När vi var på Lanzarote hyrde vi bil tre dagar lite oplanerat vilket blev lyckat. Så i Turkiet två år senare så valde vi att hyra en hel vecka istället. Sen gjorde vädret där att den inte nyttjades så mycket som vi tänkt, plus att det var så svårt att hitta lagom utflyktsmål.

Den här gången blev det hyrbil direkt från flygplatsen vilket var väldigt smidigt. Särskilt igår sista dagen då vi kunde styra helt själva hela dagen.

Sjukt smidigt att åka på utflykter och jag tror att vi var ute på något varje dag faktiskt.

Vi betalade 2400 kr (bara transerfern skulle gått på 900 kr), tankade för €37 och körde 53 mil.

En Fiat Punto (bokade Renault Clio eller liknande – hade en sån i Danmark) och hade funderingar på om vi skulle ta en större men är glad att vi hade denna. Väldigt smidigt med en liten bil på vägarna och den räckte tillräckligt bra för oss. Inte så mycket plats över i bagagen när alla väskor var med men med visst handbagade i bilen gick det jättebra.

När vi skulle hämta bilen var vi sena (de ringde) och idag så tänkte jag efter frukost (9:20 typ) kolla om det var någon viss tid man skulle lämna tillbaka bilen. Fast övertygad om att vi hade den hela dagen.

Hon i receptionen sa att kvinnan redan frågat efter nyckeln. Jag fattade inget. Hon var dock kvar så jag gick och frågade. Det var klockan 9 idag. Hoppsan.

Sprang till rummet och hämtade nyckeln och passade på att kolla bokningspappren (09:00 1/11 så bara att krypa till korset). Vi hade ju då inte heller hunnit tanka bilen så hon kollade och så fick vi betala till henne. Skönt att slippa tanka 🙂

Idag hämtade vi ut en hyrbil som är vår en dryg vecka nu. Minns hur skönt det var att ha bil på Lanzarote så den här gången bokade vi hemifrån och en större del av tiden. Barnsitsar skulle man boka hemifrån men det stod inget pris. Hade det gjort det hade jag köpt två stycken billiga och tagit med för att sen lämna här. Fy bubblan så dyrt. Borde ha prutat inser jag så här efteråt. Nåja.

Det var lite uppehåll så före lunch stack vi ut på en provtur. Körde söderut längs med havet (typ) och svängde sen in mot Mangavat och igenom för att avsluta på landsbygden innan vi hittade hem igen. Simon som måste sitta bak (krockkudde fram och lag på det oxå tror jag) mådde lite illa men kräktes aldrig. Imorgon blir det längre utflykt.

Vi fick en vit volkswagen polo som hyrbil och barnen var rätt besvikna på färgen. Båda hade velat ha en röd.

Under middagen utspelade sig följande:

– ”Men åh, mamma, jag ville ju haft en röd bil” säger Joel. ”Eller en volvo” fortsätter han. ”
– ” Mamma vad är en volvo?” kommer det sen direkt före jag hinner svara.

Idag var det paus på Bamseklubb och vi hade bestämt oss för att nyttja det och hyra bil och dra norrut för att se mer av Lanzarote. Strax före 10 styrde vi kosan norrut och knappt åtta timmar senare kom vi tillbaka, många upplevelser rikare.

Vägen var riktigt skumpig och rätt så kurvig så efter 3-4 mil kräktes Simon. Vi var hyfsat redo så ingen panik. Det gjorde dock att vi i Teguise letade lekplats för att få pausa lite. Hittade ingen men såg en skylt mot piratmuseum och svängde spontant av det. Det visade sig vara ett lyckodrag för det var en borg högt uppe på en kulle (läskigt högt) med världens coolaste utsikt och rätt skojiga piratgrejer tyckte barnen.

Sen var det inte jättelångt till kaktusträdgården (kaktusdalen som barnen ville kalla den) där vi passade på att äta lite lunch. Galet många och stora kaktusar fanns det. Barnens tålamod var väl sådär dock.

Vi åkte vidare norrut och valde först Jameos del agua som var en cool grotta med vita små kräftdjur. Hade vi inte nyligen ätit hade detta varit ett ascoolt ställe att äta på. Vi hade läst om en pool som det verkade som att man kunde bada i men det visade sig vara en ganska kall pool och man fick visst inte bada i den (snacka om besvikna barn).

Sen drog vi typ 200 meter norrut till Cava de los cuevos. Aningens svårt att hitta från parkering, vi var flera som letade. Men till slut hittade vi och köpte biljetter. Trodde vandringen skulle ta en kvart, vara en kilometer och att vi fick vänta 20 minuter till vandringen började. Det visade sig att vi fick vänta 35 minuter, gå max 500-600 meter och vara borta nästan en timme. Men oj vad det var värt det!

Det var trånga gångar, stora saler och ett mycket mycket coolt experiment i slutet. Joel och Simon hanterade det galant. Simon var galet trött men genom att jag bar honom sista delen så funkade det fint.

En timmes bilfärd hem efteråt och barnen sov som små grisar 🙂