Slumpad post: Bäst hittills
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Schulman, Ninni: Pojken som slutade gråta

| 2012-01-24 kl 17:28 (2012-01-24, 17:28 GMT +2) | 0

Andra boken om Hagfors men inte riktigt lika bra som första boken, dock fortfarande mycket svår att släppa ifrån sig och jag gillar den.

Håller med Fru E om att en resumé i början hade varit bra för man hinner verkligen glömma. En sån skulle jag vilja ha i alla böcker med grundhistoria som spänner över mer än en bok. Egentligen tror jag inte det är extremt många personer med i boken men av någon anledning blir det lite rörigt, kanske är det för snabba hopp, kanske förs alla in för tidigt i boken eller för samtidigt?

Ser fram emot nästa bok för jag gillar de här personerna. Inga extrema personer som i många andra deckare utan väldigt realistiska med vardagliga problem som relationer med partner, tonårsbarn, yngre barn, funderingar på om man väljer rätt i livet, rädsla för missfall etc.

Precis som Helena på Fiktiviteter så känner jag igen mycket från att själv komma från en liten ort, även om jag inte som hon är från just Hagfors. Misstänker att det tillför lite extra läsglädje.



Kommentera