Vi har pratat om det i sommar. Att ta ner inlines från vinden, men inte fått tummen ur. Idag fick vi det. Oj vad barnen kunde åka! Förra sommaren tog vi aldrig ner dem…

Hade glömt hur roligt jag tycker att det är. Nästa vår är det dock jag som fixar nya för de är för små för mina tår.

Det här hoppas jag vi orkar göra ofta!

En granne la ut en fråga i veckan på facebook, om någon ville hänga med. Gick ju inte att motstå!

En härlig helg med kajakpaddling, trädklättring, bouldering, kvällsäventyr, vildmarksmat

Så jag kollade med John (som först var skeptisk tills han insåg att han inte behövde åka med) och sen bokade Sanna åt oss.

Härligt att ha lite att se fram emot!

Idag samlades vi med jobbet i Älta för att köra en gruppaktivitet. Vi hade inte bokat någon höjdaktivitet då en är väldigt onöjd med höga höjder. Den här personen kunde dock inte komma så när vi fick möjlighet att “uppgradera” till höghöjdsbanan så var vi inte sena att hoppa på.

Jag var frivillig att gå först. Det var på hyfsat darriga ben som jag klättrade upp i tallen efter säkerhetsgenomgången och när jag väl var där uppe så undrade jag liiiite varför jag varit så drivande i den här aktiviteten.

Nåja, det var bara att kliva ur komfortzonen och ta sig över utmaningarna mellan träden. Efter fem utmaningar så kunde man ta en till och sen åka ner, eller så kunde man ta en annan utmaning för att sen kunna gå till start och åka ner eller ta en större utmaning – tre andra utmaningar. Jag var rätt trött och kall när jag kom till valet men vilade en bra stund medan jag överlade med mig själv. Kom fram till att jag ju givetvis skulle ångra mig om jag inte gick. Så jag gick.

ASKUL!

Sen peppade jag de andra som oxå valde den sista svängen.

När alla var nere fick vi gå till en mysig timmerstuga med brasa i och äta middagen – fisk tillagad över öppen eld. Snacka om att det var gott! Höga på adrenalin var vi rätt speedade först för att sen dippa totalt.