Slumpad post: Tjejbesök
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Tidig morgonrunda

| 2020-09-24 kl 06:39 (2020-09-24, 6:39 GMT +2) | 0

Gillar de tidiga mornarna. Det är rätt mörkt när klockan ringer 5.30 ska jag erkänna, och rätt ofta ligger Raffe och snarkar men när jag viskar ”ska vi ut och gå Raffe” så skuttar han glatt upp och vi går ner.

Jag dricker lite vatten, fixar frukost åt Raffe som jag tar med och sen klär vi på oss och går ut. Nu har jag börjat komma ihåg pannlampa plus reflex/lampa till mig och Raffe så vi syns bättre.

Igår morse gick vi till Ältasjön, en favoritrunda. Älskar att spana ut över sjön just lagom vid soluppgången. Att sen komma hem strax före sju och äta frukost med barnen, kanske i tv-soffan med nyheterna på. Inte fel!

Väldigt bra start på dagen!



Bildserier

| 2020-09-23 kl 21:36 (2020-09-23, 21:36 GMT +2) | 0

Jag tar en del bilder som jag nog nämnt. Älskar att titta på bildserier med samma händelse. Här kommer en från igår då jag lockade Raffe med en paprikabit. Älskar andra bilden där han hörde något utanför och tappade fokus en stund.



Blixt, Hanna: Glasveranda med sjöutsikt

| 2020-09-22 kl 07:41 (2020-09-22, 7:41 GMT +2) | 0

Efter att ha fått lägga ner en annan bok var den här rena drömmen att få läsa. Det är sånt här jag behöver läsa när jag läser böcker. Inte saker som jag får mardrömmar av. Inte så att jag ignorerar ämnet men att läsa om det tillför inget bra i mitt liv (eller någon annans för den delen).

Här ler jag. Blir glad. Blir ännu mer sugen att i framtiden lämna storstan.

Gillar att nästan alla personer i boken kopplas ihop på ett eller annat sätt till slut. Den lilla världen. Gammal och ung, olika perspektiv och erfarenheter.

Kommunikation och relationer – att de kan göra den här världen så svår. Vi har alla våra olika resor och ingen glider fram obehindrat, alla åker på nitar och så. Vissa lite värre än andra och så även här. Fina varma människoporträtt!

Den här blir perfekt till jul då julstämningen smyger sig på i boken.

Detta verkar vara Hannas första ”vuxenbok” och det märks lite då det inte går riktigt så djupt som det skulle kunna. Boken hade lätt kunnat vara 150 sidor till och kommit ännu närmare. Kommer helt klart att läsa kommande böcker då jag gillar stilen!

Hitta din kopia!



Boisen, Frida: Berätta aldrig det här

| 2020-09-21 kl 07:24 (2020-09-21, 7:24 GMT +2) | 0

Vilken bok! Började en kväll, och kvällen efter kunde jag inte släppa den förrän den var slut (efter att ha läst på dagen oxå till och från).

Frida är en månad äldre än jag. Så mycket igenkänning i beskrivningar även om hon växer upp mestadels i Göteborg och jag i ett samhälle på landet. Engelskaboken Umbrella hade även jag.

Den här boken kommer jag bära med mig länge. Helt fantastiskt att Frida delar med sig. Otroligt viktigt att vi vågar prata mer om självmord. Om de som blir kvar, som ofta sitter där med skuldkänslor. Vad kunde jag gjort annorlunda?

Älskar hur det växlar mellan ”nutid” och olika dåtid. Tydligt när man åker tillbaka till och det bildar en väv av någon slags förståelse. Även om man inte riktigt fullt ut kan förstå.

Att kapitlen är korta och att det varierar mellan nutid och dåtid gör att den är omöjlig att lägga bort. ”Bara ett kapitel till” och så har man suttit 20 min helt plötsligt.

För mig som till stor del växte upp som endabarn med en ensamstående mamma är det en hel del tankar jag känner igen. Särskilt som vuxen. De kommer inte fram så tydligt men det blir tydligt för mig. Ansvaret att vara enda barnet. Inga syskon som kan täcka upp om man glömmer eller ibland inte orkar höra av sig.

Vissa delar av bitterheten hos Fridas mamma kan jag känna igen men på något sätt lyckades min mamma vända och inte fastna även om det fanns bittra tendenser. Liv som inte blir som man tänkt. Orättvisor.

Att läsa utan tårar tror jag är helt omöjligt. Det gör så ont. Samtidigt som det finns många leenden, mycket fint. Livet. Vi är alla människor som försöker och ibland går det bättre, ibland sämre.

Hitta ett eget exemplar.



Reflektera över veckan #5

| 2020-09-20 kl 20:05 (2020-09-20, 20:05 GMT +2) | 0

Tiden har gått väldigt fort och nu har jag avslutat faciliteringskursen vilket känns bra.

  • Träning. Aningens bättre med övningar, men fortfarande klar förbättringspotential.
  • Pyssel. Vävkursen har dragit in på andra veckan och jag har kommit igång!
  • Fackbok har jag Feminism pågår kvar men fortfarande inte helt igenom den. Siktar på en annan bok för nästa vecka för den här betar jag nog av ikväll. Har iaf läst annat :).
  • Skojighet var tänkt att fortsätta med Catan men det blev lite kortspel istället. Inte så mycket fokus på skojighet den här veckan tyvärr.

Nu får vi se hur kommande vecka blir.



Brickvävningskurs lektion #2

| 2020-09-20 kl 19:31 (2020-09-20, 19:31 GMT +2) | 0

Veckans uppgift kommer ut på tisdagen men jag hade bestämt mig för att allra tidigast kolla på fredagen. Lite för att den där faciliteringskursen tog fokus fram till onsdagen.

I fredags var jag helt slut så igår kollade jag på det lite innan jag stack och träffade Anna och Tilda. Sen fixade jag med annat typ. Det var dock skönt att få övergripande koll på vad vi skulle göra. Eftersom jag aldrig satt upp en brickväv förut var det här helt nytt för mig.

Idag efter lunch och osteopat så var det dags att ta tag i det. Fanns en supertydlig video som gick igenom hela momentet så jag körde igång den och pausade lite då och då för att hinna med i samma tempo. När brickträdningen var klar fick man provväva en liten bit.

Älskar att få pyssla!



Går inte att läsa

| 2020-09-20 kl 09:05 (2020-09-20, 9:05 GMT +2) | 0

Jag har följt Simon Häggströmsociala medier rätt länge. Lyssnade på söndagsintervjun med honom. Har funderat på att läsa någon av hans böcker men tänkt att jag ju inte läser den typen av böcker längre. Men så vid något tillfälle slog jag ändå till på hans Flickorna som sprang.

Började läsa förra veckan men pausade pga en annan bok som gick före i kön (släpps på måndag). Tog upp den igen. Pulsen gick upp när jag läste om ett svin på ett behandlingshem. Funderade på om jag verkligen skulle läsa. Så i måndags läste jag om ett övergrepp och följt av en chatt mellan flickan och idioten som samordnade, och var nära att gå och kräkas. Fick lägga bort boken. Kunde dock inte släppa det utan sov riktigt dåligt.

Nu har jag bestämt mig för att jag inte klarar av den typen av böcker. Jag VET att sån här skit pågår, jag bidrar med pengar på olika sätt, jag sprider kunskap så gott jag kan. Men att läsa om det blev för mycket. Kan fortfarande känna illamåendet över det där kräket. Kanske mycket för att Simon ofta berättar om liknande händelser så det är inte bara hitte-på utan verkligt.



Åter till Trehörningen

| 2020-09-19 kl 15:47 (2020-09-19, 15:47 GMT +2) | 0

Ända sen min vän Anna blev hundägare så har vi pratat/tänkt att vi ska ses och gå hundrundor. Så har tiden bara gått. Eftersom Simon har rätt ont i fötterna efter skoljoggen så passade det bra att jag hittade på något med någon annan. Så idag hade vi spanat in bra höstväder så vid 10-tiden hämtade jag upp Tilda och Anna. Raffe blev lite förvånad över att ha några i bilen men det gick över förväntan. Eftersom vi aldrig gick hela vändan vid Trehörningen så åkte vi dit. Vi var inte ensamma när vi kom och helt klart inte när vi skulle därifrån (var nästan inparkerade).

Gick bra på rundan ända tills jag mitt nöt skulle klappa Tilda. Sen var Raffe aningens skeptisk även om det funkade tillräckligt bra. Vi pausade i nästan 1,5 timme på en klippa i skogen och bara njöt och pratade ikapp. Hade med muffins som Simon och Aron bakade igår!

Raffe var ”hyfsat” trött när vi kom hem.



Inspirerande oftast

| 2020-09-19 kl 08:59 (2020-09-19, 8:59 GMT +2) | 0

Har under många följt James Clear. Köpte givetvis hans bok, Atomic Habits för ett par år sen och har inte läst den från pärm till pärm men en del. Jag får hans nyhetsbrev (och följer honom på instagram) och har känt lite sådär senaste tiden att det är så mycket fokus på att BLI någon. Jag drivs mer och mer mot att VARA, bara vara. Typ.

Den här veckan gillade jag dock nyhetsbrevets innehåll! Oerhört mycket faktiskt. Den enda är kanske karriärsfokuset på tredje idén. Samtidigt är jobbet en så pass stor del av våra liv (rätt eller fel) så det är värt att fundera över.

Han börjar med tre ”idéer”.

  1. ”Most people think they lack motivation when they really lack clarity.”
  2. ”What looks like talent is often careful preparation.
    What looks like skill is often persistent revision.”
  3. ”The 4 qualities of a great career:1) I enjoy it
    2) I’m good at it
    3) I make good money
    4) I’m around fascinating people

    Answer in reverse order:

    1) Where are fascinating people?
    2) In what ways can I make money with them?
    3) Which ones am I good at?
    4) Which ones do I enjoy?”

Sen kommer två citat från andra.

Organizational theorist Kenichi Ohmae on the difference between being efficient and being effective:

”Rowing harder doesn’t help if the boat is headed in the wrong direction.”

————————————————

The physicist Niels Bohron what it takes to be an expert:

”An expert is a person who has found out by painful experience all the mistakes that one can make in a very narrow field.”

Han avslutar med en fråga.

If you keep living the way you are, what will your life look like in 20 years?

Sometimes we need patience. Sometimes we need action.



Online facilitation – kursen slut

| 2020-09-17 kl 18:54 (2020-09-17, 18:54 GMT +2) | 0

Det blev intensivare än jag hade förväntat mig. Som vanligt tänker jag att jag bara ska ha all kunskap helt plötsligt, inte lära mig.

Största utmaningen i den här kursen var att vi delades upp i grupper och det var sen gruppen som skulle jobba ihop och förbereda en hel del sessioner. Gick ibland sådär. Allt har mycket, plus olika familjesituationer, arbetssituationer och är olika disciplinerade. Lite som livet i allmänhet så det speglade ändå verkligheten fint. Vi hade Slack, Miro och kursmaterial på Thinkific. Men trots utmaningarna hade vi 8 tillfällen vi hann ses – utöver själva kurstillfällena som var 6 totalt. Vi avslutade dessutom med bravur och överträffade våra förväntningar med att leverera en broschyr.

Kommer sakna personerna i kursen. Trots att det bara varit 5,5 vecka så har man ändå kommit nära på något sätt. Kanske främst för att vi gjort rollspelsövningar och varit i situationer där man går utan för sin komfortzon.

Har lärt mig mer än förväntat (vet inte om jag hann förvänta mig så mycket egentligen iofs) och har fått mycket inspiration och kunskap som jag kunnat använda på jobbet, både rent praktiskt men oxå inför framtiden.

Blandade termer som jag tagit till mig där jag hade koll på några före men nu kanske ännu mer inser vikten av dem.

  • Synkront vs asynkront. Har inte tänkt aktivt på det tidigare men gör det hela tiden nu.
  • POWER. Hur viktigt det är att ha koll på dessa delar inför möten (Purpose, Outcome, What’s in it for me, Engage, Roles & Responsibilities)
  • All models are wrong but some are useful
  • Integral Theory (I, IT, WE, ITS) – hur vi ser på saker ur olika perspektiv
  • Core protocols – grunderna för att få det att funka i team
  • Team agreement – en sak man nästan alltid bör göra – även i familjen?
  • Emotional awareness – medvetenhet är steg ett
  • Kantor´s four player model (move, follow, oppose, bystand) – hur gör man när diskussioner fastnar?
  • Visual facilitation – så himla viktigt och faktiskt enkelt ibland
  • Engaging participants – en av grundpelarna i detta
  • Listening, Observersion vs Interpretation, Tactical empathy – olika områden för att kunna lyckas som facilitator
  • Inclusion – hur sjukt viktigt och svårt det är med inkludering.
  • Decision making – går att strukturera på olika sätt

Nu har jag ett gäng nya vänner på LinkedIn och många erfarenheter som gör att jag känner mig ännu mer peppad inför hösten (och 2021).