Slumpad post: Astronauttröjor
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Abrahamson, Emmy: Hur man förälskar sig i en man

| 2018-06-14 kl 20:06 (2018-06-14, 20:06 GMT +2) | 0

som bor i en buske. Har hört om och sen fanns den i en boklåda i Skarpnäck så jag slog till.

Gillar hur den är skriven – det är något som skiljer sig från mängden men kan inte sätta fingret på vad.

Gillar historien som är tämligen galen och jag har ett antal frågor som inte får svar men på något sätt är det så i boken. Man får inte alla svar, precis som i livet. Ibland måste man våga eller gå vidare eller vad det kan vara.

Är helt klart sugen på att läsa mer av Emmy!



Rudberg, Denise: Disa

| 2017-07-24 kl 19:17 (2017-07-24, 19:17 GMT +2) | 0

Min första bok av Rudberg och den var helt ok. Extremt lättläst och man bläddrar sida efter sida för att snart ha läst ut boken.

Blir liiiite stressad av huvudpersonens beteende men det är underbart att se hur vänskap (och kärlek) finns där och stöttar och hjälper och hur det till slut får en förklaring.

Blir alltid fascinerad av innerstadsliv i Stockholm. Verkligen inte något jag skulle vilja ha.

Detta verkar vara första delen i en trilogi så jag ser absolut fram emot att läsa om de andra två personerna som vi får nosa på här.



Stielli, Christina: Jag älskar dig inte

| 2016-12-15 kl 19:19 (2016-12-15, 19:19 GMT +2) | 0

Vilken bok! Har haft den länge i att-läsa-hyllan men har varit dålig på att ta tag i den högen. Nu läser jag ”analoga” böcker på kvällarna och då valde jag denna.

Vilket driv! Så mycket känslor den väcker. Stora delar av boken är jag förbannad, men ibland kommer tårarna. Vill rycka tag i huvudpersonen och skaka om henne. Säga att hon inte får tänka si och så. Men det är ju en process.

En process som man får följa från rätt långt ner, till riktigt djup för att sen gå upp över ytan igen. Otroligt skickligt skildrat. Tankarna, öppet rakt ärligt. Känslorna känns i mig när jag läser. Bär med mig boken de dagar jag läser den inser jag.

Livet följer sällan planen och blir inte som en tänkt sig. Det kan dock bli bra ändå, med lite djupdyk ibland.

Slutet lämnade mig tämligen fundersam dock.



Erlandson, Åsa: Skit i mössan!

| 2012-06-12 kl 06:05 (2012-06-12, 6:05 GMT +2) | 0

59 myter kring barn och föräldrar. Åh vilken liten pärla!

Lättläst, informativ och underhållande.

Boken är uppdelad i områden, Graviditet och förlossning, Barn- och föräldraliv, Medicin, Hemska historier, Klassiker, Vandringssägner och till sist Omtvistat.

Varje myt har sen ett eget litet kapitel där Åsa berättar om myten. Både var den kommer ifrån och exempel på hur den används. Ofta med humor. Sen har hon gjort ett gediget arbete med att ta reda på sanningen bakom och beskriver det. Otroligt intressant tycker jag.

Det hela kryddas med fantastiska bilder här och var som Eva Thimgren har ritat.

Nu vet jag sanningen om grönt snor, mässlingsvaccin, sockerchock, blyertspennor och annat intressant.

Ge den till alla som har barn, eller till de som jobbar med barn!



Albom, Mitch: Alberts sista önskan

| 2011-06-24 kl 21:26 (2011-06-24, 21:26 GMT +2) | 0

Har gillat alla Mitch böcker som jag läst så självklart ville jag läsa den här oxå. Blev lite besviken måste jag säga. Handlar om Gud, religion och tro, ur ett amerikanskt perspektiv. Inte riktigt min grej, tyvärr.

Dock är den ändå rätt läsvärd. Ger lite perspektiv faktiskt även om mycket är gammalt för mig och rätt amerikanskt.

Det kopplar även tillbaka en del till mitt au-pair-år i USA 1994-95 för Mitch är jude och det var pappan i min familj. Sen beskrivs även en gospelkyrka och faktum är att jag och några vänner ville höra på gospel så vi drog iväg till en gospelkyrka och blev mäkta förvånade. Nu inser jag att gospelsång och gospelkyrka inte direkt hör ihop. Gospel verkar mer vara ett sätt att ha gudtjänst på och det beskriver Mitch väldigt bra. jag fick många flashbacks ska jag säga!

Undrar lite över titelns översättning. På orginalspråk heter den ”Have a little faith” vilket känns som en klockren titel som man inte hittat till i svenska översättning ”Alberts sista önskan”.



Utvik, Magnus: Anna, min älskade

| 2011-06-02 kl 19:46 (2011-06-02, 19:46 GMT +2) | 0

En av böckerna jag fick genom pocketbytet. Klart läsvärd med ett ämne jag vill slippa hantera i framtiden men säkerligen inte gör, nämligen cancer.

Kan reta mig på huvudpersonens tankar ibland men misstänker att de är ganska äkta. Man är bara människa och det visar den här boken. Livet är inte enkelt och saker som vissa tar för givet suktar andra enormt efter.

Tycker oxå att boken tar upp det faktum att man har svårt att prata med den som är sjuk och hellre inte träffas än att det blir pinsamt. Varför är det så? Varför är det dessutom så svårt att svara ärligt på frågan om hur man mår? Mycket att fundera på.

Tycker den känns äkta naken på något sätt. Har inte bestämt mig för om jag gillar slutet eller inte. Måste nog fundera på det ett tag.

Kan definitivt tänka mig att läsa fler böcker av Magnus.



Schulman, Ninni: Flickan med snö i håret

| 2011-04-18 kl 10:15 (2011-04-18, 10:15 GMT +2) | 0

Såg lite recensioner när den kom och när jag såg den på pocket tvekade jag inte.

En bit in i boken kände jag hur den kröp in under huden och blev obehaglig. Tänkte att jag ska sluta läsa om hemska saker för det är inte roligt bara jobbigt. Sen blev det mer spänning och jag var helt fast. Kunde knappt sluta läsa, ville verkligen veta – och fick veta till slut. Allt är inte som det verkar.

Gillar verkligen huvudpersonerna i boken, inga osympatiska hjältar utan normala människor från vardagen. Gillar att det inte är från Stockholm för jag kan verkligen relatera till att bo på i en mindre ort (även om det börjar bli rätt längesen). Gillar det mesta med boken (utom att en viss del kommer från verkligheten – sånt måste bort – från verkligheten då).

Jag längtar efter uppföljaren i höst för jag vill verkligen träffa de där människorna igen och se vad de hittar på. Slängdes ut en massa små trådar som Ninni kan bygga vidare på.



Ahlborg, Karin: Den föraktade falukorven

| 2011-03-23 kl 22:34 (2011-03-23, 22:34 GMT +2) | 0

Påminde om Den hemlige kocken vilket jag inte alls trott, utan snarare tänkt mer lättsmält bok med små vardagstips typ. Nåja, när jag kom över min förvåning så var boken väldigt bra och läsvärd, även om jag ibland kan känna lite hopplöshet över att det verkar totalt omöjligt att göra rätt. Särskilt när det är så starka makter som ligger bakom. Vem har rätt egentligen, och hur ska jag kunna veta? Den här boken känns som ett steg i att jag ska kunna förstå lite i alla fall.

Gillar särskilt ett kort avsnitt i slutet av boken där man pratar om bäst-före-datum. En mikrobiolog svarar påom det är farligt att dricka/äta ditten och datten. En sån förteckning vill jag ha – i fickformat. Jag vill ju inte slänga mat i onödan men man är så hjärntvättad med datumen numera. På facebook följer jag faktiskt en sida/grupp eller vad det nu är som handlar just om detta, Släng inte maten.

Gillar grundbudskapet enormt mycket i boken. Lägg ner kraven du har, ät lite lagom varierat och sluta följ med senaste buden. Den här boken borde alla småbarnsföräldrar läsa, och kanske även alla andra oxå 🙂

Nu ska jag läsa Förgiftad tror jag.



Bergensten, Gunilla: Familjens projektledare säger upp sig

| 2011-01-14 kl 18:30 (2011-01-14, 18:30 GMT +2) | 0

Tänkte länge skippa den men nu finns den i pocket så jag tänkte det var lika bra att läsa den. Gunilla Bergensten heter hon som skrivit och hon har skrivit några andra böcker, men jag tror inte jag kommer läsa dem.

Jag blir nämligen mest provocerad av boken. Visst känner jag igen mig i vissa saker, men sättet hon vill lösa det på, sättet hon agerar. Nä, det är väldigt långt ifrån mig.

Jag stör mig enormt på bilden hon målar upp av män och jag tror att det är här en av anledningarna till att vi inte kommer längre inom jämställdheten. Vi kvinnor är inte beredda att släppa hemmet, och låta någon annan göra det på sitt sätt. Att tjata, påminna etc är inte att låta någon annan ta ansvar.

Lika svårt har jag att tro på att bara låta det bero vem som ska ansvara för olika saker inom familjelogistiken. Hur många projekt klarar sig utan projektledare, eller med två stycken där ansvarsområden inte klargjorts?

Nä, jag tror på tydlig fördelning av det som måste göras och givetvis att båda är med på det! Ju äldre barnen blir desto mer tycker jag (nu iaf) att man bör involvera dem (= träna dem för framtiden). För oss funkar det iaf så länge man inte glömmer bort, och faktiskt räknar in tiden kvinnan (oftast är det ju kvinnan) lägger på att tänka på och planera saker.

Många verkar känns igen sig mycket i boken men hittade en recension som tilltalar mig (inkl kommentarer). Jaja, hett ämne är det iaf och även jag går igång på det 🙂 Så läs boken och reagera du oxå!!



Läckberg, Camilla: Fyrvaktaren

| 2010-10-31 kl 17:59 (2010-10-31, 17:59 GMT +2) | 0

Det här kan faktiskt vara den sista boken av Läckberg som jag läser. Över två år sen jag läste förra boken och jag hade helt glömt bort slutet i den och kastades in i den här utan att ha riktigt koll. Dålig start. Sen fick den aldrig något riktigt driv tycker jag. Det kändes tyvärr inte alls lika genomarbetad som tidigare böcker, eller så är det jag som läst för många bättre böcker helt enkelt och börjar bli kräsen.

Störde mig på ganska många saker vilket jag i vanliga fall brukar vara rätt bra på att ignorera. Tex så tror jag inte att man hade klockor i hemmen på 1870-talet…

Nåja, blev till slut rätt spännande även om det kändes lite påtvingat och många av trådarna lämnades oavslutade. Fast när den väl finns där, fortsättningen,så lär jag säkert falla dit vid något tillfälle…