Slumpad post: Skomonster
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Få in nappen

| 2008-03-06 kl 10:41 (2008-03-06, 10:41 GMT +2) | 0

NappenNappen är en kär vän och vi har sett fram emot den dagen då Joel själv kan stoppa den i munnen och inte vara så beroende av att vi gör det. Joel har nog oxå känt behovet för han har övat och övat och återigen övat.

I helgen lyckades han dock till sist för nappen låg först på hans bord men helt plötsligt hade han den i munnen och efter det har han lyckats flera gånger. Inte nattetid ännu men vi hoppas att det kommer!



7 kommentarer to “Få in nappen”

  1. Anna skriver:

    Jag funderade ett tag på att limma fast en napp på en spjäla i Ts säng så hon kunde kravla sig dit och alltid hitta nappen. Gjorde det dock aldrig.

    Det är rätt trist att behöva vakna och gå upp mitt i natten bara för att stoppa i nappen. Läste ett annat tips om att lägga ner typ 3-4 nappar i sängen så det skulle vara lättare för bebin att hitta en. Har inte testat det heller.

  2. Sue skriver:

    Mmm… vi har haft diverse funderingar 🙂 Vi har en hög nappar i sängen – o har haft rätt länge, men mest för att vi lätt ska hitta en utan att behöva gräva alltför mycket under Joel. Vi får väl se hur det går nu. I natt vaknade han nog bara 2 gånger o behövde napp, o en gång för mat. Så jag är nöjd och ganska utsövd 😆

  3. Anna skriver:

    Härligt! När man fått sova lite bättre i några nätter efter en dålig period är det som om allt blir ljusare, gladare, färgrikare, luftigare och mycket, mycket härligare. Jag har nästan glömt hur jobbigt det var mellan varven. Som den där dagen när barnvagnen gick sönder när vi var på Birka. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Även om det var roligt att vikingasmeden kunde fixa vagnen.

  4. John skriver:

    Ah – dessa vikingasmeder som alltid finns där när man bäst behöver dem.

  5. Sue skriver:

    Det som inte dödar stärker säger de – kanske därför många idrottsmän/kvinnor blir bättre efter att de fått barn 😀

  6. Anna skriver:

    Jojo, när jag är trött under olika idrottsliga aktiviteter så brukar jag tänka, ”Äsch, det här fixar jag lätt, jag har för tusan fött barn!” När man idrottar så vet man ju dessutom ungefär hur långt det är kvar.

  7. Sue skriver:

    Haha, ja det där är det stora skillnaden. När jag cyklade vätternrundan visste jag att jag hade 12 mil kvar när jag hade ont överallt men när Joel var på väg hade jag ingen aning. Fast det var en större belöning med en knodd än ett klassikerdiplom (som man fick köpa).

Svara John