Slumpad post: Tack?
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Thor, Annika: Öppet hav

| 2018-08-07 kl 10:27 (2018-08-07, 10:27 GMT +2) | 0

Svårt att sluta läsa sista delen för nu har man verkligen kommit dem nära. Det var med tårar i ögonen jag läste slutet och jag gillar slutet samtidigt som jag skulle vilja läsa mer.

I den här delen får vi se det delvis ur Nellies perspektiv. Lite splittrad då jag verkligen gillar Steffi men för historiens skulle är det helt rätt.

Älskar känslan av insikt man får i boken. Hur det kunde vara. Önskar min mormor levde så jag kunde fråga henne hur det var i Skåne på 30-talet. Ja mamma oxå för den delen men hon föddes ju då.

Kan verkligen rekommendera den här serien!



Thor, Annika: Havets djup

| 2018-08-05 kl 08:48 (2018-08-05, 8:48 GMT +2) | 0

Mycket imponerad av den här serien. När jag väl började läsa den här delen gick det nästan inte att sluta.

Det är smärtsamt att läsa och jag tänker både på hur det var då, och hur det till viss del är nu.

Hur människor behandlar varandra. Hur människor tyvärr har olika värde. Hur värdet kan ändras dramatiskt. Och värde, vad är det egentligen?

Den väcker väldigt många tankar om det stora, samtidigt som det visar på de små sakerna. Det är så intressant att följa Steffis tankar och jag ser verkligen fram emot att läsa sista delen!



Thor, Annika: Näckrosdammen

| 2018-07-27 kl 08:13 (2018-07-27, 8:13 GMT +2) | 0

Inte riktigt lika mörk som första delen men helt klart smärtsam. Steffi är nu 13 år och har flyttat till Göteborg. Det som gör riktigt ont att läsa är brevväxlingen med föräldrarna och tankarna kring det.

Några andra händelser biter sig kvar lite extra. Tex när familjen hon bor hos inte kan höra sanningen om vad som pågår i Österrike för hennes föräldrar, hur Märta (”fostermor”) vågar säga saker som tyder på hur nära hon kommit Steffi och några händelser i skolan.

När man tänker på ålder och på livet så är det inte utan att man jämför med sig själv i den åldern, eller med barnen. Inga barn borde få uppleva såna saker.

Jag önskar att detta var något som var då, under andra världskriget, och inte nu 2018. Man behöver dock inte fundera särskilt länge för att inse att det ju pågår hela tiden. Föräldrar som skickar sina barn först (det viktigaste de har) för att sen komma efter. Smärtan i att sen inte kunna komma…



Bjärbo, Lisa: Inuti huvudet är jag kul

| 2018-06-29 kl 14:15 (2018-06-29, 14:15 GMT +2) | 0

Har ju följt Lisa både på blogg och instagram rätt länge och läst en hel del av det hon skrivit och kommer läsa mer av henne. Gillar när man får vara med i skapandeprocessen – eller, ja, få lite inblickar i den iaf.

Precis som tidigare böcker (inser jag när jag läser tillbaka) tar det ett tag innan jag fastnar djupt men när jag väl gjort det måste jag läsa ut den (sorry Simon att lunchen blev sen idag).

Älskar dialogen (även om den mest är i huvudet) och sättet Lisa skriver på. Så himla underhållande och enkelt och det bara flyter på.

Tårarna trillar ett par gånger, kanske för att jag kan känna igen en del. Kanske för att sättet Lisa skriver på gör att man kommer Liv så himla nära.

Helt klart läsvärd för fler åldrar än 12-15 och kanske även ett måste för att alla som tycker att blyga bara behöver ta sig i kragen?

Adlibris, Bokus, Rabén & Sjögren



Thor, Annika: En ö i havet

| 2018-06-27 kl 14:53 (2018-06-27, 14:53 GMT +2) | 0

En väldigt passande bok att läsa den här sommaren, med stundande val. Det är de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige hösten 1939 tillsammans med flera hundra andra barn som skickats hit till tillfälliga familjer. En nära och smärtsam beskrivning ur en tolvårings perspektiv om hur det var att komma till en ö på västkusten i Sverige (med föräldrarna kvar i Wien).

Att följa en tolvåring på det här sättet gör ont. Orättvisor, tankar, saknad och bara det att vara i ett nytt land med ett okänt språk. 1939 var såklart en helt annan tid, samtidigt är det mycket som är bekant.

Jag började läsa den här för barnen i vintras men den var för tung och nu när jag själv läst klart hela förstår jag såklart det. Det händer ju mest vanligt liv och det är sällan de fångas av det. Fast vanligt liv för en flicka som är långt ifrån sin vardag och inte riktigt förstår allt som pågår där hon är.

Jag vill helt klart läsa de andra tre delarna, men frågan är om jag orkar läsa dem i följd då den här var smärtsam.



af Petersens, Axel: Vardagsjuridik för unga

| 2018-03-10 kl 18:39 (2018-03-10, 18:39 GMT +2) | 0

Ta kontroll över ditt liv (innan någon annan gör det). Skriven för lite äldre barn än våra men ville ändå läsa för att se vad den kunde tänkas innehålla.

Tokgillar! Önskar såna här böcker till vuxna faktiskt. Som inte går på djupet och alla hundra specialfall utan förklarar grunden.

Den innehåller ett antal kapitel med olika områden; Bakgrund, Föräldrar, Skolan, Avtalsrätt, Konsumenträtt, Jobba och tjäna pengar, Internet, Brott och straff, Några no-no:s, Utsatt för brott, Polisen, Skadestånd, Allemansrätten och Körkort.

Varje kapitel beskriver lite olika termer inom området och hur det funkar. Sen sammanfattas varje kapitel dessutom. Vissa huvuddelar i kapitlet har rött typsnitt och vissa ord i texten är fetstil. Gillar verkligen när man nyttjar sånt för att göra det lite mer lättöverskådligt. Sidorna är luftiga och den är extremt lättläst.



Blandat: Fuck mobbning!

| 2017-10-14 kl 13:10 (2017-10-14, 13:10 GMT +2) | 0

Vilken käftsmäll vissa kapitel är. Alla är tuffa att läsa men vissa får mig att fysiskt må illa. Jag valde att läsa den själv men kommer att läsa tillsammans med barnen lite då och då.

Mobbning är vidrigt. Vuxna har ett ansvar att se och agera. Allt går säkert inte att se men mycket. Barn är barn och behöver guidas, behöver lära sig att saker man gör, ord som sägs får konsekvenser. Ofta konsekvenser man själv inte inser.

Boken är en mental resa tillbaka till skoltiden för att fundera på hur det var. Jag var inte mobbad men vet att jag var orolig för det med vissa individer och det kändes lite som minfält ibland. Alla kände till rangordningen tror jag. Man visste vilka som stod högt och vilka som var hackkycklingar mer eller mindre. Jag tror och hoppas att jag inte uppfattades som en mobbare även om jag säkert sagt och gjort elaka saker.

Insåg när jag läst lite över halva att om jag vände på boken så gick den att läsa från bakre hållet oxå – men då var det brev från mobbare. Färre brev/sidor men väldigt intressant och givande.

En bok alla som jobbar i skolan, och alla som har barn, och alla som går på mellanstadiet och uppåt bör läsa. Tycker jag.



Öström, Mia: Vakuum

| 2017-08-30 kl 07:08 (2017-08-30, 7:08 GMT +2) | 0

Hade inte hört något om den men satte tänderna i den direkt. Blev långt ifrån besviken.

Att förlora någon nära. Det där första året när allt är en första gång, när personen fortfarande är nära på något sätt. Smärtsamt.

När de som står en nära inte förstår, de har gått vidare. Tufft. Ensamt.

När någon bara finns där. Orkar.

En viktig bok om att förlora någon.

Adlibris, Cdon, Bokus, förlaget



Hedman, Sofia: Hannes hjärta Jenny

| 2017-07-09 kl 12:45 (2017-07-09, 12:45 GMT +2) | 0

Först känns den lite krystad men sen kommer jag in i den och kan inte släppa den. Kanske tar det en stund för att jag är ovan att läsa den här typen av barnböcker. Vi läser ju mest äventyr och så. Jag läste alltså denna själv eftersom barnen inte gillar att lyssna på den här typen av böcker, tyvärr.

Här är det känslor och hur det kan vara på mellanstadiet (som jag tror att Hannes går på). Igenkänningen är hög. Både kring tankar och känslor och hur det kunde vara. Känslor som en inte förstår sig på. Saker som händer som en inte riktigt kände att en kunde styra över. Känslor som förändras väldigt snabbt.

Det gör ont att växa upp men det gör en samtidigt mer redo resterande del av livet.

Adlibris, Cdon, Bokus, Idus förlag



Bjärbo, Lisa: Allt jag säger är sant

| 2017-04-29 kl 13:11 (2017-04-29, 13:11 GMT +2) | 0

Hittade på ett bokbord där man fick ta böcker så jag tog den, och kommer skänka vidare. Gillar ju Lisa så jag har tänkt läsa alla hennes böcker.

Började och hade lite svårt för ungdomssnacket. Så igår kom jag in i den och sen kunde jag inte sluta (precis som med förra boken av bara henne). Tänkte slutat när jag kommit halvvägs. Tänkte sen varje kapitel att jag skulle sluta men det hände saker som gjorde att det inte gick att sluta.

Tårarna rann och jag tänkte på mamma. Gillar verkligen hur tonåringen framställs i boken för det får mig att minnas att man är väldigt ego allt som oftast och kanske inte tänker på helheten. Inte medvetet utan det är så.

Ser fram emot fler böcker av Lisa (har en kvar att läsa om jag bortser från barnböcker)