Slumpad post: Två Simon
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Min lördag

| 2020-01-26 kl 12:40 (2020-01-26, 12:40 GMT +2) | 0

Igår vaknade jag aningens för tidigt och hade svårt att somna om. Slog mig att jag sett att säsong tre av Anne på Grönkulla dykt upp på Netflix. Så jag gick ner och slog till med två avsnitt på raken. Fem minuter senare dök John upp och vi käkade frukost. Sved lite när jag såg vilken fantastiskt fin morgonhimmel vi missade, men det var åtminstone klart när vi en stund senare gick ut med Raffe.

Lekte på både gräsmattan och höga gräset. Älskar att se Raffe springa runt och leka. Vi strosade runt lite, såg några hackspettar och anade att rådjuren varit där.

Kom på att vi borde väcka barnen och testade broadcastfunktionen på Google Home (visade sig att den hade funkat sen när vi kom hem).

Väl hemma så käkade barnen frukost och vi andra fyllde på lite. Sen drog jag och barnen till crossfitboxen – nu är nämligen även Simon medlem.

Medans John stekte pannkakor fixade jag och Simon i hans rum. John hade byggt ihop nya skrivbordet när vi var och tränade. Vi rensade två stora högar med böcker/tidningar/papper. Fick skrivbordet på plats (och bort med det andra) och alla kablar på rätt ställen så Simon kunde inviga platsen.

När vi mumsat i oss goda pannkakor stack jag och John på en runda i solen med Raffe ner till Flaten. Härligt!

Sen stoppade jag ner mig själv i ett varmt bad. Slumrade en stund och när jag var färdigbadad så fikade vi före vi tog tag i det sista i Simons rum. Då fick Raffe leka med lite marsvin 🙂

Fixade lite med ekonomi och John lagade spaghetti och köttfärssås som vi intog med massa tända ljus på bordet. En kvällsrunda med Raffe, förbi brevlådan för att få iväg paketen utan (mer) dröjsmål från vår sida.

Vi käkade kvällsmat, jag testade att koka vaktelägg – gott! Sen bäddade vi alla i vardagsrummet och efter lite läsning var det dags att knoppa in.



Anne på Grönkulla

| 2017-09-03 kl 17:04 (2017-09-03, 17:04 GMT +2) | 0

Jag följer Kulturkollo men är väldigt sällan med i deras utmaningar. Den här veckan handlade det om Kulturella covers och återbruk. Tänkte direkt på Anne på Grönkulla. Linda gjorde tydligen oxå det och skriver idag om vilken Anne som är rätt.

Jag tror aldrig att jag läste böckerna, eller så gjorde jag det för jag har en av dem iaf. Älskade serien när den gick och kärleken fanns kvar i somras när jag såg den igen. När jag fått lite distans till både den och den nya som jag såg i maj så är det inte så lätt att välja en favorit.

Den gamla har sin charm men gick inte på djupet riktigt så som den nya gör. Den nya gör ondare att se och om jag fattat det rätt så är böckerna så.

Jag väljer att se det som två olika saker, som på olika sätt visar typ samma händelser. Två olika betraktare. Det är ju så att vi alla uppfattar saker på olika sätt och det visar sig här tycker jag. Så länge det kan säga tittaren något så spelar det kanske inte heller så otroligt stor roll om de håller sig till ett exakt händelseförlopp eller inte. Eller så gör det det. Helt klart är att jag gillar båda iaf!



Anne på Grönkulla

| 2017-07-08 kl 10:50 (2017-07-08, 10:50 GMT +2) | 0

När jag såg nya Anne så blev jag väldigt sugen på att se den gamla, den som jag såg när jag växte upp. Så jag köpte den (en holländsk variant via amazon då den är helt slut i Sverige) och har nu i princip sett allt i ett sträck. Typ.

Minns det som så mycket mer. Den nya serien går djupare inser jag nu när jag sett båda. Jag gissar att min fantasi fyllde i en hel del så det kändes som mer – precis som med böcker.

Jag tror dock inte att jag någonsin såg den sista ”filmen”, den om första världskriget. Eller så var jag äldre då och det satte inte lika mycket minnen.

Men kärleken till serien består. Jag har fånlett, gråtit, skrattat och drömt mig bort till Kanadas vidder. Gillar hur det så tydligt framgår att livet sällan är enkelt, valen vi gör, känslorna vi har.

Började läsa boken men jag tror jag skippar det, är nöjd med att ha sett serierna och hoppas att det blir nya avsnitt av nya Anne.



Anne på Grönkulla

| 2017-05-17 kl 08:23 (2017-05-17, 8:23 GMT +2) | 0

Jag älskade serien som gick när jag växte upp. Såg för något år sen att den fanns på dvd men fick inte tummen ur. I vintras tänkte jag slå till bara för att upptäcka att den var slut. Googlade och såg att den spelats in på nytt och i helgen släpptes de sju avsnitten på Netflix.

Nu har jag klämt alla avsnitten i den nya. Jag saknar ”riktiga” Anne och vill fortfarande se den gamla serien.

Samtidigt tycker jag väldigt mycket om den här. Den är vacker, sorglig, kommer nära och det finns ett lugn i den som jag saknar i annan tv jag kollar på.

Det gör ont att se, tårarna trillar och ibland vill man ta skämskudden när Anne inte vet vad som passar sig. Samtidigt är det fantastiskt att se minspel och känslor.

Kanske ska jag även leta fram boken?