Slumpad post: Utflykt i solen
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Idag

| 2019-05-26 kl 19:35 (2019-05-26, 19:35 GMT +2) | 0

Idag, eller snarare i helgen, hade jag tänkt fixa en hel del. Kände dock redan i fredags att jag nog skulle tagga ner. Så det gjorde jag.

Vaknade halv 6 och låg och funderade på att gå upp, halvslumrade nog lite men strax efter 7 gick jag upp och tog morgonrundan med Raffe. Alltid härligt att komma ut före frukost. Trots att det regnade var det helt ok! Myggen försvinner ju tex när det regnar.

Väl hemma igen så var frukosten framdukad och det låg ett papper på min plats. Mors dag! Dagen kan sammanfattas i följande punkter.

  • Runda med Raffe
  • Frukost
  • Prepp för en jobbgrej imorgon
  • Slösurf
  • Lunch
  • Runda med Raffe
  • Bad i badkar inklusive tupplur
  • Görande och ätande av rabarberpaj
  • Mys, sömn och rss-läsande i Simons säng (övriga spelade Overwatch)
  • Middag
  • Runda med Raffe inklusive bollek med barnen
  • Robinssonfinal

Att tänka på mamma gör inte så ont längre. Det är det fina som finns kvar och jag ler när jag tänker på hur fin hon var, vilken tur jag hade.



Mors dag

| 2018-05-27 kl 21:23 (2018-05-27, 21:23 GMT +2) | 0

Det är alltid lite extra känsligt såna här dagar. Att tänka på mamma gör förvisso mindre och mindre ont men det känns fortfarande. Läste Lyrans Noblesser om sin mamma och fällde en tår.

Tänker på hur glad hon var för att hon hann få vara mormor, hann få uppleva lite av sina barnbarn. Samtidigt som hon var ledsen för att hon inte orkade leka, ta hand om så som hon skulle vilja. Att jag började blogga så mycket om vårt liv var mycket för att hon skulle kunna ta del av det (vi printade varje månad och skickade eftersom hon inte var digital). Det är jag sjukt tacksam för idag, för det är verkligen en guldgruva.

Ibland funderar jag på hur hon upplevde sitt liv. Hur det egentligen var att växa upp i Skåne under andra världskriget, en pappa som blev sjuk och dog under kriget. Hennes mamma ensam med fyra barn. Hur mycket det måste ha präglat. Att vara en sladdis, att inte vara planerad.

Att sen förlora min pappa när jag var 6,5 år var nog sjukt tufft oxå. Att vara ensamstående med en deltids sjuksköterskelön på 80-talet var inte en dans, men hon gjorde det på ett sätt som jag beundrar. Hon fanns där för mig, hon trodde alltid på mig och löste de utmaningar som uppstod.

Bär nog med mig mer än jag inser från uppväxten, och är glad för allt jag fick med mig.



Älskade mamma!

| 2015-05-31 kl 09:06 (2015-05-31, 9:06 GMT +2) | 0

Mors dag. I många år tyckte jag det var jobbigt med Fars dag. Jag hade ju inte någon att fira.

Nu är det mors dag och för första gången i mitt liv har jag inte heller någon mor att fira.

Jag skulle kunna säga att det är tomt, men det är inte sant. Visst finns det saknad men hon finns ju inom mig. Jag kan fortfarande höra hennes trygga röst i mitt huvud. Höra kloka svar.

Ofta spelas det upp saker från min uppväxt där jag imponeras av hennes lugn och klokhet. Något jag försöker föra vidare till Joel och Simon (vissa dagar lyckas jag bättre än andra).

Så idag känner jag tacksamhet. Tacksamhet över att jag i 40 år fick ha en så fin mamma närvarande.