Den tredje boken om barnmorskan Cecilia och mellan första och andra boken blev det ett uppsving och likadant är det nu. Jag har tidigare haft lite svårt att helt och hållet ta till mig Cecilia men i den här boken är det enkelt och jag är med på hennes spår.

Gillar verkligen den här boken. Gillar tempot, innehållet, sätter Katerina skriver på. Tycker dessutom det är häftigt att Cecilia råkar ut för en sak som jag för tre år sen inte skulle trott på men som jag nu vet två stycken par som råkat ut för. Som vanligt är det spännande med scenerna från förlossningen och en del minnen väcks till liv. Den här gången datoriserar de förlossningen och det känns ju relevant på ett annat sätt 🙂

Tror ett nytt grepp är att skriva mer ur andra personers perspektiv, något jag har för mig Carin Gerhardsen gör bra, och det tillför väldigt mycket i boken tycker jag. Kanske har det varit lite sånt tidigare men då är det klart förbättrat nu. Kanske så att det oftare är personerna direkt runt Cecilia och inte bara andra delhistorier.

Kanske kändes slutet lite snabbt efter en bok i lugnt och behagligt tempo. Jag hoppas att några av trådarna där fortsätter i nästa del – som jag vet att Katerina sitter och skriver på. Längtar!!