Imorse: Knallar iväg 07:20 och det är typ 7 minus. Kommer på att jag inte har på mig min täckkjol (en fantastisk uppfinning när man inte pallar att ha underställ på jobbet). Tänker att det ju inte är svinkallt så jag klarar mig och jag ska ju dessutom inte vara ute supermycket. Frös redan på väg till t-banan… Frös på väg från t-banan till kund. Ännu värre på hemvägen.

Mot skolan (i mitt huvud): Har kommit iväg tidigare än planerat från kund och inser att jag kan hämta barnen tidigare (och hinna fika på kulturhuset innan Joels teater och Simons fotbollsträning). Känner mig rätt nöjd med den kommande eftermiddagen.

I verkligheten: Simon är redo och har ryggsäck, väska med skridskor och hjälm, kasse med fotbollskläder. Joel är däremot på fältet och åker skridskor. En personal ringer (tror jag) och säger att de nog är på väg hem snart, att de packar ihop runt halv 4. Ah, då kan vi ju möte Joel halvvägs så han slipper gå fram och tillbaka. Tar Joels ryggsäck med mig (Simon bär sin ryggsäck, jag bär dessutom min ryggsäck och Simons skridskoväska). Det är kallt. Svinkallt. Låren fryser. Vi knallar på.

Vi knallar på, ser inga skolbarn komma emot oss. Vi knallar på. Kommer till slut fram till isen, och i samma stund ropar de in barnen att det är dags att gå tillbaka (klockan är då 15:45). Hjälper Joel byta om snabbt som tusan. Joel tar sin ryggsäck och jag tar hans skridskoväska.

Vi knallar till kulturhuset och på vägen säger Simon att han nog inte orkar träna fotboll. Jag har full förståelse och blir lite lättad. Vi tar oss fram till kulturhuset med 5 minuter tillgodo till Joels teater. Jag och Simon köper fika (även till Joel som tar sin efter teatern) och sätter oss i en soffa (en bit bort har vi en hög med alla våra väskor och en hel del ytterkläder). Sen sitter vi där i 45 minuter tills teatern är slut. Orkade inte gå till bibblan utan Simon satt i mitt knä och värmde mina lår.

John hämtade paket på ica och passade på att hämta upp oss så vi slapp gå (eller ta buss) hem.