Kulturkollo utmanar kring högläsning den här veckan och är det något jag älskar är det just högläsning.

Mitt bästa minne som vuxen är utan tvekan förra våren då vi läste Harry Potter. Helt oslagbart! Minns hur vi läste på morgonen före skolan ibland, och en gång även på mobilen på väg till förskolan – det var ju så spännande! 4 500 sidor på 6 månader vilket innebär 25 sidor om dagen. Då måste det vara bra för att man ska orka!

Redan som barn älskade jag högläsning. Minns mammas lugna röst (med skånsk dialekt) som läser. Pappas röst minns jag tyvärr inte men jag minns känslan av att de läste (eller sjöng som pappa gjorde). Det fick mig att älska böcker. Det fick mig att älska att läsa högt, för det har jag alltid gillat.

Fick dessutom någon kommentar på en skolbild från ettan från min ena fröken att hon mindes hur de läst någon gång i början och hur jag suttit där med stora ögon och lyssnat koncentrerat.

Minns hur stressad jag var när Joel var liten för han ville inte lyssna och “alla som vet bättre” påtalar alltid att man ska börja läsa när de är riktigt små, annars kan det gå illa (typ). Först vid 1,5 år kunde han sitta still och lyssna och sen dess har vi läst. Göta Petter vad vi har läst. Ännu vill de inte läsa själva men jag gissar att det kommer. Så länge de vill lyssna på böcker så får de ju i sig text och ord.

Måste ju tillstå att det nu är väldigt mycket roligare att läsa för dem när det är böcker jag själv har lite utbyte av. Det hade jag väl till viss del av bilderböckerna oxå men när man redan läst dem 25 gånger så var det kanske så att man lätt tappade fokus och nästan somnade.