Så kom då den tionde och avslutande delen av Pax. Vi läste lite mer än halva på två dagar och sen i torsdags när John var på konferens så läste vi ut den. Gick inte att sluta.

Snacka om spännande bok, även om jag har en känsla av att ett par av de andra böckerna har varit läskigare monstermässigt.

Gillar hur vardagens utmaningar (familjer som splittras, fosterbarn, mobbning etc) skildras utan filter. Det är smärtsamt men bra.

Slutet var överraskande och det var svårt att högläsa sista kapitlet ska erkännas.

Imponeras av hur de lyckas knyta ihop det hela. En serie där det inte daltas med mig som läsare. Tänker att jag är glad att vi läst den tillsammans och hoppas att vi kommer fortsätta läsa tillsammans för det finns mycket att prata om.

Adlibris, Bokus, Bonnier Carlsen

Äntligen kom näst sista delen av Pax. Trots min förkylning så var vi bara tvungna att börja läsa i fredags kväll (eller om det var redan torsdag faktiskt). Gick inte att låta bli. Nu i helgen har vi läst så fort min röst funkat och vi haft tid över. Vilket är rätt ofta så nu på kvällen läste vi ut den.

Alldeles lagom spännande är den här boken. Hela tiden ett driv framåt, man vill lixom läsa nästa kapitel – älskar den känslan.

Den här gången slutade den förvisso spännande men inte så sjukt spännande som förra boken. Väldigt skönt. Nu vet vi ju att det endast är en bok kvar och ungefär vad den kommer att handla om.

Gillar verkligen hur den här serien visar på utmaningar för barn från trasiga hem. Att allt kanske inte är så svart eller vitt som det kan verka för vissa (även om jag inte tror att det finns maror, vitormar, näcken med flera).

Läste för övrigt intervju med Åsa Larsson i senaste numret av Vi läser, mycket kul!

Adlibris, Bokus, Cdon, Bonnier Carlsen

Idag var det städ och vi samlade ihop oss och drog till Mariefred. Vi hade skrivit ut kartan och kollade på en del saker på den men följde inte vandringen strikt utan gick lite på känsla. Barnen tyckte efteråt att det inte alls varit läskigt (som de nog tänkt).

Vädret var fantastiskt (sol och vind) och vi käkade lunch, fikade glass/islatte. Det kan ha blivit rekord i familjeselfies!

När vi läst ut Pestan i april kunde barnen knappt vänta till juni på Vitormen. Vips var juni här och vi hämtade boken. Döm om min förvåning då de var lite tveksamma till att läsa. De tyckte ju att de var lite läskiga och hade nu hunnit glömma.

De kom dock på bättre (?) tankar så igår började vi läsa mitt på dagen. Idag fortsatte vi och nu på kvällen läste vi ut den. När vi väl passerat en tredjedel så var det svårt att släppa den.

Bilderna inte riktigt lika läskiga tycker jag nog och handlingen kändes mer hoppfull. Mer kring utmaningar som barn kan ha.

Men slutet. Ja slutet var väl barnen allt annat än glada åt. “Va, är du seriös, slutar den så?! Jag kommer aldrig att läsa något av de där författarna igen, det är ju elakt att sluta så”. I samma stund längtade de lite till hösten när det står att nästa del kommer.

Alltså pax-serien. Det känns lite tomt. Vi har läst ut den sista av de böcker som släppts. Det finns tre kvar. Vitormen kommer i juni ser det ut som och på facebooksidan såg jag att sidorna blir silver.

Alltså hur snyggt är det inte med färgerna? Måste nog ha dem åt fel håll i bokhyllan. De finns på bibblan men på grund av färgerna var jag bara tvungen att ha. Är en färgnörd så är en…

Som aprilskämt hade de att alla övergångsställen i Mariefred skulle ha dessa färger. Önskar det var sant! Tänk vilken glädje det skulle sprida!

Så var sista släppta boken utläst. Den här var inte så läskig med tanke på väsen, utan mer på hur hela grundhistorien går. Slutet väldigt spännande och vi längtar till juni då Vitormen kommer.

Gillar hur relationer får en så pass stor del i boken, hur de olika personernas tankar speglar deras personligheter. Människor är olika, och vi tänker och fokuserar olika.

Älskar facebook-tråden som visas. Det är så mycket nuet. Så mycket hur vi människor funkar och hur samhället ser ut. Enkelt att dra paralleller.

Nästa bok läser vi efter scoutlägret i sommar.

Vi hann inte läsa hela igår, så vi sparade de sista kapitlen till idag. Läste ut den vid frukosten.

Som de andra är den sjukt spännande och läskig. Och det kan bli svårt att få dem att bara i Flaten i sommar.

Ibland tänker jag att de verkligen fokuserar på alla de olika mardrömmar man tänker kring saker i ens vardag. Fast det är väl därifrån dessa väsen kommer. De har uppstått för att vi har våra rädslor för det som finns omkring oss.

En bok kvar nu, och sen får vi snällt vänta på att de släpps…

Vi läste ju ut Bjäran igår morse och sen ville vi inte början på Gasten på kvällen. Det gjorde vi i morse istället. Om Bjäran inte var så läskig var den här tiofalt läskig. Gastar…

Huga! Slutkapitlen var grymma och bilderna plågsamma. Det såg nästan ut som att en av mina åhörare faktiskt inte skulle palla att läsa hela boken. Men i väntan på Det största äventyret lästa vi ut den.

Perfekt med påsklov där jag jobbar lite, har lite möten och saker att fixa men samtidigt faktiskt kan ta lite pauser och mysa i soffan. För mys blir det. Barnen kryper så nära de bara kan pga läskigheten.

Så kom påsklovet och igår förmiddag (morgon?) började vi läsa. Idag på morgonen läste vi ut den.

Lite mindre läskig än förra boken även om slutet var hyfsat otäckt och cliffhangern gör att vi nog kommer gå upp tidigt imorgon bitti för att läsa börja läsa nästa.

Gillar hur utanförskap kommer fram, att det kanske finns en förklaring till ett visst beteende. Vissa människor väljer dock ibland att tolka situationer på ett visst sätt för att man redan tror sig veta.

Nu börjar det stora pusslet läggas men det är fortfarande många bitar som vi behöver få ihop.

Vips vågar inte barnen sova själva längre. Simon har iofs varit så rätt länge av oklar anledning men nu vill inte heller Joel. Så den här veckan sover John i Joels säng och jag med båda barnen i vår dubbelsäng.

Spännande att försöka få en plats när jag ska gå och lägga mig. Igår hade Simon svettats ner mittenplatsen och gick knappt att flytta på. När jag gjort det öppnar Joel ögonen och tittar på mig, flyttar sig mot mitten och lägger huvudet på min kudde, ler stort mot mig och somnar om. Hmm…

Natten före märkte jag hur mitt täckte helt plötsligt även var Joels och jag fick mindre och mindre. Fick till slut dela med Simon istället (han snor inte åt sig hela nämligen). Joels egna hade ramlat ner på golvet.

I natt vaknade jag dessutom av att Simon skällde till, som en hund.

Älskar att berätta dessa saker när barnen väcks på morgonen. De skrattar massor och dagen börjar fint.