Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Juul, Jesper: Nu ska vi äta: barnfamiljens måltider

| 2008-12-12 kl 11:03 (2008-12-12, 11:03 GMT +1) | 0

En del vettiga saker, en hel del trist text, men ganska kort så det gick bra att ta sig igenom.

Kändes ganska lagom att läsa nu för ibland vill Joel inte äta och då blir det så lätt att man fokuserar massor på honom bara därför. Vi har då insett att om vi istället fortsätter äta och pratar på så börjar han helt plötsligt äta. Precis såna här saker tar Jesper upp.

Han listar oxå en hel hög kommentarer som är mer eller mindre vanliga vid matbordet och man känner igen sig vill jag lova. Det vi tog mest till oss av var

Det var duktigt gjort! Du har ätit upp all maten.

Spontant kände vi att sådär är väl ok att säga? Till skillnad från sura kommentarer som

Du äter som en fågel.
Ät nu annars får du inte gå ut och leka!
Håll tyst och ät!

Men efter alla fraser så frågar han om man gör samma sak mot vänner och bekanta som man bjuder på middag. Och vi garvade lite åt att vi kanske skulle ta och göra så mot Madde som skulle komma på middag dan efter. Berömma henne för hur duktig hon var som åt upp maten. Insåg att det kanske man inte behöver, barnen fattar mer än man spontant tror.



3 kommentarer to “Juul, Jesper: Nu ska vi äta: barnfamiljens måltider”

  1. sandra skriver:

    Klok man!

    Håller med om att det är bättre att låtsas som det regnar och inte bry sig om det. Det han inte äter ena dagen slinker kanske ner en annan dag.
    Det jag tror är viktigas är att man sitter tillsammans. Att han sitter med er även om han inte äter någoting själv.

  2. Sue skriver:

    Instämmer! Jesper skriver att måltiden är ju mer än att bara få i sig mat. Det är att umgås och finnas där i gemenskapen.
    Ibland vet man ju själv att man inte är så hungrig. Det är inte så ofta barn svälter ihjäl här i Sverige… iaf inte så länge de har tillgång till mat.

  3. louise skriver:

    oftast går det bra vid matbordet nu när Linus får äta själv och ha små bitar att peta med och egen sked och skål. Om han inte vill äta släpper jag alltid ner honom och försöker igen senare. Svårt att veta vad som är rätt men vi har märkt att det fungerar bra på honom.

Kommentera