Besviken. Andra saker jag läst av Ann har varit mycket bättre. Den här kändes blurrig för mig. Visst fanns det lite igenkänningsfaktor och visst fanns det lite roliga bitar men mest kändes det som att jag läste för att få slut på den.

Titeln känns mest som ett sätt att fånga läsare. Jag tror jag hade förväntat mig ännu mer på djupet men så kom bara allt ytligt. Visst lite underhållning för stunden men inget mer än så. Då är familjens projektledar-boken bättre för där fick jag iaf tänka lite mer på min egen situation även om jag inte kände igen mig i författarens.

Eller så var jag i fel mode för en så här bok nu? Ska nog läsa någon ren skönlitteratur nu och drömma mig bort. Synd att Simonas nästa bok kommer först nästa år. Tur att jag fick boken av Ango!

Har tidigare missat hennes krönikor och det var riktigt roligt att läsa dem i samlad form. En hel igenkännande, men även en del “vad skönt att jag inte är/gör/har det så” – precis som det ska vara.

Kan rekommendera den, särskilt om man har småbarn, eller precis har haft, eftersom de flesta är skrivna under perioden då Ann gick från två till tre barn.

En av de mest lättlästa böckerna om att vänta barn. Ann och Hannah skriver väldigt enkelt och underhållande om diverse saker som händer under graviditeten och det finns en hel del matnyttigt. De bjuder väldigt mycket på sig själva och jag gillar de många inläggen från dem själva och från vänner de har som ger exempel på hur andra tänker och resonerar.

En bok som jag skulle rekommendra över en hel del andra om man inte orkar läsa så många 🙂