Slumpad post: Mössprovning
Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Faror som lurar

| 2018-07-20 kl 10:56 (2018-07-20, 10:56 GMT +2) | 0

I bilen från Flaten igår diskuterade vi hemlarm. Varför man har det och så.

– Det kanske är så att man inte bara är rädd att de ska ta grejer utan att man är rädd för att bli skadad, säger jag.
– Bli skalad?! utropar ett barn.
– Nä skadad sa hon men det lät som skalad tyckte jag oxå säger andra barnet.



Cykelvurpa

| 2018-06-29 kl 14:03 (2018-06-29, 14:03 GMT +2) | 0

Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.



Möja-besök

| 2018-06-27 kl 10:47 (2018-06-27, 10:47 GMT +2) | 0

I måndags morse var det dags för mig, Simon och Raffe att dra till Möja. Vi har varit där förut (2015, 2016) men förra året blev det aldrig av. Eftersom John jobbar och Joel går på parkour-läger den här veckan fick givetvis Raffe följa med – han behöver ju dessutom sån här socialiseringsträning.

Bil till Sollenkroka och sen båt till Ramsmora där de mötte upp. Gick över förväntan. Vi hade packat i min stora ryggsäck så att det skulle vara få saker att hantera.

Väl framme vid stigen till stugan så valde jag att släppa Raffe lös för att se hur det gick. Gick hur bra som helst och sen kopplade jag honom inte förrän vi igår tisdag lämnade stugan.

De hade fått en studsmatta sen senast så där spenderades nog mesta tiden, förutom när de lekte vid vattnet i gummibåtar. Jag hängde mest lite här och var och hade span på Raffe, och barnen plus att jag diskade. Barnen och Arons mamma drog till glassbutik på flakmoppe igår och då stannade jag och Raffe kvar. Vi hann även leka kurragömma i skogen med Raffe (som har viss förbättringspotential i sitt sökande).

Sköna två dagar och det var kul att se hur Raffe växer mentalt med allt han får vara med om. Igår eftermiddag var det återigen dags för promenad till båten och samma väg hem. Raffe, och vi andra var rätt slutkörda och tyckte det var skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst!



Enhjuling

| 2018-06-10 kl 13:40 (2018-06-10, 13:40 GMT +2) | 0

Enhjulingarna har blivit poppis igen i år. Joel plockade snabbt upp där han var och Simon som inte lärde sig fullt ut för två år sen då vi höll på som mest har nu verkligen knäckt koden. Det är bara jag kvar och jag tänkte försöka mig på det i år eftersom jag inte har ont i höften på samma sätt längre och då borde klara detta.

En sak som man måste vara bra på är att ramla av. Att inte bry sig om cykeln i det läget. Trampor och sadel är gjorda för att tåla att ramla i backen – och det gör de verkligen.

När vi snackade mål för sommarlovet i fredags så hade Joel att cykla till skolan, och Simon ”Alfred”-varvet. Joel har cyklat till skolan och då ramlat av 2 gånger så målet är definitivt nåbart (och nära). Simon har kommit 3/4 av varvet redan och har börjat prata om att cykla till skolan.

Cyklarna har dessutom fått varsin plats på framsidan så det ska vara enklare att ta fram dem.



Skolavslutning

| 2018-06-08 kl 20:44 (2018-06-08, 20:44 GMT +2) | 0

Tänk, idag var det dags för skolavslutning. Jag hade tagit ledigt dagen till ära för att slippa känna mig stressad. Enormt skönt! Joel skulle vara där 8.30 och cyklade iväg själv, jag gick med Simon till 9 där de skulle ses i klassrummet. John och Raffe dök upp till 9.30 då alla klasser gick ut och samlades för tal, priser och sång. Som vanligt otroligt bra, fint, näpet etc.

Raffe skötte sig mycket bra trots att han såg några andra hundar en bit bort, men så fick han oxå en hel del belöningar.

Sen hängde jag med Simon och fikade, Joel var bara förbi och sa hej då typ och cyklade sen hem och John käkade lunch före han drog till jobbet. Nu är det sommarlov för halva familjen!

Simons personal fick presentkort på Adlibris (de tre närmaste, och en stödpersonal fick choklad av honom och Aron) och till personalen hos Joel hade han köpt chokladkartonger till personalrummet, och så skänkte vi en del pengar till Unicef.



Alla är ju bruna

| 2018-06-06 kl 22:07 (2018-06-06, 22:07 GMT +2) | 0

Ekarna runt i södra Stockholm har blivit beige-bruna – bladen alltså. Läste i lokaltidningen att det beror på en insekt som heter snedstreckad ekstyltmal och vars larver bor i ett löv typ. Såg det först vid Flaten och idag när vi åkte till valpkursen syntes det verkligen tydligt längs med vägen.

– Kolla, nu ser man verkligen de där malarna i ekarna, säger jag.
– Var då, jag ser inte säger ett barn.
– Ser du alla träd som är så där beiga/bruna, de har blivit angripna förklarar jag.
– Vad då, bruna? Alla träd är ju bruna säger samma barn.
– Ah, jag menar bladen, inte stammarna säger jag när jag inser missen i min förklaring.
– Jaha, då fattar jag, nu ser jag säger barnet.

Det gäller att vara tydlig med vad man menar.



Peppning

| 2018-06-05 kl 18:17 (2018-06-05, 18:17 GMT +2) | 0

Här hemma pågår peppning av Raffe för att få honom att återigen våga gå ner för trappan. Han gick ner två gånger och vi trodde att det sen skulle fortsätta men icke. Nu står han uppe och väntar, och piper lite ibland. Så kommer jag eller John och sätter oss på översta trappsteget och han går över i knät och då är det enkelt att plocka upp honom.

Nästan varje dag försöker vi locka honom på olika sätt men det går trögt. Vi hade kunnat skita i att peppa honom men det är lite småjobbigt att han inte kan gå ner själv för han går upp stup i kvarten…

I förrgår vid Flaten var det Simons tur att få lite peppning, på högsta hoppet vid mellanstranden. Han vågade hoppa från lägsta i lördags efter ganska kort vånda (första gången för honom), vilket var supermodigt då han har ogillat sjövatten och tidigt i våras sa att han minsann inte tänkte bada i Flaten i sommar.

På den höga våndades han desto mer och jag, Joel och Aron peppade så gott det gick. Till slut bestämde han sig, och då hoppade han en gång till sen. (bilden vill han såklart inte visa helt och hållet men den här varianten fick godkänt.



Öppet hus

| 2018-05-31 kl 20:57 (2018-05-31, 20:57 GMT +2) | 0

Idag var det Öppet hus i Simons årskurs. Det var fritt fram att gå runt och titta på saker i den takt man ville vilket passade oss utmärkt idag med fler saker på agendan.

De har haft Skarpnäckstema och läst om hur det var förr och vad som finns nu. Superkul att se allt som Simon nu och då har nämnt under våren. Plus att hinna träffa lite andra barn, föräldrar och personal.



9-årskalas

| 2018-05-18 kl 21:50 (2018-05-18, 21:50 GMT +2) | 0

Eftersom Simon fyllde år precis då vi fått hem Raffe så valde vi att skjuta på kalaset och idag var det så äntligen dags. 6 barn totalt vilket passar Simon bra. Vädret var helt perfekt och vid halv 6 samlades vi hos oss. Jag och John lekte packåsnor (en kärra, en stor ryggsäck och Raffes bur) och så tog vi oss upp på berget.

Eftersom det är eldningsförbud så valde vi bort eld och hade en grill i stället. Först korvgrillning och lite senare marshmallows. Barnen lekte lite olika lekar och jag och John fixade. Raffe tittade på.

Vi åt såklart semmelkladdkaka och kakor oxå. Jag gömde godispåsar där de även fick en fidget stick.

Efter cirka två timmar var alla nöjda och fortfarande glada och vi gick hem. Raffe fick lite spunk vilket inte är så konstigt med tanke på att han fått göra så mycket nytt och inte vilade på typ 3 timmar. Nu ligger han och stensover.

 

Tidigare kalas: 1 år, 2 år, 3 år, 4 år, 5 år, 6 år, 7 år, 8 år


Följa till skolan

| 2018-05-17 kl 18:28 (2018-05-17, 18:28 GMT +2) | 0

När vi planerade kring Raffe så såg jag framför mig hur jag de dagar jag var hemma skulle ta valpen på en morgonpromenad tillsammans med barnen när de gick till skolan.

Så kom vi hem med Raffe och det visade sig att det minsann inte var så bara att ta en promenad. Sen har vi övat en hel del och idag tänkte jag att det kanske skulle funka.

Det funkade! Raffe klarade av det utan något lirkande alls tror jag, både dit och hem. Otroligt skönt! Tog fyra veckor men nu är vi där!