Slumpad post: Säga hej då
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Fagerlind, Manne: Berg har inga rötter

| 2012-10-02 kl 20:08 (2012-10-02, 20:08 GMT +1) |

En bok jag hört mycket om så när den nu dök upp i pocket ville jag givetvis läsa den.

Pausade en annan bok och kastade mig in i den. Båda visade sig behandla sjukdomen Alzheimers. Tyckte nog att den var sådär första halvan, klart läsvärd men lite seg. Sen hände något och jag kunde liksom inte släppa den.

Det är en oerhört tragisk bok, samtidigt som den ger hopp i någon konstig bemärkelse. Den är definitivt ett knäpp på näsan till människor i min situation – mitt i livet med småbarn som ofta kräver mer än man kanske orkar. Du lever här och nu, det du väljer att göra kan få långtgående konsekvenser. Den ger en insikt i att det där minnet, det kanske inte riktigt alltid är att lita på och man kan skapa sig en egen sanning – på gott och på ont.

Gillar hur små vardagliga händelser beskrivs. Hur möten som sker i vardagliga sammanhang kan spela stor roll. Hemtjänsten, vilken hjälteinsats de gör. Minns själv hur jag fick dagens ros i tidningen hemma för att jag skickat ett semesterkort till en dam vi besökte inom hemsjukvården när jag sommarjobbade. Så små saker kan betyda så mycket – särskilt för barn och gamla. Vi där mitt emellan fastnar i massa annat och glömmer ofta bort det.

Jag kommer helt klart att läsa Mannes nästa bok som jag hoppas han skriver på i detta nu.