Förra torsdagen så var det ju lite svårt att lämna Simon. I fredags var det John som lämnade och han stannade under samlingen och sen gick det bra att gå. Jag hämtade vid 2-tiden.

I måndags var det John som lämnade och jag som hämtade vid 15. John fick återigen stanna på samlingen, men så igår när det var första fulla dagen gick det finfint.

Idag var det så dags för mig att lämna och det har ju ofta varit lite tufft men det gick hur bra som helst! Simon ville gå ut och vinka tills han inte längre såg mig och jag frågade om jag kunde få blåsa lite pussar oxå. Det fick jag. Så under 30 meter gick jag med huvudet bakåt och varvade vinkar med blåspussar. Simon stod i strumplästen utanför ytterdörren och vinkade och blåste pussar tillbaka, samtidigt som han ropade hej då.

Det var med varmt hjärta jag knallade till tunnelbanan och åkte in till jobbet.

Hade nog egentligen räknat med att det inte skulle bli så enkelt med Simon. Idag var det dags att testa 8-12. Vi föräldrar var med på samlingen och sen skulle vi säga hej då. Det var bara att glömma. Simon hängde som en bärsele runt mig och viskade ledset i örat att han inte ville att jag skulle gå.

Så jag stannade. Var med när de ritade och byggde. Sen fick jag lyssna på saga och så hängde jag med på en väldigt bra rundvandring av skolan. Pratade lite med fritidsledarna (läraren är samma som Joel hade men inte dessa så perfekt att lära känna dem).

När det var dags för lunch sa jag till Simon att det var dags. Han ville inte. Vi pratade lite och sa att Fati ringer direkt om han vill det och då kommer jag cyklande på 3 minuter. Så dealade vi lite och jag fick 1 minut och 50 sekunder på mig. Kramades hej då och så gick jag.

Gick hur bra som helst. Ingen ringde. Så jag hann äta lunch och jobba lite granna. Sen gick jag till skolan 20 minuter tidigt. Såg Simon leka på gården och satte mig utanför staketet och spanade. Först när de gick in fick han syn på mig och blev superglad. Han gick dock in till samling utan mig och efteråt var han nöjd. Såklart!

Nu drar vi och badar istället!

John fortsatte hosta så jag skippade jobbet och valde inskolningen istället. Ganska tidigt på förmiddagen dök Simon i asfalten på väg ur sandlådan och skrapade ett finger rätt rejält. Han grät och grät och vi fixade plåster.

Det blev dock aldrig Simons dag. Så länge vi var ute fick jag inte gå långt ifrån honom. Han ville åka cykel men hittade inte någon som ville ha honom på flaket så jag fick cykla runt honom lite. Precis när det lossnade lite för honom så var det dax att gå in. Givetvis blev han ledsen.

Bytte plåster, men han ville ändå pilla bort det. Samlingen gick ganska så bra (dvs han satt still mer än halva tiden). Sen var det matdax. Han åt lasagnen med rasande tempo och sen ville han gå ner. Man blir ju lite osäker på vad som är ok men han fick knalla runt lite… Nästa vecka får de ju köra på sitt sätt pedagogerna.

Sen skulle det sovas. Simon bara skrek. Efter en stund gick jag ut och lyckades hitta en annan typ av plåster som jag tänkte skulle vara bättre. Icke. Han bara grät och grät. Så till slut gick vi ur vilrummet och satte oss i myshörnan och läste. Efter en stund kom Angela och frågade om hon skulle försöka lite så jag kunde gå och äta.

Jag tog tacksamt emot hjälp och efter en stund sov Simon. Skönt att veta.

Efter vilan hoppades jag att det skulle ha vänt. Icke! Allt gick emot honom och när vi kvart i tre åt mellis och han fick kaviar i sitt sår gav jag upp och gick hem. Joel hade gärna stannat kvar en stund men han fick böja sig och följa med hem.

På måndag är det personalen och Simon, varken jag eller John ska vara med. John finns dock på lagom avstånd för att kunna gå dit om det skulle behövas.

Denna dag blev det dessvärre inget. Sue var på ledningsgruppsmöte och jag är fortfarande så pass förkyld att jag inte kunde vara där. Joel var på dagis som vanligt men Simon stannade hemma med mig.

Simon var dock väldigt trött under dagen och sov tre timmar efter lunch, så det kanske var bra med en vilodag.

Joel var hos tandläkaren vid 9 så först vid halv 10 var vi redo att knalla iväg til dagis. Vi mötte halva storbarnsgruppen som var på väg till Helikopterparken. Joel skulle dock vara inne så han fick ändå hänga med till dagis. Tanken var att de nya småbarnen skulle få utegården för sig själva.

Vilket lugn! Ingen som cyklade eller sprang omkring. Simon fanns sig snabbt och både lekte både här och där.

Idag var det fiskpinnar till lunch. En av Simons favoriter. Sex fiskpinnar lyckades han klämma i sig, plus lite potatis och sås. Den sista knyckte han direkt från serveringsfatet (sista kvar) eftersom jag hade fokus på att mata en annan unge.

Även idag gick det bra att somna även om det fanns mycket som lockade till lek och han försökte springa ut ur vilrummet några gånger. Efter en timme vaknade han, men jag la mig brevid och han lyckades somna om och sov en timme till. Sen var det lek som gällde till mellis som är precis före hemgång.

Det här sättet att skola in tilltalar mig. Tanken är att barnet ska vänja sig vid att vara på förskolan, inte träna på att säga hej då. Stort plus för mig som förälder är att jag hinner prata med pedagogerna och lär känna dem bättre, får möjlighet att se hur allt funkar där Simon faktiskt ska vara 6 timmar per dag. Sen är det ju fler som skolar in samtidigt så jag hinner även lära känna några andra föräldrar. Trevligt!!

Vid minst ett tillfälle fick Joel syn på mig i korridoren och kom bort till mig. Jag fick en stor mysig kram och sen ropade hans kompisar på honom och han sprang tillbaka.

Idag var det dax för heldag på dagis (heldag=9-15). Det var riktigt mysigt att få vara med en hel dag. Som förälder ansvarar man själv för blöjbyten, matning (om det behövs) och nattning. För Simon var det första dagen han både åt lunch och sov på dagis.

Lunchen bestod av soppa och tjockpannkaka. Han gillade båda skarpt och inte fick jag hjälpa till något större heller. Godast var dock osten och han åt säkert 4-5 skivor.

Sen skulle det sovas och det var inga tvivel om att han var trött. Simon är dock van vid att vi lägger honom i hans resesäng och sen ibland ligger vi en stund på sängen brevid men lika ofta lämnar vi rummet. Här var det andra bullar. Ett rum med 14 madrasser… Först ville han sno Simats napp. Hon tyckte det var skoj och de lekte lite. Sen kom det in fler barn och Elvira fick ligga brevid Simon. Då började han pilla på henne istället. Hon gillade det inte och tog bestämt bort hans hand – gång på gång. Till slut la jag mig brevid honom och masserade benen lite. Då lyckades han slappna av och sen var sömnen inte långt borta.

Jag åt medhavd lunch, ringde jobbsamtal (ett kort bara), snackade lite med personalen och andra föräldrar och sen pysslade vi. Man ska nämligen göra en docka (eller mest smycka den) som ser ut som barnet som de sen ska ha att leka med. Skojigt! Hann dock inte klart för efter 1,5 hade Simon sovit klart.

Mer lek och sen mellis före vi gick hem. Inte heller idag ville Joel följa med hem direkt (nu var det dock legot som lockade), men han hade inte kunnat somna på dagen så han var lättövertalad.

Vi hann knappt starta inskolningen förrän det var dax att avvika från planen. Jag skulle jobba idag och John skola in. Han har hostat ett par dagar men varit rätt ok. Igår kväll fick han feber. Det var bara att planera om. Jag tog inskolningen och jobbade lite före och efter.

Nu får vi hoppas att planen för resten av veckan håller (Sue inskolar ons, John tors-fre och Sue åker på ledningsgrupp).

Idag var det Simons tur att börja dagis. Joel har flyttat upp till storbarnsavdelningen och det var hans första dag idag också.

Dagen började 8:30 och de tillämpar något som kallas “föräldraaktiv inskolning” vilket innebär att en förälder är med och deltar i hela första veckan. Tanken är att jag ska ta hela veckan, förutom onsdag, eftersom jag är ledig.

Simon sysselsatte sig från första stund och tultade runt och pillade på allt och det känns som han kommer trivas. Det var bara halv dag och när vi kom hem sov Simon tre timmar och var ändå lättlagd på kvällen, så det tog på krafterna.

Idag när jag lämnade stannade jag kvar med Simon för att ha inskolningssamtal med Anki.

Hon tycker inskolningen har gått jättebra. Hon märker oxå att trotsen börjar komma, och sen att de tolv killarna i gruppen ibland trissar varandra att puttas, dra, skrika osv. Tydligen har de två tjejerna tuffat på sig rejält 🙂

Gillar att vara ute. Äter oftast bra. Somnar bland de första på vilan. Han är dock ofta trött när de vaknar efter sovtimmen men piggnar på snabbt.

Hon har oxå märkt hur det börjar lossna rejält med språket. Ibland kommer det hela meningar och han härmas ofta. Duplot verkar vara en favorit inte bara hemma utan även på dagis och ibland har han visst svårt att dela med sig 🙂

Även hon har märkt att han har en egen vilja kring vad han ska göra och ibland funkar det och ibland inte – precis som hemma.

Känns väldigt bra att ha honom där!

Sista inskolningsdagen och Joel var där i nästan sex timmar. Hade gått jättebra, blir han lite ledsen så hittar de på något nytt och då är det som bortblåst.

Idag lekte de ute när jag och Simon kom. När jag kom in genom grinden och han fick syn på mig ropade han “mamma” och kom springande mot mig med öppna armar och gav mig en kram. Det är så man smälter!

De berömde honom för hur bra han äter, både mängd och sätt. Trots att han doppade piggelinglassen i blåbärssoppan så spillde han inte. Var nog ett klokt beslut att låta honom hälla med vatten i vintras.

Väl hemma somnade Simon och vi gjorde chokladbollar. Oj så gott!