Kepler, Lars: Sandmannen
Sue | 2012-11-09, 4:56 
Ännu en bok av paret “Kepler” som inte går att släppa. Började torsdag kväll (sent) och hade läst ut på lördag lunch. Gick. Inte. Att. Släppa.
Korta kapitel, ur lite olika personers perspektiv och en grundhistoria från tidigare böcker. Tempot är högt och man försöker lägga pusslet. Vissa bitar går fint att lägga andra tillkommer först i epilogen.
Redan under de första sidorna går pulsen upp och man läser med någon slags skräckblandad förtjusning. Ibland vill jag nästan bläddra förbi vissa delar för jag är så rädd att det ska bli hemskt. Ibland blir det inte det, ibland… Det är ett par stycken som stryker med i boken ska sägas, precis som i tidigare böcker.
Absolut sista sidan är intressant. Kommer det fler böcker? På vilket sätt i såna fall? Ja frågorna hopar sig. Jag vill iaf ha fler böcker och de öppnar upp för någon slags fortsättning ändå.
Det är väl meningen att det skall bli åtta böcker?
Jag vågade inte sova efter att jag läst boken.
Åh, ska det bli så många!! Underbart 🙂