Finns många raviner på Kreta. Den mest kända, Samariaravinen kändes som en för stor utmaning så vi spanade på småsyskonet Imbros och igår kväll när vi insåg att det skulle blåsa för mycket för stränderna på västra Kreta bestämde vi oss för att köra Imbros idag.

Det kändes spännande att köra upp i bergen och molnen för att komma till startstället. Ställde bilen där det fanns parkering och började sen knalla iväg. Vi hade stannat på vägen och köpt med lite ost, bröd, tortilla och chips. Visade sig vara klokt. Kanske blev dock twixen mest uppskattade hos barnen som på slutet tyckte det var lite tufft. Oklart exakt hur långt vi gick – det varierar lite bland uppgifterna, 6-8 km någonstans iaf.

Efter en kort vila tog vi “taxi” upp till bilen igen. En pickup där jag och barnen klämde in oss i baksätet med en annan tjej och en i framsätet, övriga sju fick sitta på flaket. Först var Joel lite avis på John som fick lite mer äventyr men efteråt var han (och vi andra) rätt nöjda över att ha åkt inne i bilen. Hon som satt fram försökte två gånger får snubben som körde att sakta ner men han hävdade att han ju körde 60 och det var det som gällde. Simon som sett skylten med 40 påpekade det efteråt. “Han körde som en galning”.

Själv vandringen gick på väldigt stenigt underlag så det känns i kroppen nu. Vyerna var dock fantastiska så vi har tagit väldigt många bilder och stannat och tittat väldigt ofta (när man gick fick man ju oftast titta neråt för att inte snubbla). Naturen är fantastisk! Sen roligt att det lite här och var dyker upp getter.