Så nådde vi till slut sista boken. Spänningen byggs verkligen upp från förra boken till slutet av denna. Går knappt att sluta läsa faktiskt.

De hjälps åt på olika sätt där de drar nytta av sina egenskaper och vips så är boken slut och man inser att det är slut med sagorna om Tann. Väldigt tomt blir det!

Grymt läsvärd serie!

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen,  Havet, Ömannen, Faram den store, Dvärgarna

 Den här gick fort att läsa ut. Idag på nyårsafton läste vi mer än halva boken mitt på dagen. “Bara ett kapitel till” – hette det hela tiden.

Nu är det dvärgarna som får fokus. De är lite svårhanterade och ovana vid yttre kontakter vilket ger intressanta effekter. Barnen skrattade många gånger och jag gillar hur det visar hur sanningar kan byggas upp utan att ha det minsta med verkligheten att göra.

Nyttig bok att läsa (ja hela serien såklart) och jag hoppas att de kloka inslagen sätter sig hos barnen 🙂

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen,  Havet, Ömannen, Faram den store

Läste ut den i helgen tror jag men glömde blogga om den. En av de minst läskiga. Istället mycket fokus på utanförskap.

En scen handlar väldigt mycket om mobbning och jag gillar hur boken visar på olika situationer och att Aida och Tann har så stor känsla för vad som är ok och inte. Och dessutom har modet att visa att de inte tycker något är ok.

Här är det Faram som är väldigt liten och ofta förvandlas till något annat och försvinner. Det hade varit enkelt för dem att lämna honom men de vill hjälpa honom.

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen,  Havet, Ömannen

Den här boken tog lite längre tid att läsa ut, mest för att det varit så mycket annat runt oss.

Den handlar om hur lätt det är att tolka saker fel, gärna på ett sämre sätt än de faktiskt är. Hur rädsla spelar in när man väljer att tolka situationer, men hur bra det kan bli om man litar på någon som vet bättre.

Ensamhet och förväntningar. Lite av en mellanbok kanske, eller en blindgång typ eftersom de åkte ut på havet och sen tillbaka.

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen,  Havet

Den här delen handlar mycket om längtan och om ensamhet.  I flera olika former. En gran, dräparen, Tann och Aina däremot så är Bladhus tämligen hemlig. Inte mycket om hur trädet känner och tänker.

Monstren får en liten mindre del i den här boken.  Acceptans är en stor del av temat i boken. Att bli accepterad för den man är. Gillar!

Tror det väcker en del tankar hos barnen och om vi inte haft mormor att prata om på kvällarna hade vi nog lyft ämnet lite mer.

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen

Femte boken och här var det mycket troll, även om det började med Nidaros.

Här handlar det mycket om känslor och om att bry sig om andra. Det är många gånger barnen ligger spända och lyssnar och undrar hur det ska gå.

När sen Dräparen dyker upp är det rätt odramatiskt i jämförelse.

I slutet av boken kommer känslorna i fokus igen och jag gillar verkligen det.

Precis som övriga böcker var det två kvällar som krävdes för att läsa ut den.

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede

Fjärde boken och precis som tidigare läste vi ut den på två dagar. Efter första dagen var barnen hemskt missnöjda när jag slutade läsa.

Andra delen var ganska platt så de tappade fokus lite mer än vanligt, men vi läste dock en timme.

Gillar verkligen hur man får följa Tanns tankar om Nidaros och hur han resonerar kring de möten de haft. Påminner om hur jag som person analyserar vissa möten med andra människor.

Att det sen finns något gott långt där inne är mycket glädjande då jag ogillar hemskheter. Den slutar dock väldigt spännande och Simon har redan bläddrat igenom bilderna i nästa bok.

Tidigare böcker: 1, 2, 3

Tredje boken och nu är barnen verkligen helt fast. Bara att inse att vi kommer läsa ungefär en halv sån här bok varje kväll (ca 45 min och drygt 50 sidor).

I den här är Aina, Tann och även Bladhus med och de vandrar ut på slätten. Tidigt kommer de tre ifrån varandra och det är fokus på Tann som visar sig vara en väldigt vänlig själ (med rätt lite kunskaper om vissa saker ska det även visa sig).

Den här var extremt svår att lägga ifrån sig när vi passerat 45 minuter och jag var mer eller mindre tvungen att läsa ut den andra kvällen – tog en timme ungefär och trots det vill barnen fortsätta på nästa bok direkt.

Fantastiskt hur de lyckas fånga barnen så enormt! Tror det vinnande konceptet är några få huvudpersoner, läskiga djur och att det hela tiden händer saker. Inte bara läskiga saker utan roliga ibland.

Den läskiga besten vi fick träffa i första delen har här fullt fokus, förutom en del fokus på Nidaros (som även han dök upp i första delen).

Det är ofta olidligt spännande och det är svårt att bryta vid något kapitel då de flesta slutar i någon slags cliffhanger. Så jag tror vi klämde den här på två dagar.

Här visar det sig att Besten har lite känslor och det är nästan så att Aina lyckas prata med den vid ett tillfälle.

Trots att det är en hel del beskrivningar och lite krångliga ord ligger barnen och lyssnar andäktigt.

När boken tog slut tog det inte många sekunder förrän de ville veta vad nästa bok hette.

Vi har börjat läsa mer och mer på våra elektroniska plattor. Senaste tiden har det blivit Ztory och det känns som att utbudet ökar dag för dag. Härom dagen hittade vi Legenden om Tann och kollade upp vilken som var den första (av 10!!!) – det var Skogsflickan.

Oj vad barnen gillade!

Tann, Aina och Bladhus kröp dem direkt under skinnet och de vill inte sluta läsa. Till skillnad från den första boken av Niklas Krog som vi läste (det var för övrigt Simon som påpekade att det var samma författare) så var den här runt 110 sidor lång och varade tre kvällar.

Boken hann knappt ta slut förrän de ville läsa nästa så man kan lugnt säga att den var enormt spännande!