Translate! | Prenumerera! | Kontrollpanel | Logga in 
 

Skybäck, Frida: Midnattssol

| 2018-10-04 kl 21:51 (2018-10-04, 21:51 GMT +1) | 0

Sista delen om systrarna i Skåne på mitten av 1850-talet. Vips så var boken slut. Kändes som att jag knappt hann börja läsa den förrän den var slut. Som vanligt med serier är mitt stora problem att jag inte minns vad som hände i de tidigare delarna. Lite kommer tillbaka under läsningen men det känns hela tiden som att jag borde ha mer koll.

Känns lite trist att det är dags att lämna systrarna för gott nu. Gillar dem. Första var smärtsam men de följande har varit lite enklare på något sätt.

Gillar det historiska, att få insikt i hur det kunde vara på den tiden. Hur man levde, tänkte och vad som var annorlunda, men även vad som kanske var rätt lika och inte har förändrats särskilt mycket på 150 år.

Skönt ändå att få ett slags avslut även om jag i min fantasi skulle kunna se framtida äventyr med systrarna. Gissar att Frida har andra idéer dock då den här serien skrevs för något år sen om jag fattat det rätt.

Gillar man historia så skulle jag rekommendera dessa tre!

Adlibris, Bokus, Historiska Media



Lövestam, Sara: Gruvan

| 2018-08-26 kl 21:34 (2018-08-26, 21:34 GMT +1) | 0

Sjukt bra bok.

Älskar ju Saras alla böcker så självklart ville vi läsa den här. Joel (11 år) var skeptisk vid något tillfälle i början men när vi började läsa ett kapitel till så fastnade han igen. Eftersom kvällarna är så korta så har vi inte orkat läsa så mycket förrän i fredags då vi hade ungefär halva boken kvar.

Alla var supertrötta men vi ville lixom inte sluta läsa utan läste ut den. Sen somnade Simon på två röda tror jag.

Gillar allt. Språket (såklart), handlingen, personerna, stämningen och miljön. Den griper tag på flera sätt eftersom den till viss del utspelar sig både i dåtid och nutid.

– Den här är ju klockren att läsa i klassen, säger Joel.
– Absolut, håller jag med. Kul att läsa om skolan för 170 år sen.
– Ja och om man har någon som mobbar i klassen är den perfekt, fortsätter han.

Jag kan bara hålla med. Det här är en bok som stannar kvar!

Adlibris, Lilla Piratförlaget (finns även en lärarhandledning gratis!)



Thor, Annika: Öppet hav

| 2018-08-07 kl 10:27 (2018-08-07, 10:27 GMT +1) | 0

Svårt att sluta läsa sista delen för nu har man verkligen kommit dem nära. Det var med tårar i ögonen jag läste slutet och jag gillar slutet samtidigt som jag skulle vilja läsa mer.

I den här delen får vi se det delvis ur Nellies perspektiv. Lite splittrad då jag verkligen gillar Steffi men för historiens skulle är det helt rätt.

Älskar känslan av insikt man får i boken. Hur det kunde vara. Önskar min mormor levde så jag kunde fråga henne hur det var i Skåne på 30-talet. Ja mamma oxå för den delen men hon föddes ju då.

Kan verkligen rekommendera den här serien!



Thor, Annika: Havets djup

| 2018-08-05 kl 08:48 (2018-08-05, 8:48 GMT +1) | 0

Mycket imponerad av den här serien. När jag väl började läsa den här delen gick det nästan inte att sluta.

Det är smärtsamt att läsa och jag tänker både på hur det var då, och hur det till viss del är nu.

Hur människor behandlar varandra. Hur människor tyvärr har olika värde. Hur värdet kan ändras dramatiskt. Och värde, vad är det egentligen?

Den väcker väldigt många tankar om det stora, samtidigt som det visar på de små sakerna. Det är så intressant att följa Steffis tankar och jag ser verkligen fram emot att läsa sista delen!



Thor, Annika: Näckrosdammen

| 2018-07-27 kl 08:13 (2018-07-27, 8:13 GMT +1) | 0

Inte riktigt lika mörk som första delen men helt klart smärtsam. Steffi är nu 13 år och har flyttat till Göteborg. Det som gör riktigt ont att läsa är brevväxlingen med föräldrarna och tankarna kring det.

Några andra händelser biter sig kvar lite extra. Tex när familjen hon bor hos inte kan höra sanningen om vad som pågår i Österrike för hennes föräldrar, hur Märta (”fostermor”) vågar säga saker som tyder på hur nära hon kommit Steffi och några händelser i skolan.

När man tänker på ålder och på livet så är det inte utan att man jämför med sig själv i den åldern, eller med barnen. Inga barn borde få uppleva såna saker.

Jag önskar att detta var något som var då, under andra världskriget, och inte nu 2018. Man behöver dock inte fundera särskilt länge för att inse att det ju pågår hela tiden. Föräldrar som skickar sina barn först (det viktigaste de har) för att sen komma efter. Smärtan i att sen inte kunna komma…



Page, Libby: Konsten att hålla sig flytande

| 2018-07-19 kl 11:41 (2018-07-19, 11:41 GMT +1) | 0

Vilken lugn bok. Så finstämd och harmonisk på något sätt.

Jag småler ibland och så och då trillar ett par tårar nerför kinden, men hela tiden närvarande är en bra känsla – feelgood så det stänker om det.

En konst att skriva en bok på över 400 sidor som egentligen inte handlar om så mycket, samtidigt som den handlar om så mycket – i det lilla.

Vänskap, sorg, samhörighet, ensamhet, kärlek, frustration och om att våga, våga lita på sig själv och andra.

Det tog rätt lång tid att läsa den, och ibland fick den vila lite. Mest för att jag gillade att ha den kvar, ville inte att den mysiga känslan skulle ta slut.



Thor, Annika: En ö i havet

| 2018-06-27 kl 14:53 (2018-06-27, 14:53 GMT +1) | 0

En väldigt passande bok att läsa den här sommaren, med stundande val. Det är de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige hösten 1939 tillsammans med flera hundra andra barn som skickats hit till tillfälliga familjer. En nära och smärtsam beskrivning ur en tolvårings perspektiv om hur det var att komma till en ö på västkusten i Sverige (med föräldrarna kvar i Wien).

Att följa en tolvåring på det här sättet gör ont. Orättvisor, tankar, saknad och bara det att vara i ett nytt land med ett okänt språk. 1939 var såklart en helt annan tid, samtidigt är det mycket som är bekant.

Jag började läsa den här för barnen i vintras men den var för tung och nu när jag själv läst klart hela förstår jag såklart det. Det händer ju mest vanligt liv och det är sällan de fångas av det. Fast vanligt liv för en flicka som är långt ifrån sin vardag och inte riktigt förstår allt som pågår där hon är.

Jag vill helt klart läsa de andra tre delarna, men frågan är om jag orkar läsa dem i följd då den här var smärtsam.



Kärrbrink, Malin: Bosses pappa går på dejt

| 2018-06-23 kl 14:52 (2018-06-23, 14:52 GMT +1) | 0

Egentligen är nog barnen lite stora för den här typen av böcker men jag gillade titeln. Simon ville läsa den för oss (för att kunna bocka av en ruta i läsbingon). Det skrattade en del, och hade jag varit piggare så tror jag den hade varit jättebra att prata vidare om relationer, skilsmässor etc.

Bilderna är sköna. Roligt fult på något sätt och inte rätt proportioner – men det tillför!

På något sätt griper den tag i mig. Den finns kvar efter att vi läst. Man får många tankar kring barn (och vuxna för den delen) med ensamstående föräldrar och deras dejtande.

Tänker att det behövs fler böcker om svåra ämnen som detta. Är det ok att ta med barn på dejter? Hur länge ska man vänta innan de får träffas? Ska man berätta att man ska på dejt? Gissar att svaren är högst individuella. Hur går barnet tankar? Hur bemöter man dem? Får man ens reda på tankarna?

I boken så frågar farfar om pappalängtan och Bosse tycker det är skönt att slippa berätta. Jag tror på att vara nyfiken och fråga så får man kanske reda på saker. Men säkert individuellt där oxå.

Klart läsvärd bok helt enkelt!

Adlibris, Bokus, Visto förlag



Årnfelt, Thomas: En kaninhistoria

| 2018-05-31 kl 21:36 (2018-05-31, 21:36 GMT +1) | 0

Fick frågan om vi ville recensera den här boken, och efter att ha läst om den så fanns det ingen tvekan. 6-9 år står det på Adlibris men jag måste säga att den funkar i ett bredare spann (som ofta med böcker).

Redan prologen fångade oss och särskilt det pratiga sättet – en slags kommentator (som verkligen satte huvudet på spiken). Själva historien är rolig men för mig som uppläsare så är det mer språket/upplägget som inte följer vanliga mallar.

Vi läste den på tre kvällar. Egentligen var det tänkt fyra men 9-åringen tog boken och skulle läsa själv när jag slutade för han hävdade bestämt att det inte gick att vänta en dag till. Så jag gav mig efter en stund och läste ut den.

Fett bra! Var en kommentar när vi läst klart den. Skiitbra! Barnen rekommenderar den verkligen! (och jag instämmer)

”jag gillar fantasy och så men det här var ändå min stil”



Rockbäck, Johan: Snökaosrekordet

| 2018-05-27 kl 10:19 (2018-05-27, 10:19 GMT +1) | 0

Vi har ju läst alla Johans böcker (tror jag) och verkligen gillat. Den här är såklart inte en besvikelse.

Vi garvar, på riktigt garvar flera gånger. Barnen fnissar rätt många gånger för det är ju trots allt skrivet till barn.

Förstår inte hur han kan hitta på såna här knasiga historier. Ler när jag tänker på det och hur barn älskar sånt. Galet och tokigt. Inte så mycket om konsekvenser (inte i vanlig bemärkelse iaf).

Hoppas dock fortfarande att Tutnäsa återkommer! Eller någon ny figur 🙂 Och hoppas att barnen kommer gilla den här typen av böcker länge.