Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Persson Giolito, Malin: Bara ett barn

| 2010-11-29 kl 22:08 (2010-11-29, 22:08 GMT +1) | 0

Har läst om den på många bloggar och visste inte om jag ville läsa den. Till slut gjorde jag det. Det tog dock tid för jag vågade inte riktigt läsa den och har haft den till och från jobbet bara. När barn far illa gör det nämligen så otroligt ont i mitt hjärta och den här boken får det att fullkomligt skära i hjärtat. Att det sen finns en annan handling i boken tänker jag inte så mycket på, det är Alex som fastnar som man vill krama och säga till honom att han är bra och fin. Har kramat och pussat lite extra på våra barn under perioden jag har läst den.

Idag läste jag så äntligen ut den på t-banan hem. Inte ett öga var torrt och jag kan fortfarande så här några timmar senare känna känslan. Boken slutar på ett bra sätt vilket är skönt och kanske är det just det som gör att känslan är kvar. Tankarna på vad man själv kan göra kommer givetvis och jag har flera gånger under läsningen lovat mig själv att aldrig någonsin blunda om jag misstänker något liknande, någonstans. Aldrig blunda, någonsin.

Det är första boken jag läser av Malin men har följt hennes blogg ett tag och kommer definitivt att läsa mer av henne.



2 kommentarer to “Persson Giolito, Malin: Bara ett barn”

  1. Camilla skriver:

    Bra gjort av dig att läsa den Susanne! Jag har galet svårt för dessa typer av böcker efter att jag har fått barn. Samtidigt så har jobbet med Rädda barnen lärt mig så mycket och man måste vara uppmärksam, lyhörd, modig, inte blunda, vara stark, orka och en massa annat som ansvarig människa och vuxen.

  2. Sue skriver:

    Ah, kan tänka mig att det var en nyttig erfarenhet! Får se i framtiden när det finns mer tid.

Kommentera