Slumpad post: Lussekatter
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Falköga, Zelda: Flykten

| 2020-05-10 kl 17:21 (2020-05-10, 17:21 GMT +2) | 0

Andra delen om Karma och Jonar och nu börjar det bli spännande och vi tycker att det är liiiite jobbigt att nästa bok inte kommer förrän i höst.

Jag och Simon (11 år) läste tillsammans igen och gillade den här delen oxå. Kanske att den här var lite mer spännande. Särskilt slutet där det inte riktigt avslutades så som i första boken. Även om det såklart även i första boken inte tog slut typ.

Tycker om att kön inte får något fokus alls. Båda har sina utmaningar, visar känslor och mod. De har har hela tiden olika roller och samarbetar på olika sätt även om de spontant gärna vill klara sig själva. Tillsammans är vi starkare!

Hitta ett exemplar!



Falköga, Zelda: Klipptrollen

| 2020-05-06 kl 07:50 (2020-05-06, 7:50 GMT +2) | 0

Första delen i en serie.

Jag och Simon (11 år) läste tillsammans. Mycket bilder och rätt lite text så kapitlen flög iväg. Vi läste ut den på två kvällar. Gick liksom inte att sluta läsa andra kvällen för vi ville veta hur det skulle sluta.

Vi gillar skarpt de påhittade djuren och färgerna!

Vi rekommenderar den för personer som går i lågstadiet och är sugna på att läsa spännande böcker med mycket bilder.

Hitta ett exemplar!



Larsson, Åsa & Korsell, Ingela: Draugen

| 2018-09-25 kl 07:06 (2018-09-25, 7:06 GMT +2) | 0

Så kom då den tionde och avslutande delen av Pax. Vi läste lite mer än halva på två dagar och sen i torsdags när John var på konferens så läste vi ut den. Gick inte att sluta.

Snacka om spännande bok, även om jag har en känsla av att ett par av de andra böckerna har varit läskigare monstermässigt.

Gillar hur vardagens utmaningar (familjer som splittras, fosterbarn, mobbning etc) skildras utan filter. Det är smärtsamt men bra.

Slutet var överraskande och det var svårt att högläsa sista kapitlet ska erkännas.

Imponeras av hur de lyckas knyta ihop det hela. En serie där det inte daltas med mig som läsare. Tänker att jag är glad att vi läst den tillsammans och hoppas att vi kommer fortsätta läsa tillsammans för det finns mycket att prata om.

Adlibris, BokusBonnier Carlsen



Lövestam, Sara: Gruvan

| 2018-08-26 kl 21:34 (2018-08-26, 21:34 GMT +2) | 0

Sjukt bra bok.

Älskar ju Saras alla böcker så självklart ville vi läsa den här. Joel (11 år) var skeptisk vid något tillfälle i början men när vi började läsa ett kapitel till så fastnade han igen. Eftersom kvällarna är så korta så har vi inte orkat läsa så mycket förrän i fredags då vi hade ungefär halva boken kvar.

Alla var supertrötta men vi ville lixom inte sluta läsa utan läste ut den. Sen somnade Simon på två röda tror jag.

Gillar allt. Språket (såklart), handlingen, personerna, stämningen och miljön. Den griper tag på flera sätt eftersom den till viss del utspelar sig både i dåtid och nutid.

– Den här är ju klockren att läsa i klassen, säger Joel.
– Absolut, håller jag med. Kul att läsa om skolan för 170 år sen.
– Ja och om man har någon som mobbar i klassen är den perfekt, fortsätter han.

Jag kan bara hålla med. Det här är en bok som stannar kvar!

Adlibris, Lilla Piratförlaget (finns även en lärarhandledning gratis!)



Thor, Annika: Öppet hav

| 2018-08-07 kl 10:27 (2018-08-07, 10:27 GMT +2) | 0

Svårt att sluta läsa sista delen för nu har man verkligen kommit dem nära. Det var med tårar i ögonen jag läste slutet och jag gillar slutet samtidigt som jag skulle vilja läsa mer.

I den här delen får vi se det delvis ur Nellies perspektiv. Lite splittrad då jag verkligen gillar Steffi men för historiens skulle är det helt rätt.

Älskar känslan av insikt man får i boken. Hur det kunde vara. Önskar min mormor levde så jag kunde fråga henne hur det var i Skåne på 30-talet. Ja mamma oxå för den delen men hon föddes ju då.

Kan verkligen rekommendera den här serien!



Thor, Annika: Havets djup

| 2018-08-05 kl 08:48 (2018-08-05, 8:48 GMT +2) | 0

Mycket imponerad av den här serien. När jag väl började läsa den här delen gick det nästan inte att sluta.

Det är smärtsamt att läsa och jag tänker både på hur det var då, och hur det till viss del är nu.

Hur människor behandlar varandra. Hur människor tyvärr har olika värde. Hur värdet kan ändras dramatiskt. Och värde, vad är det egentligen?

Den väcker väldigt många tankar om det stora, samtidigt som det visar på de små sakerna. Det är så intressant att följa Steffis tankar och jag ser verkligen fram emot att läsa sista delen!



Thor, Annika: Näckrosdammen

| 2018-07-27 kl 08:13 (2018-07-27, 8:13 GMT +2) | 0

Inte riktigt lika mörk som första delen men helt klart smärtsam. Steffi är nu 13 år och har flyttat till Göteborg. Det som gör riktigt ont att läsa är brevväxlingen med föräldrarna och tankarna kring det.

Några andra händelser biter sig kvar lite extra. Tex när familjen hon bor hos inte kan höra sanningen om vad som pågår i Österrike för hennes föräldrar, hur Märta (”fostermor”) vågar säga saker som tyder på hur nära hon kommit Steffi och några händelser i skolan.

När man tänker på ålder och på livet så är det inte utan att man jämför med sig själv i den åldern, eller med barnen. Inga barn borde få uppleva såna saker.

Jag önskar att detta var något som var då, under andra världskriget, och inte nu 2018. Man behöver dock inte fundera särskilt länge för att inse att det ju pågår hela tiden. Föräldrar som skickar sina barn först (det viktigaste de har) för att sen komma efter. Smärtan i att sen inte kunna komma…



Ljungqvist, Stefan: Återföreningen

| 2018-06-29 kl 14:05 (2018-06-29, 14:05 GMT +2) | 0

Nu vägrade barnen så jag läste den själv. Kan nog tycka att det inte är en högläsningsbok utan mer en läsa-så-fort-jag-kan-bok.

Skönt när alla röda trådar knyts ihop och jag lyckas faktiskt lista ut en sak som kommer fram i slutet. Gillar när det går att göra det.

Slutet öppnar upp för en fortsättning men jag vet inte om det kommit någon. Skulle lätt kunna tänka mig att läsa den i så fall för jag gillar den här världen!



Thor, Annika: En ö i havet

| 2018-06-27 kl 14:53 (2018-06-27, 14:53 GMT +2) | 0

En väldigt passande bok att läsa den här sommaren, med stundande val. Det är de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige hösten 1939 tillsammans med flera hundra andra barn som skickats hit till tillfälliga familjer. En nära och smärtsam beskrivning ur en tolvårings perspektiv om hur det var att komma till en ö på västkusten i Sverige (med föräldrarna kvar i Wien).

Att följa en tolvåring på det här sättet gör ont. Orättvisor, tankar, saknad och bara det att vara i ett nytt land med ett okänt språk. 1939 var såklart en helt annan tid, samtidigt är det mycket som är bekant.

Jag började läsa den här för barnen i vintras men den var för tung och nu när jag själv läst klart hela förstår jag såklart det. Det händer ju mest vanligt liv och det är sällan de fångas av det. Fast vanligt liv för en flicka som är långt ifrån sin vardag och inte riktigt förstår allt som pågår där hon är.

Jag vill helt klart läsa de andra tre delarna, men frågan är om jag orkar läsa dem i följd då den här var smärtsam.



Ehring, Anna: Miras Martin

| 2018-06-09 kl 09:51 (2018-06-09, 9:51 GMT +2) | 0

Vilken otroligt fin bok! Har legat i högen ett tag och eftersom vi har läst så lite högläsning på kvällarna har det aldrig blivit dags. Så läste jag den andra barnboken själv och insåg att det är lika bra att läsa dem själv. Gissar dessutom att det här inte är en bok som kommer göra succé som högläsning. Bättre att den finns där för dem att läsa själva.

Mycket fint om vänskap, att vara kär, att ha olika förutsättningar, att våga säga ifrån och mycket annat som hör mellanstadiet till.

Jag vill såklart läsa mer om Mira. Gillar att få hänga i hennes tankar och det är verkligen som att tas tillbaka ett antal år i livet. Vissa saker är iofs fortfarande rätt lika, medans andra har förändrats och man har lärt sig agera annorlunda.

Små inblickar i ett barns liv. Inblickar som ger mer tankar på hur det faktiskt är att vara barn. Rekommenderar den varmt!