Slumpad post: Utvecklingssamtal
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Vad handlar boken om?

| 2010-09-19 kl 22:05 (2010-09-19, 22:05 GMT +2) | 0

Har ju tidigare skrivit om att läsa texten på baksidan av en bok. Den som går att låta bli att läsa.

Svårare är det med bokbloggar. Bokbloggar läser jag främst för att få tips på böcker och författare, inte så mycket för att se vad andra tycker om samma böcker som jag oxå läst. Vissa är väldigt strukturerade i sina poster och då är det enkelt att skippa delarna som rör själva innehållet i boken. Andra är mindre strukturerade och jag får skumma igenom posterna för att inte få reda på något innehåll i onödan. För Systerskap råkade jag se information som jag inte ville veta. Några favoritbloggar:

För barnböcker är det dock en helt annan grej – där gör det inte något om innehållet avslöjas! Så där är det bara att läsa:

Själv har jag valt att aldrig avslöja några innehållsdetaljer alls. Skriver bara vad jag tyckte om boken. Funderar på att sätta betyg och funderar på att skriva ålder på barnböcker. Får väl se vad som kommer i framtiden!



Mobilbloggen

| 2010-03-03 kl 20:33 (2010-03-03, 20:33 GMT +2) | 0

Jag har startat en ny blogg som ska användas för att posta från mobilen. Nya poster visas här på bloggen i listan till höger.

Ta gärna en titt på Mobilbloggen!



Hittar till vår blogg

| 2010-02-06 kl 22:55 (2010-02-06, 22:55 GMT +2) | 0

Det är ganska roligt att se vilka sökningar som leder folk till vår blogg. Idag är det följande:

Det är lite underhållande att fundera över hur en del tänker när de söker, och hur man själv tänker när man söker. För jag själv gör ju likadant. Googlar och surfar runt på diverse bloggar när jag undrar över något. Hur gjorde man egentligen för 20 år sen? Var det bibblan som gällde då?



Perspektiv

| 2010-02-04 kl 13:43 (2010-02-04, 13:43 GMT +2) | 0

Jag läser ibland på OmVård.se och igår hade de en artikel med länkar till en massa bloggar, bloggar som skrivs av människor med cancer. En av dem är en tjej som gick året över mig i gymnasiet så det känns närmre på något sätt. Inte för att jag känner eller kände henne, men jag vet vem hon är. Själva bloggfenomenet ger dessutom en väldig insyn och det kryper närmare en själv på något sätt – även om man inte känner personen i fråga.

Ganska ofta väljer jag att inte läsa sån här bloggar för jag orkar inte bli ledsen, men ibland ger det lite nyttigt perspektiv. Kan sen ligga i sängen och lyssna på våra små knoddar och tänka att jag är världens lyckligaste som får vara med dem!