Det händer något med kroppen när man passerar typ 35 tror jag. Den återhämtar sig inte lika snabbt längre och den blir sämre att hantera det ena och det andra.

Min höft och min nacke har ju strulat en del sen strax före den åldern. Jag tränade på bra under några år (2010-2014) och trots det var det aldrig helt hundra. Nu har jag med min senaste naprapat och medlemskap i box tänkt att jag minsann ska får ordning på det.

Genom att gå på regelbundna behandlingar så länge det behövs, och genom att inte träna för hårt utan verkligen lyssna på kroppen. Målet är tex att träna två pass per vecka.

För två veckor sen körde vi rätt mycket knäböj på söndagspasset. Det kändes bra, jag orkade. Trodde jag. Blev såklart helt slut i benen sen, och på tisdagens morgonpass som innehöll en hel del rodd tog ländryggen stryk. Där borde jag har lyssnat mer på kroppen men icke.

Så som jag sa till naprapaten måndagen efter så var jag rätt arg på mig själv. Hade på tok för ont för att det skulle vara roligt. Naprapaten fixade till lite och jag vilade till fredagen. Då var jag verkligen lyhörd för kroppen, trodde jag. Dock visade lördagen att jag var rätt slut i kroppen och idag när jag skulle göra en rörelse med armen brände det till i bröstryggen. Tog ändå morgonrunda med Raffe och det lossnade upp det hela.

Imorgon är det naprapat igen och vi får väl se hur det skrider framåt i höst.