Slumpad post: Kapsåg
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Dagar själv

| 2019-10-29 kl 08:41 (2019-10-29, 8:41 GMT +1) | 0

I fredags kväll körde jag och Raffe övriga flocken till tågstationen och sen drog vi hem, först igår kväll hämtade vi dem på samma plats (gissa om Raffe tjöt i bilen när han fick syn på dem!).

Skrev ju om att jag behövde tömma huvudet lite och det tror jag att jag lyckades med.

Saker jag inte gjorde: Städa, röja (påbörjade lite lätt i hobbyrummet men det räknas nog inte), umgås med andra

Istället njöt jag av att bara vara. Få tänka klart. Inte prioritera andra.

Fredagen jobbade jag ikapp så jag kunde ta höstlov och glodde ikapp på Bevan. La mig när jag blev trött.

Vaknade rätt tidigt på lördagen och låg kvar och slösurfade. Morgonvända med Raffe (i hällregn), soft frukost. Gjorde grönkålschips, rensade bland mejl och lite papper, fångade lite pokémons och på eftermiddagen gjorde jag fisksoppa. Tog promenader med Raffe! Bloggade av mig lite.

Söndagen vaknade jag tidigt och tog morgonrunda med Raffe (i regn men ändå en timme eftersom han kan gå med sin tass igen!). Sen fullt fokus på mig själv några timmar med Personlig konferens. Nyttigt! Efter lunchen tog vi bussen till Flaten och gick hem. Fantastiskt härligt väder! Tog ett bad och slöade. Slog till och gjorde rotmos och fläsklägg (som bara jag i familjen gillar).

Måndagen vaknade vi till frost och sol! En härlig timme i morgonsol blev det. Frukost och sen styrde vi kosan till Cia där två timmars massage väntade. Funkade helt ok med Raffe. Käkade lunch och hade en plan att röja hobbyrum men jag och Raffe slöade i sängen istället (kan ha somnat lite). Vi tog en runda och vid 17 var vi återigen hos hudveterinären. Hem och äta för att sen ta en runda och så åkte vi och hämtade övriga.

Nu ser jag fram emot resten av höstlovet tillsammans med barnen och Raffe (John jobbar).



Det där cykellåset

| 2019-10-28 kl 15:48 (2019-10-28, 15:48 GMT +1) | 0

Det där cykellåset strulade ju lite. John försökte få upp det men fick ge upp. Jag chattade en granne på lördagen som brukar ha en del verktyg och frågade om råkade ha en vinkelslip. Fem minuter senare kom han med någon slags bultsax (rätt stor men sliten). En minut senare var låset historia.

Lite läskigt hur enkelt det var att klippa upp. Och faktiskt även att leda cykeln med lås runt bakhjulet.

  1. Jag kommer låsa fast cykeln hädanefter
  2. Kommer köpa ett bättre lås


Amerikanska pannkakor

| 2019-10-28 kl 08:39 (2019-10-28, 8:39 GMT +1) | 0

Vi har under många år haft amerikanska pannkakor som favoritfrukost när det ska vara lite lyxigare. Som födelsedagar till exempel. Hittade något recept på nätet för många år sen och har sen förfinat det lite, främst genom att byta ut lite vetemjöl mot grahamsmjöl. Vi har receptet på insidan av ett köksskåp så det är enkelt att hitta.

Senaste året har Joel blivit intresserad av att göra själv och i fredags blev det så att både han och Simon var hemma från skolan (rygg- och hälont) och då passade han på att göra.

Fattar såklart att det är lönnsirapen de vill åt, men i alla fall. Gillar kreativiteten med att göra bokstäver istället!

  1. Blanda
    1 dl grahamsmjöl,
    1,5 dl vetemjöl,
    ½ tsk salt,
    2 tsk bakpulver,
    1 msk socker
    med elvisp i en bunke
  2. Smält 2 msk smör
  3. Vispa ner 2,5 dl mjölk i bunken
  4. Vispa ner det smälta smöret i blandningen och sen 1 ägg
  5. Stek tills det blir bubblor på översidan



Inte rädd i skogen

| 2019-10-27 kl 15:03 (2019-10-27, 15:03 GMT +1) | 0

I onsdags var Joel på scoutmöte. När han kom hem var han på dåligt humör och berättade att han tappat sin telefon. I skogen. Givetvis var den på ljudlös.

Vi kollade Google Maps och såg var den var. Jag och John klädde på oss och cyklade iväg. Det var äldre scouter kvar vid lägerelden så vi frågade dem och de berättade var de varit och vi cyklade vidare. Två ledare (yngre) höll på och plocka in marschaller som de haft längs stigen.

På med pannlampor och in i skogen, mot punkten kartan visade. Vi närmade oss och då såg vi några marschaller som lyste. Gick upp till dem och John gick iväg en bit och släckte en, jag messade en av ledarna och sen tittade jag upp. Tyckte att John borde ha kommit tillbaka.

Ropade. Tystnad. Tittade mig omkring. Kolmörkt. Förutom min pannlampa och två marschaller en bit bort. Ropade högre. Inget svar. Tänkte att det är precis som i en skräckfilm.

”Ett par går in i skogen för att leta efter något. De kommer ifrån varandra…”

Just då ringde John. Han hade gått vidare upp till Rövargrottan. Han kom ner igen och vi gick återigen till kartans punkt. Min telefon sa 20 meter, 10 meter, 0 meter. Kollade runt. Såg ingen telefon. Gick lite längre bort. Ringde Joel som berättade att han snubblat på en gran. Han testade att få den att ringa via kartan – fick inte kontakt med telefonen. Så gick jag runt lite till, 0 meter. Kollade in bland lite träd och såg en liggande gran, och precis bakom den låg telefonen!

Vi tog den och knallade ut till cyklarna igen. Rätt nöjda med att ha hittat den. Cyklade hem i skönt tempo och insåg att vi faktiskt tyckte att det var lite skönt och inte jobbigt som det kunde varit.



Ahrnstedt, Simona: Bara lite till

| 2019-10-27 kl 14:40 (2019-10-27, 14:40 GMT +1) | 0

Har ju älskat Simonas böcker sen jag läste första, och följer henne i de forum det går. Instagram är att rekommendera (faktiskt en värdig ersättare till bloggen som jag älskade att läsa)!

Alla hennes böcker har varit såna som man börjar läsa och sen helst inte vill lägga ifrån sig. Inte superspännande utan snarare ett inbyggt driv att vilja följa med i deras tankar och liv.

Jag som drömmer lite om att flytta ut på landet dregglade lite extra i den här boken, som utspelar sig på en gård typ.

Uppskattar att det inte är några superjobbiga hinder att ta sig igenom, utmaningar helt klart men de får lagom fokus i boken.

Gillar att landsbygden får fokus, hur det kan vara i små samhällen – kontra storstad. Skillnader på både gott och ont. Har man inte upplevt båda tror jag att det är svårt att förstå.

Simona är expert på att väva in nutiden med teknik, samhällsfokus just nu och så. Kan tänka mig att om jag läser den igen om 10 år så skulle jag se det ännu tydligare.

Känns alltid skönt med romance att man vet att de kommer få varandra och Simona är skicklig på att hålla uppe spänningen i HUR de kommer dit.

Rekommenderar den, såklart, och alla hennes tidigare böcker!



Saker i stan

| 2019-10-26 kl 16:05 (2019-10-26, 16:05 GMT +1) | 0

Förra veckan blev ju rätt maxad och jag insåg att det var tre gånger på en och samma vecka som jag åkte in till Östermalm (minst). Jag som väldigt sällan kör bil till stan. Brukar istället försöka planera det så jag slipper. Nu gick det inte så då blev det så. Trängselskatten i oktober kommer slå alla våra rekord misstänker jag. Fantastiskt skönt med ny bil dock.

Tisdagen var det Hjärnbalans, onsdag kvällskaffe och fredagen innebär Halloween på Grönan.

Hjärnbalans med Katarina Gospic var riktigt intressant. Inte supermycket nytt men lite andra vinklar och nyttig återupprepning. Gillade att vi fick delta i lite olika experiment/övningar. Sånt gör att man minns bättre och lyssnar noggrannare.

Det tål att upprepas det som är viktigt att fokusera på; Sova, äta, träna, kärlek och naturen. Passa dig för digitala kalorier, eller snarare välj dem med omsorg. Kom ihåg att vi är känslomässiga beslutsfattare som IBLAND fattar rationella beslut. Förändra ditt beteende genom att vara vaken på det. Hitta trigger (ledtrådar kan vara plats, tid, situation, person eller handling), byt ut beteendet om det går och kolla om du ändå fick belöningskänsla.

Kvällskaffe med produktivitetsgänget var superintressant då en av de som är drivande delade med sig av hur han byggt upp sitt system. Berättade om sin resa med olika verktyg där han landat i ett där han kör sin variant av GTD. Det ger ju massor med perspektiv att lyssna på hur någon annan byggt upp sitt system och jag inser återigen att skiljer sig en hel del åt för olika personer. Hur ens vardag ser ut, jobb, typ av bostad och relationer man har.

Märker att jag verkligen saknat att gå på morgonkaffe på torsdagarna nu när jag varit hemma och ser fram emot att dra igång nästa vecka!



Raffestatus

| 2019-10-26 kl 15:34 (2019-10-26, 15:34 GMT +1) | 0

Hösten har ju helt klart varit lite sådär för Raffe.

Det började egentligen i våras med lite klåda i öronen och i mitten av augusti hade vi tid hos hudveterinär och drog igång en kostallergiutredning. Ett återbesök pga öronen som då var bra och sen skulle det rulla på sex veckor till och då skulle vi ge all vanlig kost igen för att se om det blev skillnad. Det var en bra plan tyckte vi. Kanske behövde vi inte ens komma tillbaka.

Så började han halta. Och det började klia på magen mer än vanligt. Efter ett gäng besök hos olika veterinärer (några ”akut” och andra inbokade – hud och ortoped) så börjar vi närma oss något slags normalläge, och då är det dags att fortsätta med kostallergiutredningen och typ börja om från början tror jag (vet mer efter måndag då vi har återbesök).

Efter besöket hos hudveterinär så gick det snabbt att bli av med klådan. Lite småjobbigt att schamponera varje dag eftersom Raffe hatar det. Det går ju inte direkt att förklara att det är för att klådan ska försvinna. Nu är det dock varannan dag, och öronen bara en gång per dag.

I måndags drog jag och Raffe till Arninge och otroped där. Det gick snabbt för honom (han hade tillgång till Raffes journal) att känna att lymfan var svullen (tyder på infektion i benet någonstans) och sen lokalisera det till leden i klon. Raffe var superduktig när han klämde och kände. Vi fick antibiotika och nu efter sex dagar så går han nästan normalt i de flesta lägen. Han har fortfarande vanan inne att hålla upp tassen.

De smärtlindrande tabletterna är tuggtabletter och de tar han självmant och tuggar i sig (måste ha någon särskild doft/smak). Antibiotikatabletten får jag lägga långt bak på tungan och sen sväljer han ner den (inte alltid på första försöket men oftare och oftare). Tidigare har vi alltid blandat tabletterna i någon god mat men eftersom vi gör kostallergiutredning så fick vi redan i augusti lära oss annat eftersom han bara äter torrfoder.

Känns som en helt ny Raffe nästan. Har på den här tiden (över en månad) hunnit vänja oss vid en hund som inte har så mycket energi och mest sover när vi är hemma. Nu vill han återigen busa och verkar bli lite uttråkad ibland. Underbart att våga leka på gräsmattan igen, och det märks att även Raffe uppskattar det massor.

Det har dock inte varit optimalt för hans jobbigare sidor att vara isolerad så han är mycket skälligare vid möten (även människor) och skeptisk till det mesta tyvärr. Men så fort kostallergiutredningen är klar ska vi ta tag i det (roligare/enklare att träna honom om han kan få GODA belöningar).



Beverly Hills 90210 – tillbaka!

| 2019-10-26 kl 14:57 (2019-10-26, 14:57 GMT +1) | 0

När jag hörde att Bevan skulle dyka upp igen blev jag givetvis nyfiken. Jag minns onsdagarna på gymnasiet. Bevan började 20.00 och det var frivillig idrott 17-20 som vi stack lite tidigare ifrån. Jag och Anna drog hem till mig och gjorde varma mackor i mitt mackjärn och bänkade oss framför tv:n. Slukade allt med hull och hår gissar jag. Dagdrömde om USA och så där. Minns inte hur många säsonger jag såg men det var nog inte så många, och verkligen inte 10 som det gjordes.

Cmore är det som tog hem remaken och det slumpade sig så att jag fick två prova-på-månader. Jag och John kollade på två avsnitt i september. Inte superimponerade faktiskt utan mer fundersamma över upplägget så det blev inte att vi prioriterade att se mer.

Igår när jag var hemma själv så tittade jag på resterande fyra avsnitt. Fortfarande lite konfunderad över upplägget att serien handlade om hur de ska göra en remake och de i den spelar både sig själva och figurerna. Men sig själva är inte sig själva på riktigt (om jag förstått det rätt iaf). Nåja, kändes bra att se klart den.

Uppskattar dock hur de fått rätt många att ställa upp på remaken. Både av de som var huvudpersoner (Luke finns ju inte längre med oss och hade redan innan tackat nej tror jag) men även ett gäng som dök upp i en säsong eller färre tom tror jag. Så på det sättet rätt roligt att se!



Bättre på att fläta

| 2019-10-26 kl 14:30 (2019-10-26, 14:30 GMT +1) | 0

För att det ska gå att borsta barnens långa hår har vi under rätt lång tid flätat på kvällarna. Det är jag som står för det.

Nu när de skulle åka till farmor funderade Simon på vem som skulle fläta och jag föreslog att farmor säkert kunde hjälpa dem.

Igår kväll kom det bildbevis (barnen vill dock inte visa bilderna).

– Kolla farmor var ju riktigt bra! chattar Joel.
– Wow! Mycket finare än mina, svarar jag.
– Ja no offens, fortsätter Joel



Dags att tömma huvet lite

| 2019-10-26 kl 14:27 (2019-10-26, 14:27 GMT +1) | 0

Livet springer på rätt fort. Jag har varit rätt bra på både att hitta på saker som är roliga och på att slöa. Så kommer såna saker som en hund med problem in och slår hål på hela upplägget. Lite så har det känts i höst. Bra då att veta vad som faktiskt är viktigt.

Inte bloggen, inte mejl, inte scouternas hemsida etc.

Så jag som funderat lite på om jag skulle ha höstlov eller inte bestämde mig rätt snabbt för att ha det. Och så kom vi på att John och barnen kunde åka en långhelg till farmor och kela med katten utan att ha en galen Raffe i närheten.

Igår körde jag dem till stationen och åkte sen hem och jobbade klart allt som jag hade lite dåligt samvete över att inte ha hunnit med. Skönt att fokusera utan kollegor som var online, personer i min närhet som jag vill ge fokus etc. Hade ”bara” Raffe att fixa lite med. Glodde klart på Bevans återkomst.

Idag har jag börjat rensa i mejlen, fundera lite på saker och ting och inte pratat med någon alls (jo en hundägare på Rafferunda förresten som tog bilden här). Sjukt skönt!

Gjort grönkålschips (övriga familjen ogillar lukten från dem så gäller att passa på), god sallad till lunch och härlig lunchlek med Raffe.

Tänker fortsätta softa men även köra en personlig konferens igen. Lite för att tömma huvudet ordentligt och fundera på om det är samma saker som är viktiga nu och lite så.