Slumpad post: Bilfix
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Kroppsstatus igen

| 2020-11-30 kl 07:26 (2020-11-30, 7:26 GMT +1) | 0

Lite nyttigt att stanna upp och reflektera lite ibland, med olika fokus. Så nu blir det med fokus på kroppen. Gjorde i maj och det har nu gått ett halvår sen dess. Snart dags att reflektera över hela året dessutom. Sen senast har jag hittat en osteopat som hjälpte men som sen gick på föräldraledighet så nu får vi se.

  • Höften/ryggen har hållit sig väldigt bra efter osteopat och yogaretreat. Inte ont när jag sover och sällan dagtid. Tror några rörelseövningar jag gör hjälper väldigt mycket och det känns enormt skönt! Märker dock att en viss stelhet är tillbaka så ska försöka fånga upp det snarast.
  • Nacken/armen har hållit sig bättre. Kanske för att jag gör en del rörlighetsövningar. Tycker även osteopaten har hjälpt en hel del här, plus yogaretreatet.
  • Nässelfebern som beror på saker jag äter håller sig bra. Någon gång ibland dyker någon enstaka upp för att sen snart försvinna igen. Köldurtikarian har funkat bättre i år faktiskt. Inte märkt av den så mycket på hundrundor. Kanske för att jag i år är beredd och har bra vantar. Plus att jag vant mig vid att inte göra saker i köket med kalla saker utan försöker lämna dem till John – fördelen med att vi båda är hemma hela tiden och kan hjälpas åt med måltider.
  • Hälarna är just nu värst. Hatar verkligen att begränsas på det sättet. Kan inte gå så långa rundor som jag vill med Raffe, kan inte börja löpträna som jag verkligen längtar efter, kan inte träna så jättemycket eftersom jag inte kan stå och belasta så länge, kan bara sitta och jobba etc. Kör med inlägg i olika former (inklusive specialgjutna inlägg) och försöker gå på mjuka underlag. Försöker även göra en del övningar för fötterna men oklart om eller vad som i så fall hjälper.
  • Liktornen finns kvar även om jag har försökt behandla en gång till. Även den gången lossnade det mystiska plåstret.
  • Finnar har dykt upp lite mer än vanligt – där typ polisongerna skulle kunna växa. Ogillar! Misstänkte godis men så har vi inte ätit godis i november så nu misstänker jag hormoner.
  • Synen tycker jag har försämrats en del, snabbt. Kan tyvärr tänka mig att det blir sämre av att jobba hemifrån eftersom det blir samma skärm (=avstånd) hela tiden och hela dagarna. Läsglasögon är i princip ett måste, gärna även när jag använder mobilen. Har även börjat använda terminalglasögon vid datorn som jag fixade i höstas. Svårt att vänja sig dock. Gillar läsglasögonen bättre.
  • Vagel i  högra ögat har jag lite då och då. I oktober hade jag en (eller om det faktiskt var en finne?). Är fortsatt känslig mot vind och ögonen tåras väldigt lätt utomhus.
  • Vårta tror jag minsann inte fick en egen rubrik förra gången utan bara nämndes eftersom jag hade blivit av med den. Trodde jag. Den dök upp igen, på samma ställe på tummen men jag började behandla direkt och nu växer den inte utan håller sig liten (då brukar jag inte alltid komma ihåg att behandla heller…)

Träning i allmänhet ligger lite på is. Kör lite rörlighetsövningar som jag fick med mig från yogaretreatet. Plus Rafferundor. Vi har kört lite övningar hemma med fokus på skidbacken.

Tidigare: 2020-05



Bottennapp

| 2020-08-13 kl 20:57 (2020-08-13, 20:57 GMT +1) | 0

Jag är ganska bra på att fokusera på de bra sakerna numera. Har jobbat hårt på det. Ibland blir det dock bottennapp. Idag var en sån dag.

Vakande vid 4-tiden av en mardröm (som jag inte minns längre) och sen hade jag svårt att somna om. Värkte lite i höften. Den värken som tidigare har försvunnit.

Nackspärren som kom efter ett träningspass för någon vecka sen blev bättre efter osteopaten men inte bra. Känner en punkt i bröstryggen i många lägen.

Hälarna som ändå verkade bli lite bättre har varit sämre. Fötterna som helhet skitstela och när jag suttit en stund känner jag mig som en krum gammal gumma.

Blir så jäkla frustrerad på att hela tiden behöva anpassa mig efter en kropp som inte funkar som jag vill. Inte kunna gå långa rundor med Raffe, inte kunna jogga, inte kunna springa med barnen eller hoppa på jumpyard med dem. Inte kunna träna vanligt utan att få ont. Gah!

Imorgon ska jag till osteopaten. Känns såklart jättebra och hoppfullt – på lång sikt. Jag vet ju att det inte finns någon quickfix. Det jag vet är att hon sen är ledig två veckor så oavsett hur det går imorgon så kommer det att vara två veckor utan chans till behandling. Plus att hon är gravid så det finns någon slags deadline.

Det som ändå är lite skönt i kråksången är att jag numera vet att jag har såna här svackor och sen tar mig upp igen. Skönt att veta men ändå surt när det sker. Roligare att vara glad och positiv lixom.



Kroppsstatus

| 2020-05-17 kl 11:32 (2020-05-17, 11:32 GMT +1) | 0

Tänk att kroppen bär runt på sig själv hela tiden. Oavsett (i princip) hur man behandlar den. En del i mitt årsfokus handlar om kroppen, men kanske främst huvudet på något sätt. Tänkte att jag helt enkelt listar status med olika problem jag har så kan jag sen se tillbaka att det faktiskt blir bättre.

  • Höften/ryggen har jag haft ont i på tok för länge men senaste månaderna har det känts så himla mycket bättre. Det hugger till någon enstaka gång i månaden kanske och då har jag oftast överansträngt ryggen. I övrigt kan jag vända mig i sängen utan att det känns och ja, det känns helt enkelt inte längre.
  • Nacken/armen har jag oxå haft problem med rätt länge. Här har naprapaten fokuserat senaste tiden (utöver fötterna) och det tillsammans med att jag försöker göra en del nackövningar (i princip röra på nacken på massa olika sätt) har gjort att bröstryggen börjar lossna lite, och det pirrar faktiskt oftare men annorlunda. Väljer att tolka det som att det är på väg åt rätt håll.
  • Nässelfebern som beror på saker jag äter tror jag att jag har kontroll på. Har lite på knogarna och misstänker att jag ätit för mycket lakrits, eller hjortonsylt (går ju inte att äta våfflor utan det!). Däremot är köldurtikarian lite mer störande. Har lite svårt att hålla i kalla saker och det kräver vantar på hundrundor, och när jag skär grönsaker från kylen blir det rött och kliar, så jag behöver komma ihåg att ta fram dem tidigare. Likaså undviker jag gärna att skära fisk, kyckling eller kött för det blir kallt att hålla i.
  • Hälarna har tillkommit senaste året och har varit mitt största problem sista tiden. Blir lite fånge i min egen kropp när jag inte kan röra på mig som jag vill. Nu har jag tagit tjuren vid hornen och John får ta de flesta Rafferundorna och jag får vila. Kör med en tennisboll under foten för att lossa eventuella spänningar. Verkar blir lite bättre!
  • Liktorn har jag fått under vänster fot. Minns inte riktigt när men ett bra tag sen. Tänkt att det varit en vårta (tills jag googlade lite) och jag hade en vårta på tummen som jag blev av med i höstas (och kanske är på väg att smyga tillbaka?). Försökte behandla liktornen i vintras med ett plåster och den försvann nästan. Nu känner jag den igen och ska ge mig på den igen.
  • Synen börjar bli sådär när det gäller att läsa på nära håll. Har nu tre par läsglasögon (styrka 1.0) utspridda i hemmet för att underlätta läsning
  • Vagel i ögat hade jag under en lång period. Under ögonlocket på mitt högra. Den känner jag kommer tillbaka lite ibland. Märker oxå att ögonen är känsligare för vind.

Har i princip lagt ner träningen i boxen just nu och fokuserar på mina 10 minuter om dagen. Kör vidare med sötsaker och godis när jag vill för jag kan inte ta flera fajter samtidigt.



Den där kroppen

| 2019-09-15 kl 19:49 (2019-09-15, 19:49 GMT +1) | 0

Det händer något med kroppen när man passerar typ 35 tror jag. Den återhämtar sig inte lika snabbt längre och den blir sämre att hantera det ena och det andra.

Min höft och min nacke har ju strulat en del sen strax före den åldern. Jag tränade på bra under några år (2010-2014) och trots det var det aldrig helt hundra. Nu har jag med min senaste naprapat och medlemskap i box tänkt att jag minsann ska får ordning på det.

Genom att gå på regelbundna behandlingar så länge det behövs, och genom att inte träna för hårt utan verkligen lyssna på kroppen. Målet är tex att träna två pass per vecka.

För två veckor sen körde vi rätt mycket knäböj på söndagspasset. Det kändes bra, jag orkade. Trodde jag. Blev såklart helt slut i benen sen, och på tisdagens morgonpass som innehöll en hel del rodd tog ländryggen stryk. Där borde jag har lyssnat mer på kroppen men icke.

Så som jag sa till naprapaten måndagen efter så var jag rätt arg på mig själv. Hade på tok för ont för att det skulle vara roligt. Naprapaten fixade till lite och jag vilade till fredagen. Då var jag verkligen lyhörd för kroppen, trodde jag. Dock visade lördagen att jag var rätt slut i kroppen och idag när jag skulle göra en rörelse med armen brände det till i bröstryggen. Tog ändå morgonrunda med Raffe och det lossnade upp det hela.

Imorgon är det naprapat igen och vi får väl se hur det skrider framåt i höst.



Ny naprapat

| 2019-02-02 kl 15:46 (2019-02-02, 15:46 GMT +1) | 0

Antalet olika behandlare jag har testat under 10 år är rätt stort numera. De flesta har sina egna metoder och hjälper på olika sätt. Kroppen har förändrats på många olika sätt på drygt 10 år.

Före jul råkade jag nysa (tror jag det var som utlöste det…) när jag satt i någon skum ställning och fick sen rätt ont i vissa lägen för ryggen/höften. Tänkte att det skulle gå över. Så var jag med barnen på Bounce och skulle lägga upp foten på knät (liggande i en saccosäck) och det kändes lite väl mycket.

Så funderade jag på att gå till en jag testade 2018, kollade tider men fanns inga före jul. Kollade på Benify via jobbet om vi hade avtal någonstans och hittade Spinex som ligger 5 minuters promenad från kontoret. Och vi har viss rabatt. Taget!

Nu har jag varit på ett par besök och det känns väldigt stabilt. Vi fokuserade första tillfällena på höften och den känns hyfsad nu men det finns något kvar och sen har vi kört nacke/arm/bröstrygg och frågan är om det inte börjar bli bättre. Har två övningar att göra hemma (för nacken) och det märks helt klart när jag slarvar med dem…



Status på kroppen

| 2018-03-17 kl 15:29 (2018-03-17, 15:29 GMT +1) | 0

I somras hittade jag Pär som kör manuell stretch/massage och träning. Jag har kämpat på och gått 1-3 gånger per månad och det börjar verkligen ge resultat. Jag för kroppsdagbok där jag skriver hur kroppen känns med tanke på nacke och höft efter varje behandling/träning. Sen när jag är där börjar vi alltid med att gå igenom det. Så funderar Pär, behandlar och oftast avslutar vi med träning. Den här gången (torsdags) så ville han testa att bara behandla och sen fick jag träna på egen hand idag.

För några besök sen testade han bindvävsmassage på nacken. Jösses så det kändes och vad stelt det var. Sen har han kört vidare på det så i torsdag kändes det en hel del på sina ställen vill jag lova. Utöver stretchen då som han kör vidare med. Kommer dessutom att ha träningsvärk imorgon efter dagens pass…



En vända till Busfabriken

| 2017-12-30 kl 17:16 (2017-12-30, 17:16 GMT +1) | 0

Vädret erbjöd några snöflingor men typ nästan som regn. Ingen sol och kusinerna är sjuka. Så vi drog till Busfabriken efter lunch. Jag och John parkerade oss på övervåningen i några stolar och barnen sprang iväg.

Efter en rätt lång stund kom de och önskade slush. Jag gick med dem ner och Joel sprang iväg för att kolla något lite snabbt. Han kom sen inte tillbaka. Simon letade. Jag hade köpt behållare till slush så Simon tog sin och gick upp till John. Jag gick och letade efter Joel. Han låg vid studsmattorna. Han hade provat en bakåtvolt och kört in hakan i bröstet. Hade lite ont men inte superont. Vilade en kort stund och sen gick vi och fixade slush åt honom.

Simon lekte en liten stund till efter det men Joel pallade inte. Så vi åkte och handlade och sen hem till farmor. Uselt väder verkligen.



Hoppfullt

| 2017-11-20 kl 20:52 (2017-11-20, 20:52 GMT +1) | 0

Jag kämpar på med behandlingar och har nu varit hos Pär elva gånger. Det har gått upp och ner och för någon vecka sen kändes det motigt. Det gjorde rätt ont vid stretchen och det onda i höft/nacke/arm kom tillbaka snabbt.

Idag kändes det riktigt bra. Den här veckan som gått har det känts väldigt bra så det känns hoppfullt. Höften mest för jag tror nog egentligen inte på att jag kommer bli helt bra i nacke/arm. Vi får se om jag har rätt eller inte.

Nu vill jag verkligen komma igång och träna igen!



Mer stretch

| 2017-09-15 kl 21:40 (2017-09-15, 21:40 GMT +1) | 0

För fjärde gången var det idag dags för behandling. Efter andra gången så var kroppen otroligt bra i början så på moveoon var kroppen som ny (typ). Sen smög det tillbaka och så var jag där för två veckor sen och vi testade lite olika saker. Efter den omgången var det som att min core aldrig slog på ordentligt.

Jag skriver varje kväll upp hur kroppen känns och i början av varje session går vi igenom så att han får feedback på vad som hänt och så.

Så idag var det dags igen. Mycket fokus på att stretcha diverse delar i benen (höftböjaren, fram- och baksida lår, rumpa typ). Stor skillnad på höger och vänster. Sjuk skillnad på tex höftböjaren.

Det var få saker som inte gjorde skitont, men rörelsekänslan efteråt är klart värt det. Armarna (eller typ armhålorna) fick sig en runda och sen fick jag träna lite med hantlar. Var verkligen helt färdig när jag efter två timmar begav mig hemåt. Nu ska jag dit redan på torsdag så vi får se hur det känns!



Ännu en behandlingsform

| 2017-08-19 kl 19:09 (2017-08-19, 19:09 GMT +1) | 0

För två veckor sen testade jag en ny typ av behandling. En sorts manuell stretch. Påminner lite om det naprapaten som flyttade gjorde.

Fick berätta, sen visa lite och så testade han, Pär, lite saker. Testade lite stretch/tryck och testade rörlighet/styrka igen. Sen körde han igång på riktigt. Jösses. Jag som gillar massörer som tar i fick så jag teg vill jag lova. När han gick in på vänster sida av nacken så brände det till rejält i kinden typ. Aldrig känt något liknande. Han berättade att det är nerverna och att känseln kan försvinna 5-14 dagar. Vilket det gjorde i örsnibben. Aningens skeptisk var jag såklart men när jag dagarna efter hade sjuk rörlighet i bröstryggen och armen inte domnade när jag cyklade ökade mitt förtroende.

Det onda kom dock smygande tillbaka och igår var jag där igen (planerat från början då han gissar 3-4 besök). Känseln var tillbaka på örsnibben men borta igen när jag gick efter ytterligare en omgång. Jösses. Men det känns väldigt rätt. Om två veckor ska jag dit igen.