Mina kollegor Peter och Rickard tyckte vi skulle fira att jag fyllt år och föreslog någon teater. Vi landade på Tid för glädje för den gick en dag då alla tre kunde.

Vi inledde med middag på Urban Deli (mums!), babblade massa icke-jobb och knallade bort till Dramatens lilla scen.

Har fortfarande inte helt smält pjäsen.

Lena Endre hade huvudrollen och var helt brilliant.

Jag blir sällan så uppslukad utan har svårt att låta bli att tänka på annat men de höll en verkligen i ett fast grepp med sin dialog.

2 timmar och 20 minuter – utan paus.

I lördags åt vi tidig middag och sen drog jag och barnen in till stan och Elverket Dramaten där vi kollade på Bortbytingen.

En mörk saga om utanförskap och att försöka hitta sig själv bland troll och människor.

Bortbytingen, tretton år och troll, är avskydd och föraktad av alla människor i byn. Bonden som han har vuxit upp hos står knappt ut med att se honom. Bondhustrun är den enda som skyddar honom, men hon längtar efter sitt riktiga barn, det vackra gossebarn som blev utbytt mot en ful trollunge.

Mylingen är en spökflicka som inte kan få ro i sin grav förrän någon ger henne sitt namn. Hon säger att människor är grymma och att bortbytingen borde ge sig av, men något håller honom kvar. Hur långt är han beredd att gå för att få kärlek och tillhörighet? Måste han bli någon helt annan?

Det är intressant att gå på olika typer av underhållning. Här tror jag vi räknade till 7 eller 8 olika personer som var med. Väldigt få sceneffekter men de som fanns var effektfulla. Tänkte att barnen kanske inte skulle gilla det men de sa efteråt att de tyckte det var bra. Skillnaden mot en upptaggad musikal är enorm!

Otroligt fint om utanförskap och enormt bra skådisar. Känslan av att vara nära och se känslorna består ett bra tag efteråt.

En av de roligheter vi hade att se fram emot under våren var Ronja Rövardotter. Idag var det dags och barnen var hemma själv på förmiddagen och tog tunnelbanan in (precis som på sportlovet en dag). Väldigt smidigt! Vi käkade på Max och sen köpte vi godis och drog till Kulturhuset.

Otroligt mäktigt var det. Väldigt roliga lösningar på scenen. Älskade rumpnissarna (som hade byggt in pilatesbollar i sina dräkter och studsade på), läskiga vildvittror och grådvärgar. Fantastiskt bra skådisar och att Björn Gustafsson spelade Skalle-Per var otroligt rätt!

Aningens lång tyckte barnen men jag vet inte vad de skulle tagit bort så jag förstår att den inklusive paus var 2.15. Verkligen glad att vi gick och kollade!

Vi läste boken för snart två år sen och när vi gått på Aladdin så fick vi ju blodad tand och jag bokade in lite olika kulturella händelser. Idag var det dags för första – Häxorna på Lilla Dramaten. Vädret var ju inte riiiiiktigt på vår sida men vi åkte i god tid och tog det lugnt (ovanligt lite trafik faktiskt). Hittade parkering tämligen snabbt och sen gick vi in snabbt eftersom det var svinkallt (minus 13).

Vuxna kvinnor fick alla ett par diskhandskar. Många undrade nog lite…

Lite mer än 1 timme och 30 minuter senare styrde vi kosan hemåt. Grymt fort gick det och jag är väääldigt imponerad över hur de fick ihop det hela. Många skratt och jag förstår att de valde att gå ut och säga att de rekommenderar den från 7 år istället för 5 som det var från början. När häxorna dök upp så insåg många av oss som fått handskar att det var dags att sätta på sig dem och det blev en rolig effekt när många i publiken räckte upp sina handskbeklädda händer och viftade när storhäxan frågade hur många häxor som var här. Simon sneglade lite skeptiskt på mig.

Gillade hur de använde hela scenen och även där vi satt för att få till vissa effekter. Gillade den verkligen! Barnen gillade oxå och vill nu gärna ha ett sånt här äventyr per månad.

Joel har i fyra år gått på teater och det har varit lite olika ledare och lite olika typer av uppspel. Det är dock alltid väldigt roligt att få komma och se. Jag höll utbildning i Södertälje och hade tidigarelagt den en halvtimme för att hinna hem, och det var på håret att jag hann pga mycket trafik.

De hade fått hjälp med lite grundidé men sen fått spåna vidare. Tror det höll på i ungefär 40 minuter och det bara flöt på. Ingen verkade nervös, eller missade eller så. Otroligt imponernade!

Redan i juni bokade jag Mio, min Mio åt oss (jag och barnen, och Sanna och hennes barn) för att skapa en tradition. För två år sen såg vi Trollkarlen från OZ och förra året var det Snövit. Båda åren har det varit musikaler så det var en ganska stor skillnad till idag, när det inte var någon sång alls.

Vi har lyssnat på boken i bilen för något år sen så barnen hade förvånansvärt bra koll på historien. Det var skickligt gjort scenmässigt vilket jag gillar att sitta och titta på. Fundera på hur de löser olika saker och så.

Det var en ganska mörk framställning men boken är ju mörk så inte så konstigt. Barnen var nöjda efteråt men jag kan nog känna, återigen, att jag tyvärr inte är en teatermänniska. Men glad att vi såg den!

Efteråt fikade vi och jagade lite pokémons!

Idag var föräldrar välkomna att närvara på Joels teaterlektion. Hade ingen kundaktivitet inbokad så jag bestämde mig snabbt för att hänga med. Hämtade barnen strax före 3 (hann trösta två andra barn på skolan…) och gick via några pokéstops till Kulturhuset där vi fikade innan det var dags.

Först lekte de en lek kallad bänken, för att sen gå över till mördarleken som vi alla fick vara med på. Andra halvan visade de lite olika sätt de tränar teater på. Superkul att få se. Sen lämnade vi tillbaka en lånad bok på bibblan.

Väl ute gick vi förbi ett gym, såklart. Där stred vi tillsammans och först tog barnen över det, så slogs jag och tog över och sen tog Simon över efter mig. Så fick alla sina 10 poképengar för dagen.

John mötte vid coop och fick fånga några stycken han oxå. Jag fick låna Joels ena vante annars hade jag inte kunnat spela. Å andra sidan fick han låna min powerbank 🙂 Skönt att kunna hjälpas åt!

Idag var det dags för teateravslutning, genom uppvisning (hade ju en i december). Guldis, scengångarna och zombis hette den och barnen hade själva kommit på den och framförde den med bravur. Otroligt roligt att se.

Det var lite småförvirrat eftersom cirkusskolan som oxå är på Kulturhuset samma tid hade uppträdande i samma rum fast direkt efter oss, men det resulterade i att det var fler som såg teatern.

I våras hade de uppspel och för någon vecka sen kom ut att de skulle ha det igen. Den här gången i Kulturhuset i Skarpnäck – lite närmare.

Vi hämtade tillsammans en halvtimme före och gick och köpte blommor till teaterläraren (i våras glömde vi helt bort det nämligen). De har dock bytt lärare den här terminen.

Ett gäng föräldrar och syskon samlades i rummet och bakom draperi hörde man fniss och andra ljud. Läraren berättade lite och sen körde de igång. Barnen har skrivit allt själva och det handlade om grevar, monster, skatter och annat skoj. Otroligt roligt 🙂

Vi avslutade på ungefär samma sätt – genom att käka sushi ute på restaurang. Vi slogs av att det nu faktiskt går att äta på restaurang med barnen!

Idag var det teater på schemat. Vilket innebär att jag hämtar lite tidigare (15:45). Så vi packade ihop oss och skulle börja gå. Då insåg jag att Joel har cykel och inte kan gå igenom byggnaden så jag sa att vi kan väl ses där borta, så genar jag och Simon. Absolut.

Jag och Simon gick över skolgården och fortsatte en liten bit. Jag höll lite koll bakåt men ingen Joel. Tänkte att han kanske fått problem med låset. Vi gick tillbaka och då mötte vi Elsa som sa att Joel cyklat åt andra hållet.

Jag insåg att han glömt bort och cyklat hem. Så vi knallade hemåt. Väl hemma var inte Joel där. Hmm… Vi tog på hjälmar och lyfte fram cyklarna över big-bagen och trampade iväg. Halvvägs till bibblan så ringde Elsa. De hade träffat på Joel i en korsning där han väntat på oss.

Vi sågs en stund senare och det märktes att det var lite jobbigt. Jag minns själv hur jobbigt det var när jag och mamma missuppfattat varandra ibland när det gällde var vi skulle ses.

Det visade sig att han trodde vi skulle ses på andra sidan skolan, inte skolgården. Håhåjaja. Allt gick bra och Joel blev bara någon minut sen. John hade ringt och varnat att han skulle bli sen (och passat på att fråga om han kommit…).

Jag tog på mig det hela och lovade att vara tydligare nästa gång.