min uppväxt.

Började läsa för två veckor sen men så kom Simonas bok emellan och jag hade noll läslust (tidsbrist?) men så tog jag upp den i slutet av veckan och idag kunde jag inte släppa den och klämde över 300 sidor. Gick lixom inte att sluta.

Återträff i form av klassfest. Många tillbakablickar till skoltiden och vad som hände då. Väckte en hel del tankar kring min egen skoltid. Inte en tid jag saknar även om jag inte TROR att det som utspelade sig i boken hände hos oss. Eller så såg jag inte allt som hände.

Väldigt viktigt ämne det här med mobbning. Ninni tar upp näthat, men även hur vissa saker är så skambelagda från offrets sida att man aldrig pratar om det. Viktigt att vi ändrar på det. Att läsa om det är ett sätt. Man får upp ögonen för olika perspektiv av samma händelse.

Som vanligt önskar jag att jag kom ihåg allt om huvudpersonerna från tidigare böcker. Gillar personerna här och hoppas på fler böcker.

Finns även som inbunden såklart. Läs mer på förlaget.



Schulman, Ninni: Vår egen lilla hemlighet

| 2015-05-23 kl 08:11 (2015-05-23, 8:11 GMT +2) | 0

var-egen-lilla-hemlighetKunde inte släppa den här och läsplattan är så lätt att ha i jackfickan. Som vanligt är det superspännande. Nästan lite väl många olika trådar att hålla reda på. Påminner en del om Sofies sätt att skriva.

Det gick inte att lista ut, eller jag kunde iaf inte, vad det var som fanns i bakgrunden. Den stora huvudhistorien hade en intressant upplösning medan en bihistoria slutade lite överraskande. Men jag antar att det var för att sätta spår. Få mig som läsare att fundera en extra gång. Inte låta liknande händelser passera utan att agera direkt när de händer i verkliga livet. För de händer tyvärr varje dag.

Jag kan sakna beskrivningar av hur allt ser ut vilket jag inte tänkt så mycket på, men eftersom Simona skriver så otroligt målande insåg jag nu att det inte är så mycket sånt. Åh andra sidan gillar jag att böcker är olika 🙂

Finns även som inbunden såklart.



Schulman, Ninni: Svara om du hör mig

| 2013-10-09 kl 08:30 (2013-10-09, 8:30 GMT +2) | 0

svara-om-du-hor-migOj vad snabbt det gick att läsa den här. Så kul att få återse huvudpersonerna igen, men mitt dilemma kvarstår – jag hinner glömma så mycket om grundhistorien.

Nåja, här kastas man snabbt in och det blir svårt att inte fortsätta läsa. En begränsad mängd personer som kan ha utfört dådet och man funderar och funderar på vem det kan vara. Luras man att tro att det är en viss person, eller vad ska man tro?

Språket flyter på bra, man bara läser och läser. Mer än tidigare tycker jag man känner att man är där, lever i boken på något sätt. Eller så var det för att jag läste den under en kort period (svårsläppt).

Jag räknade inte ut vem det var förrän ledtrådarna lades ut på silverfat, men tror inte att jag kunde ha kommit på det tidigare.

Jag vill definitivt läsa mer av Ninni, och om dessa personer för jag vill veta vad som händer i deras liv. Livet i en småstad skildras bra av Ninni. Perspektivet på hur det är i en storstad.



Schulman, Ninni: Pojken som slutade gråta

| 2012-01-24 kl 17:28 (2012-01-24, 17:28 GMT +2) | 0

Andra boken om Hagfors men inte riktigt lika bra som första boken, dock fortfarande mycket svår att släppa ifrån sig och jag gillar den.

Håller med Fru E om att en resumé i början hade varit bra för man hinner verkligen glömma. En sån skulle jag vilja ha i alla böcker med grundhistoria som spänner över mer än en bok. Egentligen tror jag inte det är extremt många personer med i boken men av någon anledning blir det lite rörigt, kanske är det för snabba hopp, kanske förs alla in för tidigt i boken eller för samtidigt?

Ser fram emot nästa bok för jag gillar de här personerna. Inga extrema personer som i många andra deckare utan väldigt realistiska med vardagliga problem som relationer med partner, tonårsbarn, yngre barn, funderingar på om man väljer rätt i livet, rädsla för missfall etc.

Precis som Helena på Fiktiviteter så känner jag igen mycket från att själv komma från en liten ort, även om jag inte som hon är från just Hagfors. Misstänker att det tillför lite extra läsglädje.



Schulman, Ninni: Flickan med snö i håret

| 2011-04-18 kl 10:15 (2011-04-18, 10:15 GMT +2) | 0

Såg lite recensioner när den kom och när jag såg den på pocket tvekade jag inte.

En bit in i boken kände jag hur den kröp in under huden och blev obehaglig. Tänkte att jag ska sluta läsa om hemska saker för det är inte roligt bara jobbigt. Sen blev det mer spänning och jag var helt fast. Kunde knappt sluta läsa, ville verkligen veta – och fick veta till slut. Allt är inte som det verkar.

Gillar verkligen huvudpersonerna i boken, inga osympatiska hjältar utan normala människor från vardagen. Gillar att det inte är från Stockholm för jag kan verkligen relatera till att bo på i en mindre ort (även om det börjar bli rätt längesen). Gillar det mesta med boken (utom att en viss del kommer från verkligheten – sånt måste bort – från verkligheten då).

Jag längtar efter uppföljaren i höst för jag vill verkligen träffa de där människorna igen och se vad de hittar på. Slängdes ut en massa små trådar som Ninni kan bygga vidare på.