Slumpad post: Vantar
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Kepler, Lars: Eldvittnet

| 2011-11-11 kl 11:11 (2011-11-11, 11:11 GMT +2) | 0

Oj, jag var fast från första sidan. Trots att jag gått och lagt mig alldeles för sent så har jag ändå läst minst en halvtimme varje kväll. Läste ut den i soffan mellan barnen när de tittade på Bolibompa.

Det känns som att paret ”Kepler” nu har landat i en skön berättarstil. Första var så våldsam, andra var så osannolik på något sätt, den här har ett lagom tempo och lagom grafiskt våld (eller så kanske jag återigen väljer att inte fokusera på det för när jag tänker tillbaka på boken så är den rätt våldsam).

Det är korta kapitel och ganska högt tempo och man funderar hit och dit för att komma på lösningen, men jag lyckas faktiskt inte. Tror inte ens jag tänkte tanken. Gillar att Joonas liv vävs in mer och mer och att slutdelen ägnas helt åt det och jag tänker vara först i kö att läsa nästa bok. Även om jag förstår att jag samtidigt kommer att fasa för det som händer.

För fasar gör man här, hela tiden nästan. Spänningen som byggs upp är läskig och det händer inte alltid något så som läsare är man helt utelämnad på något sätt. Ovetande, utan kontroll.

Gillar att det blir flera klimax i boken, för att sen lugna ner sig en period innan nästa.



Jungstedt, Mari: Den inre kretsen

| 2011-08-02 kl 10:30 (2011-08-02, 10:30 GMT +2) | 0

Tredje boken. Bara sveptes med och så var den slut. En riktigt cliffhanger på slutet så nu sitter jag här och funderar på om jag ska titta i fjärde boken för att se hur det gick. Tror dock det lutar åt att jag läser något annat emellan och suger på den karamellen ett tag till.

Det är så lätt att läsa, underhållande och spännande. Gillar sååå att det finns en historia som flyter genom böckerna för det ger så mycket mervärde.

Gillar att man får inblick i lite olika områden i varje bok och kan tänka mig att Mari gör MYCKET forskning för att få koll på saker och ting.

Den här gången kan man luska ut en del själv vilket jag gillar även om man inte får ihop alla pusselbitarna på egen hand.

En annan sak jag gillar är att texten när det händer läskiga (läs blodiga) saker inte är så grafisk. Visst får jag upp otäcka bilder men jag kan själv välja hur otäcka de är, Mari serverar grunden så får jag själv avgöra resten. Skönt!

Jag tror dock det är bra att inte läsa alla på rak arm för då kan man nog lätt tröttna på formen. Variation förnöjer! Så nu får vi se vad som lockar mest i den olästa bokhögen.



Jungstedt, Mari: I denna stilla natt

| 2011-07-03 kl 20:47 (2011-07-03, 20:47 GMT +2) | 0

Min andra bok på kort tid av Mari och jag ångrar att jag inte tog med trean på semestern. Otroligt skönt att läsa flera böcker i samma serie på kort tid för jag minns faktiskt lite av den längre historien 🙂

Här är det faktiskt mycket den historien som är intressant, även om båda böckerna har haft väldigt spännande handling. Marie väver samman dessa båda på ett mycket skickligt sätt.

Återigen en bladvändare, svår att lägga ifrån sig så den blev inte långvarig.

Den här gången var jag segare med att räkna ut vem som var skyldig…

Måste nog beställa del 4 snart, och kanske 5, 6, 7 oxå och varför då inte 8 och 9 🙂 Härligt att ha allt detta framför sig!!



Jungstedt, Mari: Den du inte ser

| 2011-06-15 kl 20:13 (2011-06-15, 20:13 GMT +2) | 0

Min första av Mari och det lär bli fler. Dels för att jag gillade Maris sätt att skriva men oxå för att det fanns oavslutade saker som jag hoppas får en fortsättning i nästa bok.

Mycket spännande bok! Gillade att jag som läsare faktiskt har en chans att gissa vem som är skyldig och för en gångs skulle lyckades jag 🙂

Imponeras av hur hon lyckas introducera personer på kort tid och få mig att känna dem, bara för att sen rycka bort dem. Skönt oxå att hon inte frossar i otäcka detaljer utan fokuserar på stämningen.

Härligt att ha 8 böcker kvar att läsa! Måste nog beställa andra delen snarast.



Gustafsson, Robert: Från vaggan till deadline

| 2010-12-05 kl 22:46 (2010-12-05, 22:46 GMT +2) | 0

Vilken bra bok! Har njutit av den som man njuter av en god karamell. Gillar hur han viker av från huvudämnet och smyger in någon rolig detalj eller historia för att sen knyta ihop säcken som sig bör. Han skriver lättläst och på ett sätt som gör att jag hela tiden vill läsa vidare – som i en deckare, men ändå inte.

Robert berättar öppet om sitt liv och det är otroligt roligt att få lite inblick i hur det går till ”bakom kulisserna”, samtidigt som han även visar att det finns en riktig människa bakom alla figurer. Det är nästan som att man sitter på ett fik och Robert berättar. Han kan verkligen berätta och jag önskar verkligen att boken inte var slut.

Jag blir ändå lite sorgsen av hur han missat sin familj eftersom han är arbetsnarkoman, men inser oxå att han är en annan typ än jag och för hans bästa så har han gjort rätt som prioriterat jobbet antar jag. Beundrar hans fru som hanterat barn och annat med familjen och gett honom den frihet han verkar ha haft, och behövt. Han har ju inte ett vanligt 8-5 jobb kan man ju lugnt säga.

Såg förresten ”Berg flyttar in” med honom under tiden jag läste och det var kul att känna igen vissa händelser han refererade till och även veta mer än som kom fram där.



Kepler, Lars: Paganinikontraktet

| 2010-08-02 kl 12:07 (2010-08-02, 12:07 GMT +2) | 0

Deras första bok var riktigt våldsam, den här grottar inte in sig lika mycket i såna detaljer även om det händer en hel del otäckheter i boken. Eller kanske har jag bara valt att inte fokusera på såna detaljer för de känns inte så viktiga? Viktigt är istället persongalleriet och den röda tråden, och givetvis även tempot och stämningen.

Det är många personer och trådar som knyts samman och man funderar över hur det ska lösa sig, eller kopplas ihop. När man har en fjärdedel kvar av boken undrar man hur det ska kunna ta så många sidor att ”få slut” på boken, men det öppnar sig hela tiden fler delar och det knyts ihop på ett snyggt sätt. Det tar slut, men ändå inte på något sätt. Precis som det är i verkligheten.

Gillar att det inte bara är huvudpersonerna man kommer nära utan även personer med väldigt små roller blir levande. Nu hamnar dessutom Joona lite mer i fokus vilket är trevligt. Han känns mer sympatisk än många andra huvudpersoner i den här typen av böcker. Skönt! Är dessutom lite spännande med hans bakgrund som jag misstänker kommer att få mer fokus i kommande böcker.

Se till att ha gott om tid om du ska läsa den här boken, för du kommer inte att vilja släppa den och det är över 560 sidor man ska ta sig igenom. När jag nu efteråt tänker igenom boken känns det som att det hänt hur mycket som helst. Den är verkligen händelseintensiv!

Jag längtar redan till nästa bok i serien:)



Kepler, Lars: Hypnotisören

| 2010-04-22 kl 21:29 (2010-04-22, 21:29 GMT +2) | 0

Så har jag då äntligen läst boken som det var sånt mediefokus kring sommaren/hösten förra året. Var lite rädd att den inte skulle vara så bra som vissa tycker.

Den var exakt så bra. Otroligt spännande och mycket svårt att lista ut hur det skulle gå. Den är våldsam till och från men jag läser snabbt när det är såna bitar och försöker att inte visualisera så mycket. Många trådar som knyts ihop på ett snyggt sätt utan att bli seg någonstans.

Det ser ut att komma en fortsättning i sommar och det ser jag fram emot. Intressant hur Joona, han som är den som återvänder i nästa bok, inte har så mycket fokus i boken utan hypnotisören Erik. Fast det hade jag kanske kunnat räkna ut på titeln?



Juul, Jesper: Nu ska vi äta: barnfamiljens måltider

| 2008-12-12 kl 11:03 (2008-12-12, 11:03 GMT +2) | 0

En del vettiga saker, en hel del trist text, men ganska kort så det gick bra att ta sig igenom.

Kändes ganska lagom att läsa nu för ibland vill Joel inte äta och då blir det så lätt att man fokuserar massor på honom bara därför. Vi har då insett att om vi istället fortsätter äta och pratar på så börjar han helt plötsligt äta. Precis såna här saker tar Jesper upp.

Han listar oxå en hel hög kommentarer som är mer eller mindre vanliga vid matbordet och man känner igen sig vill jag lova. Det vi tog mest till oss av var

Det var duktigt gjort! Du har ätit upp all maten.

Spontant kände vi att sådär är väl ok att säga? Till skillnad från sura kommentarer som

Du äter som en fågel.
Ät nu annars får du inte gå ut och leka!
Håll tyst och ät!

Men efter alla fraser så frågar han om man gör samma sak mot vänner och bekanta som man bjuder på middag. Och vi garvade lite åt att vi kanske skulle ta och göra så mot Madde som skulle komma på middag dan efter. Berömma henne för hur duktig hon var som åt upp maten. Insåg att det kanske man inte behöver, barnen fattar mer än man spontant tror.



Brown, Dan: I cirkelns mitt

| 2008-11-08 kl 15:40 (2008-11-08, 15:40 GMT +2) | 0

Fjärde boken jag läser av Dan Brown och jag gillar verkligen det faktum att de alltid utspelar sig under en väldigt kort tidsperiod. Tror att det har stor del i att det blir så spännande. Den här var likadan, svår att lägga ifrån sig. Missade nästan att gå av t-banan vissa gånger och blev nästan liten besviken de gånger jag fick sällskap av någon – för då fick jag ju inte läsa! Sista 120 sidorna läste jag igår innan jag skulle sova…



Brown, Dan: Gåtornas palats

| 2008-01-06 kl 13:13 (2008-01-06, 13:13 GMT +2) | 0

Brown, Dan: Gåtornas palatsInte samma klass som tidigare, men helt klart spännande. Hans böcker handlar om så korta tidsperioder att det på något sätt blir spännande. Korta kapitel som växlar huvudpersoner gör oxå att man kommer vidare snabbt.

Finns en del brister i storyn men det har jag överseende med eftersom det var bra underhållning ändå. En bra semesterbok tror jag!