Lagom bra föräldrar är bäst! – är en bok som behövs. Många föräldrar idag har enorma krav på sig – krav som man skapar själv eller kanske kan man säga att samhället skapar dem.

Gillar första “delen” bäst där det är olika områden som behandlas, “Om känslor”, “Tjat, hot och mutor” osv. Det blandas in korta exempel från verkliga livet vilket gör att det känns trovärdigt. Dock är det ett kapitel som handlar om skulden man kan känna för att ens barn ärver ens dåliga egenskaper. Den tanken har aldrig slagit mig inser jag och det är inte så att jag saknar dåliga egenskaper… Alla andra kapitel känner jag igen mig i även om jag tycker att jag faktiskt är rätt så nertaggad.

Delen där familjer som behövde tagga ner fick komma till tals var något lång och tvärtom så var delen där nöjda familjer lite kort. Det var skönt att faktiskt få läsa om att det finns de som är nöjda. De som tycker att de hinner med sina barn eftersom de pausat andra saker – och är nöjda med det.

Fick lite ont i hjärtat på slutet när föräldrar med utflugna barn fick säga vad de ångrade, eller fortfarande ältar. Tänk om vi alla kunde prata lite mer öppet om såna här saker! Saknade sen något slags sammanfattande/avslutande kapitel. För egen del kändes det som en stämpel på att jag tänker rätt i min föräldraroll. Det är ok att bli arg och ledsen. Det är ok att göra fel. Vi är en familj och vi är trygga tillsammans. Alltså klart läsvärd bok!

Känns som att boken riktar sig mest till småbarnsföräldrar, och jag hoppas att det finns (eller kommer) en liknande för familjer med äldre barn då stressen snarare blir större ju äldre barnen blir även om det blir på ett annat sätt.