Slumpad post: 003
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Thor, Annika: Öppet hav

| 2018-08-07 kl 10:27 (2018-08-07, 10:27 GMT +2) | 0

Svårt att sluta läsa sista delen för nu har man verkligen kommit dem nära. Det var med tårar i ögonen jag läste slutet och jag gillar slutet samtidigt som jag skulle vilja läsa mer.

I den här delen får vi se det delvis ur Nellies perspektiv. Lite splittrad då jag verkligen gillar Steffi men för historiens skulle är det helt rätt.

Älskar känslan av insikt man får i boken. Hur det kunde vara. Önskar min mormor levde så jag kunde fråga henne hur det var i Skåne på 30-talet. Ja mamma oxå för den delen men hon föddes ju då.

Kan verkligen rekommendera den här serien!



Thor, Annika: Havets djup

| 2018-08-05 kl 08:48 (2018-08-05, 8:48 GMT +2) | 0

Mycket imponerad av den här serien. När jag väl började läsa den här delen gick det nästan inte att sluta.

Det är smärtsamt att läsa och jag tänker både på hur det var då, och hur det till viss del är nu.

Hur människor behandlar varandra. Hur människor tyvärr har olika värde. Hur värdet kan ändras dramatiskt. Och värde, vad är det egentligen?

Den väcker väldigt många tankar om det stora, samtidigt som det visar på de små sakerna. Det är så intressant att följa Steffis tankar och jag ser verkligen fram emot att läsa sista delen!



Thor, Annika: Näckrosdammen

| 2018-07-27 kl 08:13 (2018-07-27, 8:13 GMT +2) | 0

Inte riktigt lika mörk som första delen men helt klart smärtsam. Steffi är nu 13 år och har flyttat till Göteborg. Det som gör riktigt ont att läsa är brevväxlingen med föräldrarna och tankarna kring det.

Några andra händelser biter sig kvar lite extra. Tex när familjen hon bor hos inte kan höra sanningen om vad som pågår i Österrike för hennes föräldrar, hur Märta (”fostermor”) vågar säga saker som tyder på hur nära hon kommit Steffi och några händelser i skolan.

När man tänker på ålder och på livet så är det inte utan att man jämför med sig själv i den åldern, eller med barnen. Inga barn borde få uppleva såna saker.

Jag önskar att detta var något som var då, under andra världskriget, och inte nu 2018. Man behöver dock inte fundera särskilt länge för att inse att det ju pågår hela tiden. Föräldrar som skickar sina barn först (det viktigaste de har) för att sen komma efter. Smärtan i att sen inte kunna komma…



Thor, Annika: En ö i havet

| 2018-06-27 kl 14:53 (2018-06-27, 14:53 GMT +2) | 0

En väldigt passande bok att läsa den här sommaren, med stundande val. Det är de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige hösten 1939 tillsammans med flera hundra andra barn som skickats hit till tillfälliga familjer. En nära och smärtsam beskrivning ur en tolvårings perspektiv om hur det var att komma till en ö på västkusten i Sverige (med föräldrarna kvar i Wien).

Att följa en tolvåring på det här sättet gör ont. Orättvisor, tankar, saknad och bara det att vara i ett nytt land med ett okänt språk. 1939 var såklart en helt annan tid, samtidigt är det mycket som är bekant.

Jag började läsa den här för barnen i vintras men den var för tung och nu när jag själv läst klart hela förstår jag såklart det. Det händer ju mest vanligt liv och det är sällan de fångas av det. Fast vanligt liv för en flicka som är långt ifrån sin vardag och inte riktigt förstår allt som pågår där hon är.

Jag vill helt klart läsa de andra tre delarna, men frågan är om jag orkar läsa dem i följd då den här var smärtsam.