Jobbar hemifrån. Sitter i onlinemöte med hörlurar på, och har gjort det i typ en timme.

Så hör jag något. Lyfter ena öronkåpan lite. Något låter i huset. Jag är ensam hemma (förutom Raffe som ligger på golvet bredvid och sover). Det har varit ett gäng inbrott i området senaste åren.

Tar bort lurarna helt. Något låter helt klart. Ropar högt “Hallå!”. Inget svar.

Går ut i hallen, det låter från Joels rum. Spanar in. Ser att det är en plansch som håller på att ramla ner från väggen – den orsaker allt ljud.

Återgår till lurar och möte med extremt hög puls.

När skolan gick ut med att idag var någon sorts planeringsdag och fritids stängt (de kan fixa om man måste) så hade vi redan jobbplaner. Kom på att jag kunde fråga barnen om de ville testa att vara hemma själva en dag.

De ville.

Idag var det dags. Vi hade laddat med pannkakor från gårdagens lunch i kylskåpet och John drog lite senare än vanligt och jag kom hem vid halv 3. Det gick hur bra som helst. En granne var vidtalad och var hemma om det skulle behövas.

Vid halv 12 ringde jag hem.

– Va, är det redan lunch??? undrar Joel
– Går det bra att vara hemma då? undrar jag.
– Jaaaaa, det är jätteskönt att vara ensamma hemma!! utropar Joel och säger typ hej då i nästa andetag.

Ja. Det var nog värst för oss vuxna. Som chattade lite. Undrade om den andre hört något och så.