Slumpad post: I ett
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Man ska inte ropa hej

| 2015-03-18 kl 10:39 (2015-03-18, 10:39 GMT +1) | 0

Hade ju knappt hunnit skriva om hur BRA det går att lämna Simon så kom bakslaget idag. Idag har Joels skola utvecklingssamtal hela dagen (vi har tid på eftermiddagen) så Joel fick vara hemma med mig. Detta var dock inget vi pratade om så Simon visste utan jag skulle hem och gå med Joel efter Simon, så lät det iaf.

Simon frågade inget om det men ville inte gå. Det blev jobbigare ju närmare förskolan vi kom och sen ville han bara kramas. Hängde på mig som ett frimärke. Grät och grät och grät.

Efter en kvart eller så var det dags för mig att gå och då fick jag hjälp av en pedagog som höll honom men jag fick mer eller mindre slita loss honom från mig.

Ingen skön känsla 🙁



Vinka i fönstret

| 2015-03-13 kl 22:18 (2015-03-13, 22:18 GMT +1) | 0

2015-03-014Nu var det väldigt längesen Simon grät när vi lämnade honom. Kanske är det för att vi lämnar inne (det har alltid gått bättre), eller så har han helt enkelt växt ifrån det. Det är iaf vääääldigt skönt!

Senaste tiden har han velat springa till fönstret på sin avdelning (trots att vi egentligen lämnar på den andra) och så vill han vinka därifrån. Vi ska vinka från andra sidan. Joel är med på det hela och springer ofta fram till fönstret från utsidan och vinkar hej då.



Bättre lämning

| 2014-08-07 kl 21:36 (2014-08-07, 21:36 GMT +1) | 0

2014-08-07 08.23.47Idag återigen min tur att lämna. Insåg att det skulle bli trubbel eftersom det regnade och regnkläder inte är någon favorit.

Visst var det så. Det gnälldes och tårar rann – nästan mina oxå av frustration och maktlöshet. Fick ett utbrott och sen började vi typ om. Jag satt med Simon i famnen en stund och så pratade vi lite. Joel stod ute i regnet och ropade på oss att han ville gå.

Så satte vi på regnkläder och sen tog vi största paraplyet så vi alla kunde gå under det och hålla handen. Mysigt!

På förskolan var de inne så det gick mycket enklare att lämna. Sen fick jag och Joel hoppa lite på väg till skolan – så mycket regnade det.



Vedervärdig lämning

| 2014-08-06 kl 22:30 (2014-08-06, 22:30 GMT +1) | 0

Min första lämning för hösten. Redan hemma barkade det åt fel håll och vid flera tillfällen önskade jag att jag bara kunde kliva ur min kropp och ta mig därifrån.

Nåja, jag kom till jobbet och när John hämtade så berättade förskolepersonalen att Simon snabbt blivit glad igen. Förvisso väldigt skönt att höra, men jag fasar för att lämna imorgon.



Horribel lämning

| 2014-04-17 kl 08:31 (2014-04-17, 8:31 GMT +1) | 0

Idag var det återigen en sån där hemsk lämning. Ingen av 08:orna var där (Simons idoler och kompisar typ), och han var först av 09:orna. Han bad mig kolla vilka som skulle komma och när och redan där vet jag att det kommer bli jobbigt att gå.

Mycket riktigt. Han smyger nära och vill kramas, vill inte släppa kramen och säger gång på gång att han vill vara med mig. Han vill inte vara på dagis.

Slutade idag med att en av pedagogerna fick ta honom och jag fick skynda mig att ta min cykel ut genom grinden samtidigt som han försöker slita sig, nästan klättrar över staketet och sparkar pedagogen som fångar honom. Samtidigt som han ropar efter mig.

Och då ska jag ändå bara jobba halvdag idag och hämtar på uppevilan eftersom jag jobbar halvdag idag.



Som förut

| 2013-10-31 kl 22:32 (2013-10-31, 22:32 GMT +1) | 0

Idag när jag lämnade på förskolan kände jag mig tillbakaflyttad i tid. Senaste månaderna har det nämligen gått så otroligt bra att lämna Simon på förskolan. Han har två killar som är året äldre som han leker med och någon av dem är i princip alltid där och vips är Simon som bortflugen.

Idag var båda lediga och jag hann inte gå före han insåg det. Då grät han. Grät och klamrade sig fast vid mig. Precis som det varit nästan alltid när vi lämnat.

Amanda som jobbar där nu kom och tog hon i sin famn och satt och vaggade honom lite när jag och Joel gick iväg. På kvällen berättade han hur roligt han haft det med två andra kompisar så jag hoppas att det blir enklare för John imorgon.



Riktig morgon

| 2013-08-26 kl 08:13 (2013-08-26, 8:13 GMT +1) | 0

Idag var första riktiga morgonen då Joel skulle lämnas senast 8:10. Valde att väcka barnen halv sju och då kunde de morna sig lite, äta frukost, klä på sig, borsta tänderna och sen faktiskt leka en kort stund.

Vi kom sen iväg tjugo i åtta och Simons lämning var enkel och sen Joels ännu enklare så vid åtta knallade jag till t-banan.

Idag blir det kurs.



Cykelpremiär till dagis

| 2013-04-04 kl 21:21 (2013-04-04, 21:21 GMT +1) | 0

Idag var det cykelpremiär till dagis. Oj så mycket enklare än att gå!

Framför allt var det hämtningen som gick som en dans där jag knappt hann med dem hemåt till skillnad från andra dagar då det är gnäll och tjat och bök för att få hem alla.

Själv har jag oxå cyklat till gymet den här veckan. Skönt!

Cykel



Skomonster

| 2013-02-21 kl 11:14 (2013-02-21, 11:14 GMT +1) | 0

Idag var Simon lite tvär på morgonen. Han ville inte titta på samma sak som Joel så han gick och surade i soffan, sen fick han välja och då gick det bra att äta frukost. Sen ville han inte klä på sig. Slutade med att jag fick tvinga på honom kläderna. Aldrig kul, men jag vet inte vad man annars kan göra. Han fick erbjudandet om att gå till dagis i pyjamas men det ville han inte.

Så skulle vi sätta på overall och han stortjöt. Benen gick bra så satte jag på hans svarta skor.

– ”Jag vill ha de lila skorna”, hulkar han.

Absolut tyckte jag och började leta. Hittade den ena direkt men den andra var borta så jag började prata om att skomonstret kanske hade tagit skon. Helt plötsligt slutar han gråta och smyger upp i min famn och ser rädd ut. Då inser jag att han tror på ett riktigt monster. Jag förklarar att det inte finns och så börjar vi fantisera lite om skomonstret som inte finns och vips är tvära Simon borta och resten av lämningen gick hur fint som helst.

Så den här dagen hyllar jag skomonstret!



Vardag igen

| 2013-01-07 kl 18:56 (2013-01-07, 18:56 GMT +1) | 0

Idag började vardagen igen. Ganska skönt att komma in i rutiner igen. Vi har gjort en förändring till den här terminen och det är att John (som föredrar att lämna) gör det även på måndagar och jag (som föredrar att hämta) gör det på måndagar.

Det kändes otroligt lyxigt att komma tidigt till jobbet en måndag. Nu lämnar jag endast på torsdagar och då jobbar jag hemifrån. Passar mig perfekt.

Lämningen gick visst strålande och vid fyra-tiden var det min tur att hämta. Det var otroligt roligt att träffa alla pedagoger igen! Blev sådär riktigt glad och lycklig av att barnen har det så bra på dagarna.

Simon hade inte sovit sa de (vilket iofs är bra) så jag gjorde mig redo. Hade på t-banan hem just läst om en pappa som hämtade skrikande son på dagis (Martin Forsters ”Fem gånger mer kärlek”) så jag var laddad.

Simon samarbetade sådär. Joel var bara påklädd helt plötsligt och ville bara ha lite hjälp. Simon ”lurade” jag genom att föreslå att han skulle blunda och räkna till 10. Då passade jag på att sätta på overallen. Det gick. Värsta surheten försvann och overallen kom på. Sen gick det lättare.

Vi parkerade oss i soffan hemma. Åt middag runt 6-tiden och halv 7 somnade Simon i soffan.